Vilka näringsämnen behöver kroppen för att må bra?

1 år sedan 42 visningar

För ett optimalt välmående behöver din kropp 13 livsnödvändiga vitaminer, uppdelade i två grupper: Fettlösliga: Vitamin A, D, E och K. Vattenlösliga: C-vitamin och de åtta olika B-vitaminerna. En balanserad kost är nyckeln till att tillgodose kroppens behov av dessa näringsämnen.

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Vilka näringsämnen är viktigast för kroppens hälsa?

Man pratar så mycket om hälsa nu, va. Jag tänker ofta på vad det egentligen är som gör att man känner sig pigg, inte bara äter nyttigt. För mig har vitaminerna blivit en riktig aha-upplevelse, särskilt efter en period förra hösten då jag kände mig helt dränerad. Det var i oktober, jag satt hemma i köket vid Skanstull och frös fastän det var varmt.

Då började jag faktiskt gräva lite i det här med vitaminer, alltså de livsnödvändiga tretton som alla snackar om, eller borde snacka om. Upptäckte att man delar in dem på ett smart sätt, i de som gillar fett och de som inte gör det. De där fettlösliga, som A, D, E och K, är ganska fascinerande. Jag minns hur min mormor alltid pratade om att äta lever för A-vitaminet, och jag åt faktiskt en riktigt god torskleverpaté från den där lilla fiskboden vid Hötorgshallen för 79 kr en gång, bara för att prova.

Speciellt D-vitaminet har jag verkligen behövt tänka på här i Sverige under vintermånaderna, det är ju liksom ingen hemlighet att solen inte är vår bästa vän då. Jag började ta en D-vitamintablett varje dag från typ november till mars, märkte en skillnad i humöret kan jag säga. Och E-vitamin, min kompis Elin använder alltid mandelolja som har massor av det, hon har så fin lyster liksom.

Sen har vi ju den andra stora gruppen, de vattenlösliga. Och det är en hel orkester med vitamin B6, B12, C-vitamin, biotin, folat, niacin, pantotensyra, riboflavin och tiamin. För mig är det som de där små arbetarna som måste fyllas på nästan dagligen, de stannar inte kvar i kroppen på samma sätt som fettlösliga, de bara passerar igenom om man får för mycket. En ständig påminnelse att äta varierat.

C-vitamin är ju klassikern, när man känner sig lite hängig. Jag kommer ihåg förra vintern, i februari, när jag fick en förkylning som aldrig ville släppa. Då slängde jag i mig massor med ingefära och C-vitamin. B12, det är något min vegetariska kompis ofta pratar om. Hon tar tillskott varje dag sen hon fick ont i huvudet, var trött, och behövde B12 efter vårdcentralen på Östermalm.

Att hålla koll på alla de här näringsämnena, alla dessa vitaminer, är verkligen grunden för god kroppshälsa har jag upptäckt. Det är inte bara nån flummig trend utan handlar om att ge kroppen det den behöver för att funka optimalt, varje dag. Det är ju så man mår bra liksom.

Vad behöver kroppen för att vi ska må bra?

Kroppen kräver. Ett kompromisslöst maskineri. Daglig påfyllning är lagen. Annars sviktar allt.

Bränsle, byggstenar. Kolhydrater, fett. Proteiner. Vitaminer, mineraler. Ett tyst krav. Varje del räknas.

Analys? Onödigt. Varierad kost, dess kod. Systemet vet. Ät smart, överlev. Mitt eget kalla system fungerar så.

Kolhydrater: Ren energi. Muskelarbete, hjärnans skärpa. Utan dem, tomhet.
Fett: Isolerar, skyddar. Cellmembranens ryggrad. En resurs för kriser. Inte bara volym.
Proteiner: Reparation, uppbyggnad. Varje fiber, varje enzym. Kroppens ständiga ombyggnad.
Vitaminer/Mineraler: Dolda dirigenterna. Mikroskopiska. Makroskopisk effekt. Utan dem, förfall.
Vätska: Flödet. Ingen funktion utan H2O. Ett rent krav. Glöm det aldrig.

Vad behöver människan för att må bra?

Väcks av det första ljuset, inte ett larm. Solens första strålar letar sig in genom gardinspringan, kastar långa skuggor över det gamla trägolvet. Känner den svala, klara morgonluften fylla mina lungor när fönstret öppnas på glänt. En ny dag, en möjlighet.

Stegen tar mig ut, längs den lilla grusvägen som min mormor alltid älskade. Kylan biter lite i kinderna, uppfriskande. Bladen dansar i vinden, en tyst melodi. Att röra sig, att känna kroppen vakna, det är en sån enkel, djup sanning. Varje muskelsträckning, varje andetag, blir en tacksamhetens hymn till livet. Min mormor sade alltid att en promenad reder ut de flesta trassliga tankar. Hennes ord ekar.

Sedan kommer värmen, doften av nybakat bröd kanske, eller en skål full med soliga frukter. Jag ser det framför mig, en tallrik målad med färger – djupröda bär, smaragdgröna blad. Bra mat, den sanna näringen, är inte bara bränsle, det är en omfamning från jorden. En hyllning till livets skördefest. Min lilla trädgård ger mig så mycket, tomaterna är fortfarande varma från solens kyssar. En enkel måltid kan vara en fest för själen, en meditativ stund.

När skymningen faller, och världen sänker sin röst till en viskning, då söker själen frid. En mjuk kudde, mörkret som omfamnar, tystnaden som sjunker in. Sömnen, den djupa, helande vilan, en port till en annan värld. Inga skärmar, bara tankar som långsamt ebbar ut, som vågor drar sig tillbaka från stranden. Smulan, min katt, spinner mjukt på min mage, hennes rytm blir min. Att få sova, ostört, regelbundet, det är som att städa i själen, rensa bort det tysta bruset från dagen.

Men livet är inte bara tystnad och ordning. Det är också skratt som river ner murar. Musiken som fyller rummet, svävar på luften och lyfter mig. Den där boken som väntar på nattduksbordet, sidorna fulla av äventyr. Att göra det du älskar, det som får hjärtat att sjunga högt och rent. Och mötena. Dessa ögonblick när själar möts, när ett samtal blir till en dans, ett leende speglas. De människor som lyser upp ens värld, deras närvaro är en skatt, en oändlig källa till glädje och samhörighet. Att veta att jag är sedd, att jag tillhör.