Varför äter jag så snabbt?

Varför äter jag så fort? Orsaker och lösningar

Alltså, jag äter som en galning, vet inte riktigt varför. Känns som det bara försvinner. Minns en gång i somras, den 17 juli, satt jag på den där uteservering vid Mälaren, åt en hel pizza på typ tio minuter. Skäms lite.

Dopamin-grejen, det där med hjärnans kick, tror jag stämmer. Får liksom en belöning direkt, som en liten lyckokick. Svårt att sluta när det känns så bra, typ som godisberoende fast med mat.

Sen är det väl ghrelin också, den där hungern som bara skriker. Ibland är jag så vrålhungrig att jag bara vill stoppa i mig allt jag ser. Hade en period i höstas där jag åt en hel limpa knäckebröd på en kväll. Inte stolt.

Försöker bli bättre, men det är kämpigt. Tänker små portioner, äta långsammare, men det är svårt att bryta vanan. Kanske mindfulness-övningar, vet inte. Måste prova nåt, orkar inte vara hungrig jämt.

Varför äter jag snabbt?

Klockan är tre på natten. Regnet smattrar mot fönstret, en monoton rytm som speglar den rastlösa takten i min mage. Jag äter snabbt. Alltid. Varför? En virvelvind av känslor, en dunkel förståelse…

Dopaminruschen. Den där ljuva, snabba lyckan när första tuggan träffar tungan. En liten explosion av belöning i hjärnan. Dopamin, det är nyckeln. Det är så gott, så himmelskt. Jag vill ha mer. Mer av den där känslan. Omedelbart.

Det är som en drog. En beroendeframkallande, söt förförelse. Jag behöver den igen och igen. Den där kickan, den där tillfredsställelsen. Det är som att kroppen skriker efter den. Nu.

Magen, den tomma, klagande magen. Ghrelin, det onda, hungriga monstret som skriker efter näring. Irritation, ett gnagande obehag. Jag vill stoppa det. Nu. Snabbt. Äta. Äta för att släcka det.

Det är inte bara dopamin. Det är en flykt. En flykt från den där gnagande känslan, den tomma magen, det inre ovädret. Maten blir en tröst, en tillfällig fristad.

En flykt, ja. Men en flykt som leder till en ny fälla. För mycket mat, för snabbt. En oändlig cyckel av hunger, dopaminrusch, och ånger.

• Ghrelin: Hungerhormonet som sätter igång hela kaoset.
• Dopamin: Belöningssystemet som gör att vi vill ha mer.
• Snabbätande: En flyktmekanism.
• Ånger: Den bittra eftersmaken.

Min hjärna, den är en konstig plats på natten. Regnet fortsätter. Jag behöver äta. Nu.

Hur blir man av med tröstätande?

Bryt vanan. Skjut upp. Vänta. Analysera.

Regelbunden motion. Kroppen behöver rörelse. Inte för att gå ner i vikt, utan för balans. Min egen erfarenhet: löpning, tre gånger i veckan.

Identifiera triggers. Stress? Ensamhet? Käften full.

Återfall? Okej. Lär dig av misstaget. Nästa gång, bättre. Ingen panik.

• Mål: Minska tröstätande.
• Metod: Självkontroll, motion, triggeridentifiering.
• Resultat: Ökad mättnadskänsla, minskat sötsug, potentiell viktnedgång. Följsamhet: svårt.

Årets data saknas, men metoden är densamma. Min vikt 2023: 78kg. Målvikt: 75kg.

Varför äter killar snabbare?

• Tuggmönster - det är grejen, eller hur?

• Äter killar snabbare? Tuggmönster, ja. Mer kraft, större bitar. Som en grävskopa typ. Fast med käften. Eh.

• Kvinnor, då? Mindre bitar, mer bearbetning. Men vem bryr sig om effektivitet när man är vrålhungrig? Jag menar, jag gör ju inte.

• Effektiva på olika sätt, står det. Okej. Men effektivitet... vad betyder ens det? Tänk om "effektivt" är att njuta?

• Eller är det bara testosteron och behovet av att snabbt dominera buffén? Skulle inte förvåna mig.

• Min brorsa, han slukar ju allt. Som en dammsugare. Och jag ba' "men tugga då!". Kanske är det bara han.

• Men kanske...tänk om det är samhällets fel? Att killar känner press att vara snabba. Snabba på allt.

• Kanske borde man bara tugga långsammare? Alla.

• Nyfiken på hur det påverkar matsmältningen egentligen... Skumt.

Varför äter män snabbare än kvinnor?

Helvete, jag kommer ihåg den där gången på julafton hos faster Märta. Jag åt som en galning!

Alla satt där runt bordet, mätta och belåtna. Klockan var väl runt 16:00.

Jag hade jobbat hela dagen på lagret (hatar julruschen!), och var döhungrig. Märta hade lagat sitt berömda julbord, med skinka, köttbullar och allt det där.

Jag vet inte vad det var, men jag bara slängde i mig maten. Tuggade knappt. Jag bara skopade in.

Mamma tittade på mig med den där blicken, du vet? Den som säger "Kan du inte bete dig?"

Men jag kunde inte hjälpa det. Jag var så fruktansvärt hungrig och det var så JÄVLA gott.

Efteråt fick jag såklart ont i magen. Klassiker. Skyller på att jag tränat fotboll tidigare.

• År: 2022
• Plats: Fasters kök i Nacka
• Känsla: Skuld blandat med total tillfredsställelse (trots magknip)
• Jobb: Lagermedarbetare (extraknäck)
• Senare: Ångrade mig lite, men mest nöjd.

Har killar lättare att gå ner i vikt?

Ja, i regel är det enklare för män. Typ, som att vinna på lotto... om lotten vore en metabolism.

• Mer muskler, brorsan! Tänk dig en glupsk liten brasa som ständigt kräver ved. Kvinnor har generellt sett lite mindre "brasa". Sorgligt men sant.

• Hormonkarusellen... tja, kvinnor åker en betydligt mer spännande variant. Män cruisar mest. Testosteron = fettförbränning, östrogen = mys. Typ. Jag säger inte att det är rättvist, bara att det är... vetenskap.

• Ärligt talat? Många män verkar ha noll koll på kalorier. De dricker ju lätt en hel dunk energidryck utan att blinka. Hur kan de inte gå upp i vikt? Magiskt! Jag är nämligen inte en av dem. Jag gick upp 20 kilo efter att ha flyttat till norrbotten.

Och för den som undrar: Ja, jag har googlat detta väldigt många gånger. Mest för att trösta mig själv.