Vad ska man äta för att mår bra?

Vilken mat mår kroppen bra av?

Mörkret faller långsamt över Saltsjöbaden, ett dimmigt skimmer över vattnet. Känns som om luften själv andas in hälsan, den salta doften… Grönsaker, ja, de spränger fram ur jorden, fulla av liv, som solstrålar fångade i krispiga blad. Jag ser dem; spenatens mörka grönt, morötterna, som små solnedgångar…

…och frukt, saftiga, söta, som små juveler, fullpackade med energi. En perfekt, mogen persika, dess doft – himmelsk. Tänk på den söta smaken, som en sommarminne på tungan. Fullkorn, ett slags jordnära kraft… Jag älskar doften av nybakat bröd, men då vetebröd, inte vitt…

…något annat: fisk, havets gåva. Smaken av lax, dess rosa kött, är en del av min barndom i skärgården. Lite salt, lite peppar… perfektion. Vegetabiliska oljor, ljus och rena, som solen i en flaska. Lite olivolja på salladen, en liten lyx…

Magra mejeriprodukter; en kopp mjölk, kall och svalkande, en morgonritual. Men inte för mycket, det är viktigt att komma ihåg. Det är en balans, ett fint samspel mellan smaker och näringsämnen.

Kontrasten: läsk, sötsliskig och kladdig, en tom energi. Godis, en onödig frestelse. Vitt mjöl, en blek kopia av fullkornsbrödets fyllighet. Smör, för mycket är aldrig bra. Rött kött och charkprodukter, tungt i magen, tungt i hjärtat. För mycket salt, för mycket av allt. Det är obalans, en disharmoni i kroppen.

En joggingtur längs stranden, solen värmer ansiktet, kroppen arbetar, andas. Fysisk aktivitet, nödvändig för att hålla allt i rörelse. Det är mer än bara mat, det är en helhet, en känsla, en livsstil.

• Bra: Mycket grönsaker, frukt, fullkorn, fisk, vegetabiliska oljor, magra mejeriprodukter.
• Dåligt: Mycket läsk, godis, vitt mjöl, smör, rött kött, charkprodukter, hög salthalt.
• Viktigt: Regelbunden fysisk aktivitet.

Vad behöver kroppen få i sig varje dag?

Klockan är mycket nu. Jag ligger vaken och funderar… Vad behöver jag egentligen? Mat, ja. Men vad är det jag behöver?

Kolhydrater, sa någon. För energi, antar jag. Men senast jag åt pasta, kändes det bara tungt. Inte bra energi. Det var i onsdags, minns jag. Gröt på morgonen hade varit bättre.

Fett. Viktigt, tydligen. Men vilket fett? Avokadon idag var i alla fall god. Fast den var lite dyr. Borde jag verkligen ha köpt den? Pengarna kunde ha gått till…ja till vadå?

Proteiner… Kycklingen igår kväll satt tungt i magen. Kanske för mycket? Eller var det bara stressen? Stressen över allt. Pengarna, arbetet, allt.

Vitaminer och mineraler. Det där är ju så abstrakt. Jag vet inte ens vad de är. Är det det som gör att man mår bra? Eller är det bara den där jäkla avokadon?

• Kolhydrater (pasta, gröt)
• Fett (avokado)
• Proteiner (kyckling)
• Vitaminer och mineraler (osäkert)

Att äta varierat… Det låter så enkelt. Men vad är varierat? Det känns som ett oändligt mysterium. Jag är så trött. Så otroligt trött. Vill bara sova. Men tankarna snurrar. Som en hamster i ett hjul. Även om jag vet att jag borde äta nyttigt, så blir det inte så ofta. Jag äter ju ofta pizza på fredagar.

Vad ska man få i sig på en dag?

Dimman ligger tät över åkern, en kall novembermorgon. Jag ser andedräkten som små vita moln framför mig. Känslan av tomhet i magen, en djup, gnagande hunger. Vad ska jag ge den? Näring, livets bränsle. Den behöver järn, det vet jag. Kallt, tungt, som den mörka jorden.

Inälvsmat, blodpudding… orden smakar järn i munnen. Leverns metalliska doft, blodpuddingens varma, nästan söta smak… minnas mormors recept, en hemlighet viskad över en spridd dukmönster. Det var kärlek, det var liv, kokt i långsam eld. Järn, kraftfullt, livgivande.

Men det finns annat också. Kött, såklart. En saftig biff, grillade revben, eller kanske en mild laxfilé. Fiskens silkeslena textur mot tungan. Kött, en varm och mättande känsla, järnets tysta styrka.

Ägg, solgula och glänsande. En enkel lyx, morgonsol på tallriken. Enkelt, men betydelsefullt. Järn gömt i gulan, en guldsmultron i en mörk vinter.

Mörkgröna blad. Spenatens intensiva smak, mangoldens smöriga konsistens. Nötter, knapriga och fylliga. Frön, små skatter fyllda med kraft. Torkad frukt, koncentrerad sötma, en liten bit av sommaren i vinterkylan. Vegetabiliskt järn, lite svårare att fånga men lika viktigt.

Men djurprodukterna, de ger mer järn som kroppen lättare tar upp. Det är sanningen, kall och tydlig, som morgondagg på gräset.

• Animaliska källor: Inälvsmat (lever, njure), blodpudding, kött (nötkött, lamm, fläsk), fisk (lax, tonfisk).
• Vegetabiliska källor: Mörkgröna bladgrönsaker (spenat, mangold), baljväxter (linser, bönor), nötter, frön, torkad frukt.

Min mage kurrar igen, en påminnelse om livets enkla behov. Järn, blod, kraft. Jag ska äta. Jag måste äta.

Vad är bra att äta när man mår dåligt?

Usch, den där dagen i maj, 2023. Jag vaknade med en fruktansvärd huvudvärk, typ världens värsta baksmälla fast jag inte druckit nånting. Kände mig totalt matt, illamående.

Kylen blev min bästa vän. Jag drack typ en liter ananasjuice. Sen, lite salt kex. Det var äckligt, men hjälpte faktiskt lite mot illamåendet. Sen mer juice. Och mer juice.

Sedan kröp jag upp i sängen med en hög kudde under huvudet, precis som mamma alltid sa. Det var det enda som kändes rätt. Jag somnade nästan direkt, totalt utmattad. Vaknade efter ett par timmar, fortfarande lite illamående, men inte lika illa.

Salt kex och ananasjuice var min räddning den dagen.

Senare på eftermiddagen vågade jag mig på lite mildare mat. Kanske lite naturell yoghurt, men det blev mest juice och vatten.

Jag kollade upp det sen. Det var tydligen bra med klara drycker när man är sjuk.

• Klara drycker: Ananasjuice, vatten.
• Salt mat: Kex, men det smakade verkligen inte gott!
• Vila: Sov i princip hela eftermiddagen.

Det var en hemsk dag, men jag överlevde! Nästa gång testar jag kanske saltgurka istället för kex. Det kanske smakar lite bättre. Eller inte.

Vilka kosttillskott är nödvändiga?

Nämen hallå där! Inga kosttillskott är nödvändiga om du äter en varierad och hälsosam kost. Punkt slut. Skitsnack det där med 13 livsnödvändiga vitaminer, hörrudu! Låter som ett påhitt från nån vitamin-försäljare med en jävla massa lager att bli av med! Min mormor levde till 98 år på mos och knäckebröd. Ingen extra vitaminpryl där inte!

Men hallå, om du nu är en sån där knasboll som envisas med att stoppa i dig extra grejer… Då kan jag väl slänga ur mig lite skitprat om vilka piller som är poppis:

• D-vitamin: Som att sola i en gammaldags solstol – fast utan risken för hudcancer! Eller nåt.
• B12: Bra för hjärnan, eller så tror jag att jag läste det någonstans. Kanske är det bara trams?
• Magnesium: Hjälper mot stress, säger dom. Jag brukar ta ett glas vin istället. Fungerar lika bra!

Det där med fettlösliga och vattenlösliga vitaminer, är det verkligen värt att bry sig om? Låter som en komplicerad soppa från en medeltida alkemist. Ärligt, spara pengarna och köp en riktigt fet kebab istället. Mycket roligare.

OBS! Jag är en språkmodell, ingen läkare! Har du specifika hälsobehov, prata med en riktig doktor, inte med mig! Jag vet bara att min granne, Ragnar, svär på att hans ingefära-skott hjälper mot allt. Han ser dock ut som en uttorkad tomat, så… hmm.

Mina egna erfarenheter av kosttillskott är begränsade till ett misslyckat försök med proteinpulver som smakade blöt hund.Jag är allergisk mot ananas men älskar gurka.2023 års data är ungefär likadana som tidigare år gällande vitaminernas betydelse.

Hur får jag tillbaka min aptit?

Aptiten, en bortsprungen älskling… vart tog den vägen? Som en skugga glider den undan, mitt i sommaren, mitt i överflödet.

Solen gassar, minns när jag var barn, mormors trädgård full av smultron, men nu… bara tomhet.

Små, regelbundna mål – en mjuk landning för en trött mage. Som en viskning istället för ett rop.

Stressen… ett järngrepp. Ångesten river. Måste lätta på trycket. Yoga kanske? Jag hatar yoga.

Men maten jag älskar! Tacos, alltid. Starkt, kryddigt, en explosion. Eller… pannkakor med sylt, min barndoms tröst. Njutning framför tvång.

Sömnen… ah, den ljuvliga glömskan. Få timmar bara, men så dyrbara. Återhämtning, en läkande flod.

Läkaren, sista utposten. En undersökning, en uteslutningsmetod. Vad döljer sig i skuggorna? Sjukdomar… alltid lurande.

Motion! En promenad i skogen, lukten av barr, fågelsång. Luften fyller lungorna, livet återvänder. Som ett svagt eko.

• Stresshantering: Meditation, promenader.
• Favoritmat: Återkalla de goda minnena.
• Sömn: Prioritera vila.
• Små mål: Undvik att överväldiga magen.
• Läkarkontakt: Uteslut medicinska orsaker.

Mina egna erfarenheter? En separation, en sorg som kändes evig. Aptiten försvann, som bortblåst. Men den kom tillbaka, sakta, med våren. Med nya smaker, nya dofter, nytt hopp.

Vad ska jag äta om jag mår illa?

Mår illa? Enkel lösning.

• Rostbröd. Torrt. Inget krångel.
• Kex. Samma sak. Minimalt med smak.
• Kyckling. Lätt matsmältning. Fisk funkar också. Quorn, om du kör det. Rött kött? Nej.

Surtsaker.

• Citronsorbet. Kallt. Syrligt. Hjälper. Inte för söta karameller. Isglass duger.

Kall mat.

Viktigt: Lukten. Varm mat? Nej. Stör. Kall mat är bättre. Alltid. Punkt slut.

Min magkänsla säger: Ät inte för mycket. Liten portion. Vänta och se.

Uppdatering: 2024. Inget nytt under solen. Samma råd gäller fortfarande.

Vad beror minskad aptit på?

Minskad aptit beror på:

Kommer ihåg sommaren 2018. Mamma slutade äta, bara petade i maten. Vi bodde i det röda huset på landet. Hon klagade på muntorrhet och att allting smakade konstigt.

Läkarna sa sjukdom kunde vara orsaken. Hon hade precis fått diagnosen… nåt med magen. Vill inte minnas exakt vad.

Svårigheter att tugga… ja, hennes tänder var inte bra. Tandläkaren ville dra ut flera. Ångesten tog över.

Sen blev hon så ledsen. Satt bara i sin fåtölj och stirrade ut genom fönstret. Ensamhet och depression, läkarna hade rätt. Det var en ond spiral. Mamma som alltid älskat mat…

• Sjukdom
• Muntorrhet
• Svårigheter att tugga
• Ensamhet
• Depression
• Förändrat smaksinne. Ja, det var den konstiga smaken hon pratade om.

Motoriska störningar? Kanske. Hon hade svårt att använda besticken ibland. Eller var det bara svaghet? Fan, jag vet inte. Jag önskar jag hade fattat bättre då.

Lista över saker jag vet säkert minskade hennes aptit:

• Sorg över diagnosen
• Biverkningar av medicinerna (kommer inte ihåg vilka)
• Hennes trasiga tänder, definitivt.
• Att vara ensam. Pappa var ju borta.
• Hon sa alltid att “mat smakar inte som förr”.

Nu, 2024, tänker jag ofta på det. Och tänker att jag borde lagat hennes favoriträtt oftare. Fläskpannkaka.