Vad äter norrmän mycket av?

Vilken typ av fisk äter det norska folket?

Vad äter norrmän till middag?

Norrmän äter, tydligen, en hel del konstiga saker till middag. Fiskekaker, till exempel. Låter som något man skulle hitta i en läskig barnbok, eller? Kryddad fiskfärs. Mmm, aptitligt.

Sen har vi Ribbe. Revbensspjäll. Okej, det förstår jag. Men knaprig svålen? Låter som en utmaning för tänderna, minst sagt. Som att tugga på en gammal vikingahjälm.

Pinnekjøtt? Nästan lika konstigt som Pinnekjøtt. Julmat, förstås. Precis vad man vill ha på julafton; något som ser ut som en hög med kvistar. Julkänslan är på topp, eller hur?

Och så har vi höjdpunkten, Fårikål. Norges nationalrätt. Ja, ja. Kål och fårkött. Inte direkt ett recept som får mina smaklökar att göra en lycklig liten dans. Mer som en långsam, tung vals mot matkoma.

• Fiskekaker: Fiskfärsbollar. Ja. Bollar.
• Ribbe: Knapriga revben. Hoppas de inte har glömt att ta bort benbitarna.
• Pinnekjøtt: Fårkött kokat med ben. Kanske lite för mycket ben för min smak.
• Fårikål: Kål och fårkött. Ska jag ta med en ficklampa till middagen? Mörkret är alltid spännande.

2023 års statistik saknas angående norrmännens middagspreferenser, men ovanstående punkter är fortfarande giltiga. Jag är inte en mästare på mat, så kolla gärna upp fler alternativ!

Vad kallas norsk fermenterad fisk?

Rakfisk? Rakfisk, ja. Minns en jul hos farmor i Valdres, 2018. Doften! Inte alls mysig. Bara stark!

Farmor älskade det. Sill och rakfisk. Jag? Spydde nästan.

Hon sa alltid: “Den bästa rakfisken luktar!”. Hade alltid lutfisk också. Dubbel-döden.

Fermenterad fisk från Norge, ja. Rakfisk. Glömmer aldrig.

• Luktade ammoniak typ.
• Konsistensen var… speciell. Slemmig.
• Farmors ansiktsuttryck när hon åt. Extas.
• Inte min kopp te, direkt. Eller fisk, rättare sagt.

Den kyrkboken från Jämtland, 1348. Intressant. Kanske borde googla mer om det. Jämtland är ju svenskt nu.

Hur gör man rakfisk?

Alltså, rakfisk…

• Saltlag. Jag hatar saltlag. Måste va perfekt.

• För salt? Stoppar allt. Syrningen död. Jag tänker på surdegsbröd. Typ samma?

• Fisken i tunna. Vilken fisk egentligen? Måste googla sen. Tunna…luktar den illa sen? Måste man köpa ny?

• Saltlagen på. Täcka fisken. Inget syre. Som konservering?

• Vänta, orörd? Hur länge då? Tills den “raknar”… Vad betyder ens det? Blir den mosig? Luktar den? Måste fråga pappa.

• Ätas sen. Med vadå? Tunnbröd? Potatis? Gräddfil? Löööök!

Jag måste köpa en tunna. Fan vad dyrt det är. Och salt. Vilket salt då? Havssalt? Jodsalt? Vanligt? Hjälp. Måste planera. Behöver recept. Och en fisk. Vilken?

Ytterligare Info:

• Recept: Flera olika recept finns online. Kolla Matprat.se.
• Tunna: Livsmedelsgodkänd plasttunna funkar.
• Fisk: Vanligast är öring.
• Salt: Grovsalt utan jod.

Hur äter du rakfisk?

Rakfisk… Jag hatar lukten, faktiskt. Den där illamående sötaktiga lukten som liksom sätter sig i näsan, fastnar i minnet. Men smaken… den är konstig. Inte direkt äcklig, men… annorlunda. Otroligt annorlunda. Det är en känsla, mer än en smak. En slags nostalgi, blandad med en obehaglig känsla av obekvämlighet. Som att äta något förbjudet, något man inte riktigt borde.

Förberedelse: Jag skär den i strimlor, tunna, nästan genomskinliga. Det är viktigt, annars blir det för segt.

• Vitlök, måste vara färsk.
• Ingefära, en liten bit räcker. För mycket blir för starkt.
• Femkryddspulver, lite. Jag mäter aldrig, gissar bara.
• Salladslök, det är en måste. Den balanserar den där konstiga lukten.

Tillagning: Jag fräser strimlorna snabbt. Inte för länge, de ska vara mjuka men inte sönderkokta. Det är viktigt. Det är svårt, för jag gillar inte lukten under tillagningen. Min syster Sara, hon älskar den där lukten. Hon säger att det är en del av charmen. Jag vet inte.

• Smör, ibland. Oftast använder jag rapsolja.
• Ris, kokar jag separat. Basmatiris, jag föredrar det.
• Wokade grönsaker, broccoli och morötter brukar jag ha. Det är nyttigt. Eller så blir det persilja och citron. Det beror på hur jag känner mig.

Alternativ servering:

• Persilja, hackad grovt.
• Citronklyftor, för att skärpa smaken. Jag pressar saften över.

Det är konstigt det här. En så stark lukt och smak, men ändå så svårt att beskriva. Jag äter det kanske en gång om året. Mer blir för mycket. För mycket av den där märkliga nostalgin och obehaget. För mycket rakfisk.