Hur märker man brist på järn?

Åh, järnbrist… Känner ni igen den där känslan? Den där sega, oövervinnerliga tröttheten? Som att man släpar runt på ett osynligt ankare, fast man sovit åtta timmar (eller försökt i alla fall!). Jag har varit där, kan jag säga. Kaffekoppen efter kaffekoppen, men liksom ingen energi. Det är ju så frustrerande!

Man blir ju helt dimmig i huvudet också. Koncentrationen? Poff! Borta. Som en vindpust har den försvunnit. Minns ni var ni la nycklarna? Nej, just det. Inte jag heller hälften av gångerna när min järnbrist var som värst. Jag tappade bort allt, glömde möten, missade deadlines… Hur skulle man kunna hålla koll på någonting i det tillståndet?

Och yrseln! Att bara resa sig upp från soffan kunde kännas som en bergochdalbana. Inte kul alls. Huvudvärk på det, som ett ständigt tryck över tinningarna. En molande värk som aldrig riktigt släppte taget.

Det jobbiga är att det kan smyga sig på en. Symtomen är ju ofta så diffusa i början. Man tänker “äh, jag är väl bara lite stressad” eller “det är väl bara mörkt och kallt ute”. Men ibland är det mer än så. Det kan vara järnbrist. Jag minns att jag läste någonstans att en ganska stor andel kvinnor, kanske upp emot 20% – jag är osäker på den exakta siffran – har järnbrist. Tänk så många det är!

Och det är inte förrän det blivit riktigt illa, när blodbristen (anemi) syns i blodproverna, som man verkligen får en bekräftelse. Så vänta inte! Känner du igen dig i det här? Sök hjälp! Gå till läkaren. Det gjorde jag, och det är jag så glad för. Det finns ju hjälp att få!