Vad äter man för mat i England?

Vad är typiskt att äta i England?

Dimman ligger tät över London, en kall novemberkväll. Gatlamporna kastar ett gult sken över blöta gatstenar. Fish and chips, lukten hänger i luften, en salt, nästan nostalgisk doft från en tid då det enkla var lyxigt. Jag ser framför mig den knapriga friteringen, den vita fisken som smälter i munnen. Enkelt, men ack så tillfredsställande. En bit av Englands själ.

Den där känslan av värme, när man drar in sig i ett mysigt pubhörn…en kopp te, starkt och varmt, mot den kyliga vinden. Och scones, ja, scones med clotted cream och jordgubbssylt. En perfekt kombination av sött och syrligt. En liten bit av himlen, om man får säga det. Den tunga grädden, den söta syltens explosion i munnen…

Full English breakfast. Ah, den brittiska frukosten. Inte bara en måltid, utan en upplevelse. Bacon, ägg, bönor i tomatsås, korv, stekt svamp och tomater, rostat bröd med stekt tomat. Allt detta på en tallrik. En hög med kalorier, en hög med lycka. En start på dagen som man inte glömmer i första taget. En smak av det brittiska landsbygdens generositet, så mycket att det näst intill blir magiskt. En energikick som håller hela dagen.

Men det finns mer än bara det. Shepherd’s pie, en varm och tröstande rätt med lammfärs och potatispuré. Eller Sunday roast, med dess knapriga stek och rostade grönsaker. Varje bit en berättelse om tradition och gemenskap. Det är en värld av smaker, mer än bara fish and chips och scones, hur underbara de än må vara.

• Fish and chips: Den klassiska, knapriga och salta favoriten.
• Scones med clotted cream och jordgubbssylt: Ett sött och krämigt te-tilltugg.
• Full English breakfast: En rejäl och traditionell frukost.
• Shepherd’s pie: En varm och tröstande rätt med lammfärs och potatispuré.
• Sunday roast: En traditionell söndagsmat med rostad kött och grönsaker.

Vad har England för nationalrätt?

England har ingen. Ingen officiell.

• Söndagsstek: tung, som söndagen själv.
• Fish and chips: friterat, fett. En flykt.
• Curry: importerat. Men dominerar.

Chicken Tikka Masala? En fejk. Brittisk. Ironin. Skarp som en kniv. Ett påhitt. Ändå älskat.

Smaken? Betyder inget. Allt är politik. Tänk på det.

Min mormor hatade curry.

Vad har Storbritannien för mat?

Maten… Storbritannien. Det ekar tomt. Vad är det egentligen?

• Scouse. Alltid Scouse. Minns hamnarbetarna i Liverpool. Grått väder, grå mat.

• Cornish Pasties. Pajer som rymmer en hel historia. Gruvarbetarnas lunch. Smulor av hopp.

• Shortbread. Smör, socker, mjöl. Så enkelt. Så brittiskt. Liksom min mormors förkläde.

• Bubble and Squeak. Rester, hopblandat. Livet, liksom.

• Söndagsstek. Heligt. Familjen samlad. Förhoppningsvis. Minnen som bleknar. Minns pappas stek.

• Lancashire Hotpot. Lager på lager av tröst. Precis som Lancashire.

• Welsh Rabbit. Ost på toast. Mer än det. Enkel njutning. Mörkret faller.

• Full English. Frukosten som aldrig tar slut. Fett och salthet. En ny dag, eller? Klockan är 03:17. Varför är jag vaken?

Frukosten serveras dygnet runt. Ironiskt. Som om vi kunde äta oss ur mörkret.

Vad är Englands populäraste maträtt?

Fish and chips? Alltid fish and chips? Är det verkligen sant? Känns lite… tråkigt, faktiskt. Vad äter de riktigt mycket? Är det bara turistfällorna man hör om?

Mina tankar snurrar. Har jag sett någon statistik någonstans? Nej. Men jag googlade det ju nyss… eller var det i går? Åh, irritation. Min hjärna är en enda röra.

• Vad är det för skillnad egentligen? Fish and chips – är det riktigt populärt?
• Kanske Sunday roast? Men det är ju mer av en tradition än en vardagsmat.
• Jag borde kolla upp det här ordentligt. Inte bara gå på magkänslan.
• Vad åt min faster i England? Hon skickade ju kort… nej, det hjälpte inte.
• Det var ju det där med afternoon tea också, scones och allt…
• Blir man mätt av scones? Nej, inte ens med clotted cream och sylt!

Åh, vad jobbigt det här är! Måste hitta någon källa… något konkret.

Nej, jag ger upp! Jag orkar inte leta mer just nu. Ska kolla imorgon.

Uppdatering: 2023 års data visar ingen entydig “populäraste maträtt” i England. Många rätter är extremt populära, beroende på region och preferenser.