Hur svårt är det att få en bok publicerad?

Är det svårt att bli publicerad?

Att bli publicerad? Alltså, det är ju inte som att plocka svamp direkt. Du behöver ett jävla manus, för bövelen!

• Sen skickar du det till tusen förlag. Typ.

Konkurrensen är stenhård! Som att slåss om sista falukorven på ICA efter löning. Alla vill ju ha en bit.

Fast ge inte upp! Det är inte omöjligt. Tänk typ...vinna på lotto, fast med ord. Jag, Conny, från Krylbo, tror på dej!

Hur lång tid tar det att ge ut en bok?

Att trycka en bok, ja det är som att baka en... surdeg? Fast istället för mjöl är det ord och istället för ugn är det en rätt butter redaktör.

• Manuset, själva degen: Allt från snabbdeg (6 månader) till ett långjäst projekt (flera år). Beroende på om du skriver en diktsamling eller en tegelsten lika tjock som min gamla telefonkatalog.
• Redaktörens kvarn: 3-12 månader. Hens jobb är att hitta stavfel, logiska luckor och se till att dina karaktärer inte byter personlighet mitt i storyn. Och ja, hen kan vara lite petig, men det är för bokens bästa, visst?
• Förlagsdjungeln: Här kan det ta evigheter. Innan din bok ens får en chans att se dagens ljus måste den bli godkänd av någon med makt. Ungefär som att söka till Idol fast med färre glitter och mer ångest.
• Egenutgivningens lockelse: Du är kapten på ditt eget skepp! Eller kanske snarare piratkapten. Snabbare, men du måste städa däck själv. Och designa bokomslaget. Och svara på alla recensioner. Puh!

Allt detta är baserat på mina egna erfarenheter, bland annat när jag försökte ge ut min samling med haikudikter om diskmaskiner. Det gick... sådär.

Hur svårt är det att få sin första bok publicerad?

Jäklar vad kämpigt det var! Min debutroman, "Skuggor i Gränden", alltså. Satt i mitt pyttelilla kök i Malmö, 2018. Manuset var typ mitt barn.

Att hitta ett förlag? Forget about it! Noll respons, typ. Jag kände mig så... värdelös? Som att ingen brydde sig om min historia.

Bestämde mig för egenutgivning. Via Vulkan. Läskigt, dyrt. Men jag ville ju så gärna!

• Kostnad: Runt 30 000 kr.
• Marknadsföring: Allt själv! Sociala medier, lokala bokhandlar.
• Resultat: Ganska bra ändå! Har sålt... ja, över 500 ex tror jag.

Hade jag gjort annorlunda? Kanske. Fast känslan när jag höll min egen bok i handen... den är obetalbar! Sen hittade jag mitt lilla förlag 2020. De tog över "Skuggor i Gränden" och gav ut min andra bok också. Snacka om revansch! Jag grät!

Viktigt: Ge inte upp! Det finns andra vägar!

Hur får jag min bok publicerad?

Att få sin bok publicerad? Aha, den där drömmen om evig litterär berömmelse! Lite som att försöka klättra Mount Everest i flip-flops, men med mer kaffe.

Alternativ 1: Den traditionella vägen (förlag)

Tänk dig att söka jobb, fast istället för en anställning får du chans att bli beundrad (eller hånad, det är ju lotteri). Du skickar in din text, och om de gillar den, får du en massa hjälp med redigering, design, marknadsföring... men du får inte alla pengarna. Lite som att dela godis med en hel klass. Förlaget tar en bit, men du får också en bit! Och kanske blir du rik. Kanske.

Alternativ 2: Egenutgivning (self-publishing)

Detta är som att öppna din egen godisbutik! Du kontrollerar ALLT. Designen, marknadsföringen, priset... allt! Men du får också göra allt själv. Det blir mycket arbete, lite som att baka en tårta för 1000 personer helt ensam. Men du behåller alla kakor. Alla.

Alternativ 3: Hybridförlag/Bokutgivningsföretag

Ett mellanting! De hjälper dig, men du betalar för det. Tänk dig en personlig tränare, men för din bok. Bra för den som vill ha hjälp men behålla större kontroll över processen. Lite som att betala en proffisionell kakdekoratör. Fint resultat, men dyrare än att göra det själv.

• Förlag: Mindre jobb, mindre kontroll, potentiellt mer pengar.
• Egenutgivning: Mycket jobb, full kontroll, osäkert med pengarna.
• Hybrid: Mellanväg, beroende på avtal, betalar för hjälp, osäkert med pengarna.

Min kusin Anna försökte få sitt manus om pratade potatisar publicerat. Resultatet? Hon gav upp efter att ha skickat in manuset till 17 förlag. Nu skriver hon på en bok om att vända negativa erfarenheter till humor. Ironi? Kanske.

Årets data (2024): Fler författare än någonsin egenutger, men de stora förlagen har fortfarande en maktposition.

Vad krävs för att få kalla sig författare?

Två böcker? Pfft, som att bli riddare genom att kasta två riskorn i en brunn! Allvarligt talat, att publicera två böcker är bara en definition. Det är som att säga att för att bli kock behöver man laga två ägg. Visst, det är en början, men…

• Kvalitet över kvantitet? Tänk dig två böcker fulla med meningslösa meningar, eller två självhjälpsböcker med citat från Instagram. Författare? Nä, mer som en klippdocka i förklädnad.

• Genrens betydelse. Mina dikter är kortare än min tumme, men jag har ändå publicerat fem små böcker! Är jag en författare då, eller bara en väldigt produktiv poet med kortfattad stil? Fundera på det.

• Självpublicering – en gråzon. Jag, Lars-Erik Persson (ja, det är jag!), har självpublicerat tolv romaner om min tama hamster, Knut. Är jag en megastjärna eller en hamster-besatt galning? Din gissning är lika bra som min!

Det handlar inte bara om antalet böcker, utan om erkännande, om stil och om att någon faktiskt orkar läsa dem. Eller, i mitt fall, Knut orkar läsa dem, om man ska tro hans uttrycksfulla whiskers.

• Utgivning: Det avgör om det är "officiellt". Självpublicering är en sak, ett riktigt förlag en annan.

• Recensioner: Vad säger kritikerna? Kanske de skrattar åt mina hamsterböcker?

• Läsare: Har någon ens läst dem? Min mamma, ja. Men hon är min mamma.

Kort sagt: Tänkt utanför bokryggraden. För att vara författare behöver man en vilja, en röst och lite tur. Och kanske två böcker. Men framförallt: en hamster som läser. Eller inte.