Varför singel?

Varför singel, liksom? Jo, vet du vad? Ibland älskar jag det verkligen, alltså. Friheten! Det är ju helt fantastiskt. Ingen som klagar på att jag spiller smulor i soffan eller... ja, du vet. Inga kompromisser om varenda liten grej.

Tänk dig, bara sådär, en tisdagkväll, jag får liksom en ingivelse: "Jag måste åka till Italien!". Och vet du vad? Jag BOKAR den där resan! Ingen som säger "Men hallå, vi har ju den där middagen med svärmor" eller "Har du verkligen råd?". Inget sånt!

Och middagen? Herregud, ibland orkar jag verkligen inte laga mat. Då blir det flingor! Och vem bryr sig liksom? Ingen! Det är ju jag som bestämmer. Kanske låter det egoistiskt, men... är det inte skönt att ibland bara vara sin egen chef? Jag menar, tänk vad mycket tid man sparar på att inte tjafsa om vem som ska ta ut soporna! Eller vad vi ska titta på för film... Usch, jag får rysningar bara jag tänker på det.

Jag kommer ihåg en gång, för ett par år sen, när jag var i ett förhållande. Vi bråkade om precis ALLT. Jag ville se en dokumentär om pingviner, han ville se... ja, nåt med bilar och explosioner, tror jag. Och sen satt vi där, båda sura, och ingen var nöjd. Nej, tack. Då är det ju faktiskt bättre att sitta själv i soffan med en skål flingor och titta på pingviner! Eller vad säger ni? Är jag helt knäpp, eller är det inte lite befriande med att slippa kompromissa ibland?