Är det vanligt att inte ha några vänner?

Är det vanligt att sakna vänner? Hur vanligt är det att vara ensam?

Känner mig rätt ensam ibland. Inte som att jag inte har några vänner, men… det liksom… fattas nåt.

Träffade Lisa på Espresso House, Odenplan, 15e mars. En latte kostade 45 spänn. Vi snackade om just det, hur svårt det är att få ihop livspusslet. Jobb, familj, allt det där.

Hon kände precis likadant. Trodde jag var ensam om det. Men nej.

Man blir lurad av sociala medier, tror alla lever nån slags perfekt film. Minns förra sommaren, satt på stranden i Tylösand. Scrollade igenom Instagram. Alla verkade ha så kul. Jag kände mig mest… tom.

Det är ju inte sant. Inte hela bilden i alla fall. Tror de flesta känner såhär ibland. Kanske oftare än man tror.

Viktigt att prata om det. Som med Lisa. Hjälpte faktiskt.

Funderar på att gå med i nån klubb. Alltid gillat att sticka. Finns en stick-och-snackgrupp här i stan. Kanske vågar. Kanske inte.

Hur vanligt är det att inte ha några nära vänner?

Ensamhetens ökning. 12% av amerikanerna saknade nära vänner 2021. 3% år 1991. En markant skillnad. Det är inte ovanligt.

Min egen erfarenhet? Liknande.

Orsaker? Teknologi? Sociala förändringar? Kanske. Osäker. Jag vet inte.

Data:

• 1991: 3%
• 2021: 12%

Mer forskning behövs. Punkt. Slutsats: inte ensam. Många fler nu.

Hur många vänner är det normalt att ha?

Fyra kompisar, verkligen? Känns… lite. Lite för få. Eller? Jag har ju fler än så, men… riktigt nära? Nej. Kanske två? Tre om jag räknar med Lisa, men hon bor ju i Australien nu. Avståndet… det gnager.

Sju goda vänner. Det låter… mycket. Jag tror inte jag ens har sju personer jag regelbundet pratar med. Känner mig… ensam. Det är en tung känsla. Mörker.

Bekanta… tjugo? Oj. Jag känner massor av folk. Ansikten suddas ihop. Namn försvinner. Det är ytligt. Allt är ytligt.

21 år… träffa sin bästa vän. Jag träffade min… eller, min… nära vän vid 16. Det var… annorlunda. Mer intensivt. Sedan… förändrades allt.

Min ensamhet är verklig. Den är en tung filt.

• 4,3 bästa vänner. Jag saknar det.
• 7,2 goda vänner. Det är för många siffror.
• 20,4 bekanta. Jag känner igen många ansikten, men… vem är jag? vem är de?

Allt är bara siffror. Siffror som inte speglar verkligheten för mig. Jag känner mig så liten. Så obetydlig.

Att fira en födelsedag ensam. I november i år igen.

Det är så… tomt.

Är det normalt att inte ha några vänner som vuxen?

Nej, skit i vad rapporterna säger, det är inte normalt att va helt vänlös som en uppstoppad grävling. Fast typ en fjärdedel millennials verkar ju köra solo, så du är ju inte ensam direkt. Känns som att jag hade fler polare när jag gick i blöjor…

• Samhället suger: Folk jobbar häcken av sig, glor i telefonen, flyttar som yra höns. Min granne har inte snackat med mig sen -98. Han är nog ingen höjdare dock.

• Du är kanske lite… speciell?: Bara skoja! (typ). Men seriöst, social fobi eller att man är blygare än en mus kan ju göra det svårt att hitta polare. Jag hatar småprat, det är som tortyr.

• Facebook-vänner räknas inte: Har typ 300 “vänner”, känner typ 3 på riktigt. Resten är randoms och min mosters hund.

• Flytta till Grums: Har hört att alla känner alla där. Fast jag bor hellre i en garderob.

Ps. Jag heter förresten Bertil och samlar på frimärken. Har du några att byta? Behöver en från Tonga. Det är viktigt.

#Ensamhet #Socialt #Vänner