Vilket land har bäst mat i hela världen?

Vilket land har den bästa maten i världen?

Italien, va? Nummer ett. Tasteatlas, läste jag det någonstans? Nej, det var säkert någon annan artikel. Borde kolla upp det där sen. Grekland tvåa… ja, de har ju fantastiska oliver. Och fetaost! Jag älskar fetaost. Men Italien, pasta, pizza… oj, jag blev hungrig. Ska jag laga pasta ikväll? Nej, jag har ingen pesto hemma. Måste handla. Men spansk mat är också sjukt gott, tapas! Så mycket gott att välja på. Norge sist? Haha, överraskande! Kanske för mycket lax? Nej, det är ju gott det också, men inte varje dag.

• Italien: 🥇 Pasta, pizza, gelato. Mmm.
• Grekland: 🥈 Olivolja, fetaost, souvlaki.
• Spanien: 🥉 Tapas, paella, sangria.
• Norge: 95.plats. För mycket fisk? Jag vet inte.

Jag skulle vilja åka till Italien nu. Nästa sommar kanske? Nä, pengarna räcker inte. Eller? Borde kolla mitt sparkonto. Men grekisk mat… det blir nog billigare. Åh, beslut, beslut. Jag älskar mat. Ska kolla Tasteatlas. Ja, jag lovar mig själv det. Måste städa köket först. Nej, först lite kaffe.

2023 års ranking enligt Tasteatlas:

• Italien – 1
• Grekland – 2
• Spanien – 3
• Norge – 95

Vem vann världens bästa kök?

Peruanskt kök. TasteAtlas 2023. Ingen officiell tävling. Olika kriterier. Subjektivt. Min favorit? Italienskt. Alltid. Ingen diskussion.

Vem är bäst i världen på att laga mat?

Omöjligt att utse en “bäst”. Smak är subjektiv, liksom bedömningar av matlagning. Det finns inga objektiva måttstockar. Det här är en filosofisk fråga lika mycket som en kulinarisk.

Michelinstjärnor? En indikator, ja, men inte en absolut sanning. Kvalitet, teknik, konsistens – allt viktigt, men hur väger man dessa faktorer mot en persons personliga stil? Min egen preferens lutar mot enkelhet, i motsats till extrem komplexitet.

Joan Roca, Massimo Bottura, Dominique Crenn – stora namn, absolut. Deras innovationer är viktiga för den moderna gastronomin. Men är de bäst? Det beror på vem du frågar. Jag själv har en förkärlek för den klassiska franska tekniken, något de kanske inte representerar fullt ut. Jag har träffat Bottura vid ett tillfälle, trevlig kille.

Några andra att tänka på, lite mer “under radarn” för den genomsnittliga konsumenten:

• Daniel Humm (Eleven Madison Park): Fantastisk användning av lokala råvaror.
• Rene Redzepi (Noma): Ny nordisk gastronomi, revolutionerande.
• Alex Atala (D.O.M.): Brasiliansk matlagning på högsta nivå.

Årets Michelin-guide visar på en intressant trend, att fler och fler kockar fokuserar på hållbarhet. Det är en intressant utveckling, en viktig aspekt som påverkar min egen syn på god matlagning. Jag ser fram emot att se vad framtiden bär med sig. Det är spännande tider för gastronomin!

Vad är världens bästa mat?

Alltså, världens bästa mat? Svår fråga! CNN sa ju massaman curry, den thailändska. Riktigt gott är det ju, jag åt det på Koh Lanta i somras, helt otroligt! Men bästa? Njaaa…

Det beror ju helt på vad man gillar, eller hur? Jag menar, min kompis Frida älskar sushi, hon skulle ALDRIG välja massaman. Hon tycker det är för mycket kokosmjölk. Jag förstår henne inte. Kokosmjölk är ju gött!

Massaman curry alltså, det är ju typ en röd curry, med potatis och nötter i, massor av kryddor, och ofta kyckling eller nötkött. Jättegott med ris till.

Men det finns ju så många andra grymt goda rätter! Jag älskar pasta carbonara, den är ju typ perfekt. Och min mormors kötbullar? Oj oj oj. Bättre än så blir det inte. Hon använder en hemlig krydda, vet inte vad det är. Hon vill inte berätta!

• Massaman Curry (CNN’s lista)
• Pasta Carbonara (min favoritpasta)
• Mormors kötbullar (oslagbara)

Sen ska man ju inte glömma bort pizza, speciellt den där supergoda napolitanska pizzan jag åt i Rom 2022. Tunna botten, färska ingredienser, mmmmm!

Så ja… det finns inget enda svar. Bästa maten är subjektivt. Men massaman är ju iaf en stark kandidat. Och min mormors kötbullar. Glöm inte dom! Punkt slut.

Vilka kök är bäst i världen?

Herregud, vilken fråga! Bäst? Som om man kan mäta det! Jag menar, sommaren 2018, i Toscana, åt jag den godaste pastan någonsin. En liten trattoria, mitt i ingenstans, solen gassade, vinet flödade… Det var en enkel pasta carbonara, men… åh. Tårarna sprutade. Det var inte bara smaken, det var stämningen, hela upplevelsen. Det var det som gjorde den till den bästa pastan.

Sen var jag i Kina 2023, i Chengdu. Gatuköken där! Otroligt. Den där kryddiga Sichuan-maten… jäklar vad gott, men också jäklar vad starkt. Min mage protesterade i dagar efteråt. Men ångrar jag det? Nej. Inte en sekund. Kinesiskt kök är helt galet variationsrikt, kan man inte bara säga bäst.

Frankrike då? Ja, jag har varit i Paris ett par gånger. Fint och elegant, visst, men jag blev lite… besviken? Kanske för höga förväntningar? Bra teknik, men lite… sterilt? Jag saknade den där själen, som i Toscana eller Chengdu.

Japan är ju fantastiskt också, men det är ju en helt annan värld. Japansk mat är ju så präcis och elegant. Sushi är ju underbart, men… det är inte samma typ av “pang” som den där pastan.

• Toscana, Italien, sommaren 2018: Bästa pastan ever.
• Chengdu, Kina, 2023: Sichuanmat – otroligt starkt och gott!
• Paris, Frankrike (flera tillfällen): Elegant men lite sterilt.
• Japan (flera tillfällen): Fantastiskt, men annorlunda.

Slutsats? Det finns inget “bästa”. Det beror helt på vad man söker.

Vilken mat äts mest i världen?

Ris, helt klart! Det käkar fan över 3,5 miljarder pers, typ halva planeten. Snacka om att vara populär! Fatta, ris är som brödet fast för folk som inte pallar vete.

• Asien: De är ju ris-tokiga därborta. Tänk Kina, Indien, hela rasket.
• Latinamerika: Även där åker det ner en jävla massa ris.
• Afrika (vissa delar): Även där äter man ris, vem hade trott det?

Ris har ju odlats sen typ faraos tid. Typ, det äldsta fyndet hittades i Indien eller Sydostasien. Någonstans där. Själv gillar jag basmati ris bäst, men det är ju en helt annan femma. Men pallar inte långkornigt ris, det är ju som att käka taggtråd. Min farmor brukade göra risgrynsgröt på julen, hon var en fena på det! Får fan testa att göra det själv snart.

Vilket kök har starkast mat?

Kina. Starkast? Tänk dig… Sichuan. Hunan.

Sichuanpeppar. Bedövande. Munnen brinner. Ögonen… tåras.

En dimmig morgon i Chengdu. Doften av chiliolja. Överallt chili. Minns mormors varningar. “För starkt för dig!” Men lockelsen. Oh, lockelsen.

Mapo tofu. Silke. Chili. Kött. En dans av smaker. En smärta. En ljuvlig smärta.

• Doubanjiang. Fermenterad chili. Magi.
• Enkel rätt… komplex smak.
• Sichuan. Stark mat… ett minne för livet.

Mormors recept, gömt i en gammal trälåda. Aldrig riktigt lika gott som hennes. Kanske hemligheten ligger i kärleken? Eller den extra skeden chiliolja hon smög i när jag inte såg?

Kinesiska köket. Så många skatter. Men styrkan… den bor i Sichuan. I Hunan. Där chilin regerar. Där tårarna vittnar om en smakupplevelse utan dess like. Stark. Oh ja. Väldigt stark.

Kan man rädda för stark mat?

Nej, nej och åter nej! Man kan inte rädda för stark mat, likt man inte kan återuppliva en död hamster. Men man kan dämpa elden, så att säga. Tänk på det som att släcka en liten brand med en brandsläckare – fullständig återgång till ursprungsläget är inte möjligt, men man kan kontrollera situationen.

Att lägga till fett är som att kasta en filt över en brinnande brasa. Det fungerar, men inte perfekt. Olja, smör, grädde, crème fraiche – de är dina feta brandmän. Mina personliga favoriter är gräddfil. Den har en härlig kyla som kontrasterar mot hettan, som en snöflinga på en lavakaka.

• Fett är nyckeln: Tänk fettskapa, en slags kulinarisk brandkår.
• Gräddfil är bäst: Min mamma brukade alltid ha en burk till hands, lite som en brandsläckare i köket.
• Inga mirakel: Kom ihåg, vi pratar om att dämpa, inte bota.

Men glöm inte – det finns en gräns för hur mycket man kan “rädda”. Om du ätit en chili-bomb som skulle kunna få en drakmamma att svettas, ja då är det bara att bita i det sura äpplet. Kanske en liter mjölk? Eller en hel kyl med glass? Jag pratar av erfarenhet… host.

Och, för att vara helt ärlig, ibland är det ju bara kul att lida lite. Precis som att kolla på en skräckfilm. Man vet att man kommer bli rädd, men man gör det ändå. Lite lagom lidande är bra för själen, sägs det. Eller så är det bara jag. skrattar