Vad svarar man på ha en fin dag?

Okej, här kommer en redigerad version av texten, lite mer… “jag”:

“Ha en fin dag!”… visst, det är väl snällt sagt, men är det inte lite, tja, håglöst? Som att någon bara slänger ur sig det där för att man “ska”? Jag vet inte, jag får liksom ingen riktig känsla av värme. Eller… har jag för höga krav, kanske?

“Tack, detsamma!” funkar ju, visst, det är ju liksom standardsvaret. Eller bara ett enkelt “Hej då!” – det känns på något sätt mer äkta. Men jag brukar fundera på om man inte kan göra det lite… mer?

Alltså, jag vet inte, men att bara papegoja “Ha en fin dag!” tillbaka… det känns ju lite… robotaktigt. Som när kassörskan säger “Nästa!” utan att ens lyfta blicken. Man vill ju känna sig sedd, eller hur?

En gång, när jag jobbade extra i en blomsterbutik (oj, vad längesen det var! Typ… 20 år sen?), så hade jag en kund som alltid sa “Ha en underbar dag, min vän!”. Och vet du vad? Det gjorde faktiskt skillnad! Det kändes liksom… omtänksamt. Så kanske det är det det handlar om? Att mena det man säger?

En liten, personlig touch – det är det som gör grejen, tycker jag. Det är ju trots allt relationer som är det viktiga, eller hur? Inte bara artighetsfraser som flyger förbi utan att landa nånstans. Så nästa gång någon säger “Ha en fin dag!”, kanske jag ska svara “Tack! Du också! Och… ja, jag hoppas verkligen den blir fin!” Fast utan att låta för flummig, förstås… Det är ju en balansgång det där, hehe.