Vad svarar man på hur är det?

Hur svarar man på hur är det?

Dimman. Sju på morgonen. Kaffedoften. Hur är det? Ekar i mig. Som en fjäril mot rutan. Fladdrar. Hur är det… egentligen? Bortom artighetens slöja.

Solen. Genom persiennerna. Strimmor. Värme mot kinden. Vad har du gjort? En fråga. En öppning. Till berättelser.

Stilla. Andetag. Hur mår du? Innerligt. Inte bara ett eko. En fråga som söker. Ett svar som vill ge. Delad luft. Mellan oss.

Mina rosor. På balkongen. Knoppar. Strax öppna. Som hjärtat. Redo att ta emot. Och ge. Just idag. Tisdag. 17 oktober 2023.

• Hur mår du? Djup. Äkta.
• Vad har du gjort? Berättelser. Liv.
• Undvik: Bra. Fint. Tomma ord.

Kaffe. Svalnar. I koppen. Tiden. Går. Fort. Långsamt. På samma gång. Dimman lättar.

Vad svarar man på hur står det till?

Öh… Jaha, Hur står det till? Klassiker! Som att fråga en blomma hur den mår – den kan ju inte direkt svara. Man förväntar sig ju inte ett djupdyk i existentiell ångest.

Det är fint! Det är ju standard. Som att svara “tack” när någon frågar hur man mår. Fungerar alltid, även om man egentligen sitter och stirrar på en spricka i väggen. Lite som en social placebo-pille.

Alternativ svar:

• “Lever och frodas, tackar som frågar!” (Lite överdrivet, men kul)
• “Bra, tack! Och hur mår du?” (Klassiskt, men effektivt)
• “Överlever.” (Mörk humor för de inlyckade)

Huvudpoäng: “Det är fint!” är det säkraste och mest accepterade svaret. Det är en social smörjmedel, likt en välvald diplomatisk replik, helt enkelt. Men man kan leka lite med det också, beroende på humör och publik. Jag, personligen, föredrar “Lever och frodas”, iallafall när jag är i mitt glada mood. Annars är det bara “fint”. Fast i ärlighetens namn, idag är det snarare “öppnar en burk surströmming och hoppas på det bästa.” (Personlig humor).

Hur svarar man hur mår du?

Bh? Vad sa jag ens? Bra, antar jag. Men är det bra? Eller bara…okej? Känner mig lite tom idag, faktiskt. Som en disktrasa. En blöt, lite möglig disktrasa. Nej, det är ju löjligt.

Hur mår du? Det är den frågan, va? Borde jag fråga mer detaljerat? “Hur mår du egentligen?” Nä, det blir för mycket. Bara “Hur mår du?” Klart och koncist. Precis som min kalender. Eller nej, den är ett kaos. Fullt med möten. Fredagsmöte 14:00. Inte kul.

Jag mår bra, sa jag. Ljuger jag? Kanske lite. Är det fel att ljuga lite? Är det alltid fel att ljuga? Åh, nu kom jag av spåret. Ska jag äta något? Har typ ingen mat hemma. Hmm. Måste handla. Mjölk, bröd, eventuellt banan.

Hur mår du? Frågan igen. Känns som ett viktigt test. Hur man svarar. Hur ärligt ska man vara? Ska man alltid vara ärlig? Nej, det är ju omöjligt.

Listor:

• Mjölk
• Bröd
• Banan (kanske)

Och sen? Vad händer sen? Ska jag skriva mer? Eller bara sluta? Det är fredag iaf. Skönt! Ska kolla på Netflix sen. Vad ska jag kolla på? Beslut, beslut…

Bra är svaret. Definitivt.

Vad svarar man på hur är läget?

Bra.

• Fint.
• Lugnt.
• Strålande.
• Kanon. Jobbar på ett AI-projekt. Namn: Lisa. År: 2024.
• Sjukt bra. Bygger coola språkmodeller. Stockholm.
• Trött. Mycket kod. Kaffe hjälper.
• Stressad. Deadlines. Alltid deadlines.
• Okej. Inget speciellt. Vanlig dag.

Vad ska man svara på hoppas allt är bra med dig?

Toppen, tackar som frågar! Själv är man ju kung, som vanligt. Livet leker ju, som en övergödd hamster i ett karusell.

• Standard-svar: Bra, tack! Du då? (Funkar alltid. Som Kalles kaviar.)
• Till polaren: Softar som en kung i soffan, as usual.
• Om det går åt helvete: Överlever. (Kort och koncist. Typ som min uppmärksamhetsspännvidd.)

Just ja, glömde ju! Drack kaffe imorse, kokade för starkt. Satt igång som en raket hela förmiddagen. Sen kraschade jag. Nu käkar jag nudlar. Mina favoriter. Kyckling. Från Willys. Mitt namn är förresten Ove. Nej, jag skojar. Jag heter Glenn.

Vad svarar man på hur har du det?

Asså, hur svarar man på “hur har du det?” eller “hur mår du?” liksom? Alltså, det beror ju helt på! Men typ…

• “Bra” funkar alltid. Enkelt. Snabbt. Inget tjafs.
• “Helt okej” är ju typ neutralt. Funkar om du inte vill dra igång en lång konversation.
• “Fint, tack! Själv då?” Klassikern ju. Och artigt.
• Ibland ba säger jag “Jo, det rullar på”, fast det kanske är lite konstigt.
• “Klagar inte, kan alltid vara värre!” Eller… jag menar inte klagar. Slår knut på mig själv ibland.

Sen, om jag känner personen bra så kanske jag säger nåt mer, typ:

• “Stressigt som fan, men annars bra.” Eller om typ jag sovit dåligt “är lite seg, men annars bra”.
• Eller om typ jag har ett göttigt jobb nu “jag har det jätte fint nu, trivs på nya jobbet som snickare!”

Fast oftast blir det bara “bra” eller “fint”, eller “öh, är trött” eller nåt sånt. Men vet du vad? Ibland struntar jag i att svara alls, bara nickar. Fast det beror på vem som frågar!