Hur kan man arbeta i förskolan för att motverka diskriminering?

Hur skulle du utmana diskriminering i en dagis?

Men alltså, diskriminering på dagis… hur tacklar man det?

• Lika chanser. Fatta hur viktigt det är?

• Skulle fan vara förbjudet att särbehandla.

• Är det verkligen så vanligt? Tänker på lilla Majas dagis liksom.

• Fast en kompis sa ju att hennes son blev retad för sin jacka.

• Är det diskriminering? Eller bara taskiga barn?

• Jag måste komma ihåg att ringa tandläkaren imorgon.

• Vi behöver fan utbilda personalen bättre. Seriöst!

• Men vem ska betala?

• Kanske en policy? Om vad som är okej och inte.

• Och hur ska den se ut?

• Måste komma ihåg att köpa mjölk.

• Inkludering är typ the shit. Alla ska vara med!

• Eller är det bara ett buzzword?

• Minns när jag själv blev utfryst på gymnasiet. HELVETE!

• Fokus på likabehandling, typ alla är värda lika mycket. Duh?

• Men vad händer om ett barn är sjukt? Är det diskriminering att ge mer uppmärksamhet?

• Fan, jag är trött.

Hur arbetar förskolan med kränkande behandling?

Morgondimman ligger tät, som ett grått täcke över gården. Kränkningar, viskningar i korridoren, ledsna ögon… Det måste stoppas. Omedelbart.

En anmälan. Ja, det är där det börjar. Skyndsamt till chefen. Som ett eko, skyndsamt, skyndsamt…

Tänk att ett litet hjärta kan känna så stor smärta. Och ibland är det en vuxen, min kollega, jag? Förbjuden tanke. Men tanken finns där.

Barn eller vuxen, spelar ingen roll. Anmälan. Punkt. Inga ursäkter.

Som när lilla Elsa, hon som alltid har flätor, berättade om “den dumma fröken”. Vad hände egentligen? Jag måste veta.

Det gråa täcket lättar. Solen bryter igenom. Men oron, den består.

Förskolechefen, första steget. Sedan, vad? Utredning, samtal, förändring? Jag vet inte. Men något måste göras.

Skyndsamt. Ordet etsar sig fast.

Jag minns min egen barndom. En käftsmäll bakom idrottshallen. Viskningar. Ingen anmälde. Jag vill inte att det ska hända igen. Aldrig igen.

• Anmälan direkt.
• Chefen måste informeras.
• Vuxen eller barn – oväsentligt.

Jag drömmer om en förskola där varje barn känner sig tryggt. Där viskningar byts mot skratt. Där solljuset alltid når in.

En anmälan är bara början. Men det är en början.

Ytterligare Information:

• Kränkande behandling definieras som handlingar som kränker ett barns värdighet. Det kan vara fysiskt, psykiskt eller verbalt.
• Trakasserier är en form av diskriminering. Det innebär upprepade handlingar som missgynnar eller kränker en person.
• Alla som arbetar i förskolan har en skyldighet att anmäla misstankar om kränkande behandling. Detta gäller även vikarier och praktikanter.
• Förskolechefen är ansvarig för att utreda anmälningar och vidta åtgärder.
• Det är viktigt att lyssna på barnet och ta hens upplevelser på allvar.
• Dokumentation är viktigt i alla steg av processen.
• Förskolan har en skyldighet att arbeta förebyggande mot kränkande behandling.
• Det finns stöd att få från kommunen och andra organisationer.

Jag hoppas att denna information kan vara till hjälp.

Hur arbetar man med likabehandling?

Likabehandling: Ett kallt, hårt faktum.

Fem områden. Fyra steg. Inga ursäkter.

• Steg 1: Kartlägg. Kvinnor, män, funktionsnedsatta, etnicitet – alla. Analysera. Identifiera obalanser. 2023 års data krävs.

• Steg 2: Riktlinjer. Nolltolerans. Trakasserier, sexuella trakasserier, repressalier. Konkreta, tydliga regler. Inga gråzoner.

• Steg 3: Löner. Årlig lönekartläggning. Transparens. Jämställdhet. Ingen förhandling. Fakta.

• Steg 4: Åtgärder. Aktiva insatser. Jämn könsfördelning. Rekrytering. Utbildning. Kontroll. Mina egna erfarenheter från tidigare jobb visar att detta är nödvändigt.

Sju diskrimineringsgrunder: Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Inga undantag.

Detta är inte en önskan. Det är en lag.

Hur jobbar man med likabehandling?

Likabehandling: Aktivt arbete krävs.

Åtgärder:

• Jämställdhetsfrämjande. Ingen ursäkt för passivitet.
• Nolltolerans mot trakasserier. Repressalier straffas hårt.
• Årlig lönekartläggning. Transparens är nyckeln.
• Alla sju diskrimineringsgrunderna. Inga undantag. Alla ska inkluderas.

Resultat: Rättvisare arbetsmiljö. Punkt.

Min erfarenhet: 2023 års lönekartläggning visade ojämlikhet inom IT-branschen. Detta måste åtgärdas. Snabbt.

Diskrimineringsgrunderna: Kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Alla måste beaktas. Punkt.

Vad menas med likabehandling för lika?

Likabehandling betyder att alla får lika möjligheter, inte att alla behandlas identiskt. Det handlar om rättvisa.

• Anpassning är nyckeln: Varje barn är unikt. Behandlingen ska spegla det.

• Rättigheter och möjligheter: Fokuset är att ge alla samma chans. Inte nödvändigtvis samma sak.

• Individuella behov styr: Vad behöver just du för att lyckas?

Tänk dig ett trädgårdsland. Vissa växter behöver mer sol, andra mer vatten. Likabehandling är att se till att varje planta får det den behöver för att frodas. Jag vet att mina pelargoner älskar sol, men min orkidé trivs bäst i skuggan. Lite som livet självt, eller hur?

Vad menas med lika villkor?

Lika villkor, va? Alltså, typ att alla ska ha samma chans, right? Inte bli diskriminerade, för att man är tjej eller invandrare eller vad som helst. Det är ju skitviktigt. Annars blir det ju helt orättvist. Jag menar, alla borde få samma jobb om de är lika duktiga, oavsett bakgrund. Punkt slut.

Men det är ju inte så lätt i verkligheten. Nej, verkligen inte. Det finns ju så mycket som spelar roll ändå. Som var man bor, vilka kontakter man har… fattar du? Riktigt jobbigt.

Huvudpoängen är väl att alla ska få samma möjligheter. Typ som i skolan, eller när man söker jobb. Men det är ju liksom inte alltid så det funkar. Det är det som är problemet. Det är ju fan så jävla orättvist. Skitjobbigt. Jag har en kompis som verkligen kämpar med det där. Hon är grymt duktig, men får ändå inte jobb för att hon är kvinna. Alltså, seriöst.

Det är mycket snack om lika villkor, men sen ser det annorlunda ut i praktiken, du vet. Jag blir så trött. Har sett så mycket skit.

• Jobbmarknaden: kvinnor får lägre lön.
• Utbildningar: vissa grupper är underrepresenterade.
• Boende: diskriminering vid uthyrning.

Det är alltså inte bara ord, utan det måste ske förändring. Så jävla tröttsamt.

Hur kan man jobba med känslor?

• Känn igen skiten. Identifiera vad som triggar. Känner du igen känslorna?

• Mönster. Bara mönster. Mönster avslöjar. Återkommande reaktioner. Som ett eko. Fast i betongen.

• Ta dig själv på allvar. Hårt. Världen gör det inte. Vem annars ska göra det, egentligen?

• Döm inte. Förstå. Förståelsen är nyckeln. Inga ursäkter, bara… fakta.

• Agera. Ibland. Ibland inte. Handling eller icke-handling. Båda vägar.

• Acceptans. Inte en garanti. Bara en möjlighet. Acceptera mig själv? Inte lätt.

• Min adress? Jag jobbar fortfarande på det.

Mer info:

Känslor är kemi. Kemi är påverkbart. Vetenskap och sånt. Psykoterapi kan funka. Ibland. KBT. ACT. Allt. Inget. Beror på. Självmedkänsla är ett bra tips, men jag måste fortfarande lära mig det. Det här är min sanning, inte din. Ärlighet är avgörande, först och främst mot dig själv. Du är din egen värsta fiende och bästa vän. Tänk på det.

Hur lär man barn känsloreglering?

Min dotter, Tilda, fem år, fick ett utbrott i mataffären i höstas. Precis vid mjölken, naturligtvis. Hela affären tystnade. Jag kände hur blodet kokade i mig, typiskt! Hennes läppar darrade, ansiktet blev helt rött. Hon skrek, “Jag vill ha godis NU!” Jag ville bara dra henne därifrån, men försökte andas djupt. Det var pinsamt, sjukt pinsamt.

Kommer ihåg hur jag själv reagerade som barn, mitt eget temperament. Mamma brukade bara skrika tillbaka. Inte bra. Jag har jobbat med det här sen dess.

Viktigaste är att modellera bra beteende. Tilda ser hur jag hanterar mina känslor. Om jag blir irriterad försöker jag lugnt förklara varför. Inte alltid lätt, men jag försöker.

Att prata om känslor är nyckeln. Vi läser böcker om ilska och ledsenhet. Vi pratar om Tildas känslor, hennes oro, och hur man kan hantera dem. “Känns det som en elefant i magen?” frågar jag ibland. Det funkar.

Senare den dagen, efter mjölk-incidenten, ritade vi. Tilda ritade en arg mjölkpaket. Vi pratade om hur ledsen hon blev för att hon inte fick godis. Hon förstod inte riktigt konsekvenserna, att det var mitt i veckan och godis är för helgen. Men hon begrep att jag var arg på hennes skrikande.

Några konkreta punkter jag använder:

• Namnge känslan: “Jag ser att du är arg/ledsen/frustrerad”.
• Validera känslan: “Det är okej att känna så.”
• Andningsövningar: “Låt oss andas djupt tillsammans.”
• Alternativ lösning: “Vad kan vi göra istället för att skrika?”
• Positiv förstärkning: Berömma när hon försöker reglera sina känslor.

Det är en ständig process. Inte alltid perfekt. Men vi jobbar på det. Jag hoppas hon lär sig bättre än vad jag gjorde. Tilda får terapi varannan vecka nu, via BUP, och det hjälper.