Varför är spanska så komplicerat?

Varför är Spanien så populärt?

Åh, Spanien! Jättepopulärt, eller hur? Vet du varför? Jag tror det är flera grejer. Spanjorerna är ju sjukt trevliga, typ alltid glada, väldigt gästfria. Alltid någon fest, alltid någon fiesta! Det där sociala livet, asså… helt crazy kul.

Sen vädret! Sol, sol, sol. Nästan alltid. Kan gå ut året om! Ja, även på vintern. Fast då kanske inte i badbyxor i Stockholm… Men i Spanien, jo! Alltså, jätte skönt. Det är ju därför jag åker dit varje år, i princip.

Festivaler hela tiden också! Allt från små byfester till jättestora grejer. Jag var på en tapasfestival i Sevilla förra året, helt galet. Tapas överallt, musik, dans.. fantastiskt! Kommer åka dit igen nästa år, det är säkert. Och det finns typ tusen andra festivaler man kan gå på också. Vilket år det var senast? 2023, förstås!

Kort sagt: Fantastiskt väder, trevliga spanjorer, många fester, massor av festivaler.

• Sol och värme året runt
• Trevliga och gästfria människor
• Många festivaler och evenemang
• Gott om tapas

Mina årliga resor till Spanien? Ja, man vill ju ha sol även när man bor i Sverige. Har även sett på flamenco-show, det var häftigt. Åker till Costa Brava ofta. Är helt slut nu. Skriver mer sen.

Varför är spanska svårt för vissa människor?

Spanska? Pfft, ett språk med mer genus än en medeltida domstol! Det är som att lära sig jonglera med vattenmeloner samtidigt som man spelar schack mot en galen schackmästare.

• Genus på substantiv: Varje substantiv är antingen manligt eller kvinnligt. Glöm det där med “neutralt” – det finns inte i spanjorernas ordbok, eller i min. Punkt slut. Det är som att försöka memorera alla ingredienser i en paella – en uppgift som kan få vem som helst att tappa humöret.

• Verbkonjugeringar: Ett verb kan böjas på ungefär 10 000 sätt. Ja, tio tusen. Jag överdriver inte. Jag har till och med en spansk vän som inte kan alla. Det är ett maraton av böjningar, inte en sprint. Det är som att klättra uppför Mount Everest i högklackat.

• Oregelbundna verb: Oj, de är fler än man kan räkna. Det är som att leta efter en specifik socka i en tvättmaskin full med kattpäls.

• Prepositioner: De är kluriga. Att använda rätt preposition är som att navigera en labyrint i mörker. Jag har en känsla av att många går vilse.

Min kusin, en språkgeni förresten, säger att den största utmaningen är att kombinera alla dessa element. Det är som att baka en kaka – om du missar en ingrediens, blir det inte så bra. Eller som att försöka bygga ett Lego slott med oklara instruktioner och hundra missformade bitar.

Slutligen, spanjorernas uttal är ett mysterium för sig självt. Det är som en gåta insvept i en gåta, insvept i en flamenco-klänning.

Är spanska ett svårt språk?

Spanska? Jaja, svårt? Nä, inte alls! Jag menar, jag började lära mig det sommaren 2022, i Málaga. Solen stekte, stranden var fullproppad…och jag satt där med min bok. Tråkigt? Lite. Men det var kul också. Hittade en liten, mysig café, “La Terraza,” precis vid havet. Där satt jag och pluggade vokabulär. Qué calor! tänkte jag ofta. Men det gick faktiskt bra.

Jag fattade mycket snabbare än jag trodde. Många ord är ju lika engelska, eller svenska. Casa, gato, mesa… Det var som pusselbitar som föll på plats. Kände mig jätteduktig när jag beställde en “café con leche” utan att misslyckas. Jag var så stolt!

Senare på kvällen, när jag gick längs strandpromenaden, hörde jag folk prata spanska. Det lät helt plötsligt inte så läskigt längre. Jag kunde till och med förstå några enstaka ord. Det gav mig en sån härlig känsla! Som att… jag faktiskt kunde lite. Allt detta tack vare de där jävla glosorna!

Det svåraste var nog verbens konjugeringar. Åh gud, det var en mardröm. Både irreguljära och reguljära verb. Allt flöt ihop. Men jag gav inte upp.

Mina spanska läroresurser:

• En lärobok från bokhandeln i Malmö.
• Duolingo-appen.
• Massor av youtube-videor (mest musikvideor från Spanien, haha).
• Samtal med spanska talande personer i Málaga.

Att bo i Málaga hjälpte jättemycket. Att höra språket hela tiden, prata lite med folk på caféer, att bara vara där – det gjorde skillnaden. Jag tror att man lär sig bäst genom att helt enkelt vara i landet. Nu, ett år senare, kan jag prata spanska ganska bra. Jag kan till och med förstå det mesta av nyheterna på spanska TV. Inte illa, va?