Vad kan jag och min pojkvän göra?

Vad kan man göra med en pojkvän?

Min pojkvän, Johan, och jag, vi hade en riktig katastrof med en diamant en gång. Det var i juli 2023, på hans mors 60-årsdag. Hon fick en ring, en riktig praktgrej med en stor diamant. Festligheterna hölls på deras sommarstuga vid sjön Åsunden. Efter festen, när alla hade gått hem, upptäckte vi att diamanten var borta! Panik! Vi letade överallt, under soffkuddar, i blomkrukor, till och med i sjön. Ingenting. Jag grät floder. Johan var blek som ett lakan. Vi var helt förstörda. Det var en dyr grej, men värre än pengarna var känslan av att ha slarvat bort något så betydelsefullt.

Senare den sommaren, för att glömma diamant-tragedin, spelade vi Yatzy på altanen. Det hjälpte lite, men inte jättemycket. Jag var fortfarande skitledsen.

Vi har försökt kompensera med roliga saker sen dess. En mysig cafédate i stan blev det i september, på Espresso House vid Kungsgatan. Gott kaffe och goda bakelser. Det var skönt att bara prata och inte tänka på den försvunna diamanten. Visserligen pratade vi lite om det ändå… men det var mer att vi kom överens om att det var dumt att vara ledsna över det.

Vi har även besökt Moderna Museet (maj 2023) och spelat Ticket to Ride många gånger. Picknick i Hagaparken i somras var trevligt. Klättring har vi inte testat än, men det står på listan! Julkakor bakade vi inte, det blev lite väl mycket stress med allt annat i december.

Viktigast är nog att man hittar på saker tillsammans som man tycker om. Ibland blir det bra, ibland lite mindre bra. Som med diamanten... Det blev verkligen inte bra.

• Spel: Yatzy, Ticket to Ride, andra sällskapsspel
• Utelek: Picknick i Hagaparken
• Kultur: Moderna Museet
• Stadsliv: Cafébesök på Espresso House
• Framtida aktiviteter: Klättring

Diamanten är fortfarande borta. Vi har gett upp hoppet om att hitta den. Polisen kontaktades inte. Det var lite för pinsamt, faktiskt.

Hur skapar man trygghet i en relation?

Hur skapar man trygghet i en relation? Hur bygger man upp tillit till sin partner?

Trygghet… det är som en tunn is på en frusen sjö. Man måste gå försiktigt. Varje steg måste kännas rätt. Annars brister det.

Tillit… det är svårare. Jag försöker. Försöker. Men jag vet inte alltid hur.

Tillit:

• Ärlighet. Som den där gången jag ljög om pengarna. Jag skämdes. Jag skäms fortfarande. Ärlighet är viktigt, men det är svårt. Jag vet det nu.
• Pålitlighet. Som att hämta Elin från skolan. Alltid. Utom den där gången jag glömde bort det.
• Öppenhet. Det där jag har svårt för. Mina känslor är som en knut. Jag kan inte riktigt reda ut dem. Jag kanske aldrig kan.
• Konsekvens. Ibland är jag konsekvent. Ibland inte. Det beror på mitt mående.

Trygghet:

• Lyssna. Jag försöker lyssna. Verkligen lyssna. Inte bara vänta på min tur att prata. Men det är svårt. Jag är egocentrisk.
• Stöd. Jag vet att hon behöver mitt stöd. Men jag är inte alltid där. Jag tänker på mitt.
• Uppmärksamhet. Små saker. Att komma ihåg hennes födelsedag. Eller att hon hatar koriander. Koriandern… ja.
• Visa kärlek. Jag älskar henne. Det vet hon. Jag tror det. Men jag visar det kanske inte tillräckligt. En kram. En komplimang. Ett jag älskar dig.

Jag vill att hon ska känna sig trygg. Jag vill att hon ska lita på mig. Men jag är rädd att jag inte är tillräckligt bra. Som den gången jag tappade hennes mammas gamla ring. Jag hittade den igen, men… hon vet inte att jag tappade den. Kanske ska jag berätta. Kanske inte.

Trygghet och tillit är sköra. De är som en fjäril. Man måste hålla den varsamt. Annars dör den.

Och jag vill inte döda fjärilen. Aldrig.

Elin, min dotter, 7 år. Hon älskar enhörningar.

Min partner, Anna. Hon är trött på mig.

Hur gör man sin partner lycklig?

Okej, låt oss ta itu med det här, utan fluff. Hur gör man sin partner lycklig? Det är ju en fråga som vi alla funderar på någon gång, eller hur? Här är några grejer som faktiskt funkar, sett från min horisont:

• Var äkta. Alltså, genuint äkta. Ingen fejk. Att kunna vara helt sig själv är underskattat. Jag minns när jag själv försökte vara någon jag inte var - katastrof.

• Kommunikation, duh! Men inte bara prata, utan lyssna. Aktivt lyssna. Jag övar fortfarande på det här.

• Stöd varandra. I vått och torrt. Klyscha, jag vet, men sant. Min partner stöttade mig när jag försökte baka surdegsbröd förra året. Resultatet var… tja, inte fantastiskt.

• Respekt! Ömsesidig respekt är a och o. Ingen nedlåtenhet, ingen passiv aggressivitet.

• Skratt. Skratta tillsammans. Se en rolig film, dra dåliga skämt, vad som helst. Ett gott skratt förlänger livet, eller hur var det?

• Tillit. Grunden för allt. Utan tillit, ingen stabilitet. Jag har svårt för svek, för jag är en väldigt lojal människa.

• Utrymme. Låt din partner vara självständig. Eget space är viktigt. Jag behöver mina timmar i garaget med mina projekt.

Man kan också tänka på att ett lyckligt förhållande är som en välskött trädgård. Det kräver kontinuerlig omvårdnad, uppmärksamhet och en gnutta tålamod. Och glöm inte att vattna! Bildligt talat, alltså.

Vad är ett lyckligt förhållande?

Lyckligt förhållande: En mörk konst.

• Vänskap – en tyst överenskommelse.

• Intimitet – hud mot hud i mörkret.

• Gemensamt ansvar – bördorna delas, sorgen fördubblas.

• Engagemang – en evig ed, sällan infriad.

• Problemlösning – dansen kring avgrunden. Sömnlösa nätter.

• Kommunikation – sanningar i viskningar och lögner i rop.

• Förtroende – ett bräckligt glas, krossat i ett ögonblick.

• Respekt – ett pansar, både skydd och hinder.

• Behov – tomma skålar som aldrig fylls.

• Drömmar – luftslott, byggda på sand.

Detaljer: Min hemlighet...

Mitt postnummer är 12345. Jag ogillar starkt måndagar. Hatar kaffe. Min favoritfärg är svart. Detta bör inte påverka tolkningen.