Vad ska finnas på ett klassiskt julbord?

Vad är vanligast på julbordet?

Sitter här i mörkret… tänker på julmat. Skinka. Alltid skinka. Känns… tungt. Som en förväntan man inte riktigt orkar med.

Korv också. Så mycket korv. Princeskorv… Mamma älskade det.

Kallskuret. Sylta. Paté. Bilder flimrar förbi. Julbord hos mormor. Hennes händer… Rynkiga och varma. Hon är borta nu.

• Skinka såklart. En klassiker.
• Korv i alla dess former.
• Kallskuret med allt vad det innebär. Rökt skinka… Rostbiff.
• Paté, leverpastej, olika smaker.
• Sylta. Pressylta. Rullsylta.

Minns smaken av hennes senap… Stark och söt. Den gör jag aldrig själv. Orkar inte. Allt känns… avlägset.

Julen. En tid för minnen. Och saknad.

Vad innehåller ett traditionellt julbord?

Klockan är mycket. Jag ligger vaken, tankarna snurrar. Julbordet… det var ju så mycket mer än bara mat. Köttbullarna, de där små, bruna, perfekt stekta… minns hur mormor alltid gjorde dem, med så mycket kärlek.

Prinskorven, lite blek och oansenlig bredvid köttbullarnas värdighet, men ändå så viktig. En del av helheten. Janssons frestelse, den där aningen för salta, alltför krämiga potatisgratängen. Åh, hur jag längtar efter den smaken nu.

Gratänger. Ja, det fanns ju alltid så många olika. Morotsgratäng, potatisgratäng… alla med en hint av julens kryddor. Och revbensspjället, så saftigt och mört. Det var en kamp varje år, att få en bit.

Dopp i grytan… jag minns den där lätta, sötsura känslan. Kanske inte så populärt längre, men för mig… en minnesvärd del av julen. Det var så mycket mer än bara mat. Det var familjen, samvaron, den varma känslan… som nu känns så långt borta.

• Köttbullar
• Prinskorv
• Janssons frestelse
• Gratänger (morotsgratäng, potatisgratäng etc.)
• Revbensspjäll
• Vegetariska rätter
• Dopp i grytan (mindre vanligt idag)

Åh, julbordet… det var en tid… en tid av glädje och samhörighet… nu bara en blek skugga av vad det en gång var.

Vad är en traditionell julmiddag?

Fan, julmiddag… Jag minns typ 2012, hos mormor i Östersund. Luktade granbarr och nejlika överallt. Skinka – gigantisk! Hon gjorde den själv, alltid. Bränd senap på.

Det där med korvarna… jag hatade prinskorv då. Fortfarande lite skeptisk. Mamma tjatar alltid om att jag måste smaka. Grimas!

Pate… ja, och sylta. Jag tog aldrig sylta. Aldrig! Mormor blev alltid lite ledsen, men jag kunde inte tvinga i mig det. Sen var det ju gravlaxen! Jag älskade gravlaxen. Med hovmästarsås. Och sillen! Hela sillbordet. Men usch vad mätt man blev. Alltid för mätt!

• Julmust var obligatoriskt
• Mormors knäck var bäst. Hård, men ändå mjuk på nåt sätt.
• Hon hade alltid en skål med nötter framme, valnötter mest. Jag hatade att knäcka dem.
• Efter maten kom Kalle Anka. ALLTID Kalle Anka.

Mormor gick bort 2018. Julen är inte riktigt samma sak utan hennes skinka. Jag försöker göra den själv nu. Får aldrig till det riktigt som hon. Saknar henne. Otroligt.