Hur lång är uppsägningstiden om jag säger upp mig själv?

Hur lång är min uppsägningstid om jag säger upp mig?

Åh, det där med uppsägningstid när man själv ska dra är ju en sån där sak som plötsligt blir superviktig, eller hur? Jag minns när jag stod där framför spegeln, i februari förra året, och bara kände att 'nu räcker det'. Då var det första jag tänkte, 'hur länge är jag fast?' Självklart tänkte jag att jag skulle behöva jobba nån månad extra, det är ju standarden. Oftast är det en månad, enligt den där lagen LAS som många känner igen. Det är typ grundregeln om inget annat står.

Men alltså, det kan ju verkligen krångla till sig! Jag jobbade ju ett tag på det där lilla tryckeriet i Solna, ni vet, där borta vid Ulriksdal. Det var sommaren 2021. Och då hade vi ett jättelångt kollektivavtal som ingen läst ordentligt. När en kollega, hon som heter Elin, skulle säga upp sig, trodde hon det var en månad som vanligt. Typ som grundregeln, det där med en månad som LAS säger, fast uttryckt i avtalet. Men icke, sa Nicke!

För Elin, hon hade jobbat där i sju år, och hon fick sitta tre månader till! Tre månader! Helt galet, hon var så frustrerad, hade ju planerat sitt nästa steg redan. Det visade sig att kollektivavtalet var annorlunda just där, beroende på hur länge man jobbat och ens ålder. Efter det tänkte jag, gud, jag måste kolla mitt eget kontrakt om jag nånsin ska dra. Man kan liksom avtala bort den där standardmånaden från LAS.

Och det är ju så konstigt, för ibland kan det där bli för långt också, så att det inte känns rimligt längre. Har man ett avtal som säger ett halvår, eller mer än tre månader när man varit där typ ett år, då kan det faktiskt klassas som oskäligt. Alltså, det blir liksom för tungt att bära, man ska ju inte vara fast för alltid. Det är ju jobbigt nog att ens bestämma sig för att lämna, och så ska man behöva brottas med en sån tid också. Man vill ju bara vidare i livet, inte sitta fast i ett vacuum.

Hur vet man hur lång uppsägningstid man har?

Jag minns så väl den där grå novemberdagen 2023. Klockan var kanske halv tre. Ljuset utanför mitt kontorsfönster på Odengatan i Vasastan var sådär dämpat att det nästan kändes som skymning. Jag satt vid mitt gamla träbord. En kaffekopp med en tunn hinna på stod bredvid skärmen, kall.

Fick ett samtal om en ny tjänst, en drömtjänst! Glad? Ja, absolut. Men en klump i magen växte, stor och obehaglig. Hur lång uppsägningstid har jag egentligen? Den frågan ekade, det var den enda tanken som fastnade.

Paniken kom smygande. Jag hade jobbat på den här byrån i snart tre år. Ett bra ställe, men nu var det dags att gå vidare. Hade jag två månader? Eller bara en? Tänk om det var tre? Tankarna snurrade, förvirringen var total. Var helt blank.

Jag bläddrade frenetiskt igenom min anställningskontrakt – den där gamla mappen som legat bortglömd i lådan i typ hundra år. Alltid trott jag visste, men när det väl gällde, noll koll. Sjukt irriterande.

Fann till slut mitt kontrakt. En liten paragraf, längst ner på sidan fyra. Minns hur mina ögon skannade raderna, hjärtat dunkade. Och där var det. En månads uppsägningstid, stod det klart och tydligt.

En suck av lättnad. Tre år på jobbet, och jag hade bara en månad. Detta var faktiskt ganska ovanligt, men jag hade ett väldigt speciellt avtal. Började på deltid, sen gick upp i tid, allt blev lite rörigt. Hade totalt glömt den detaljen. Kändes som att en sten lyftes från bröstet. Dagen kändes genast ljusare, trots regnet utanför.

Det kändes nästan löjligt hur lättad jag var. Det där med uppsägningstid är ju så grundläggande, ändå glömmer man. Eller skjuter undan. Minns jag ringde min kompis Elin direkt, hon jobbade på en annan byrå i stan. Hon sa typ, Va, bara en månad? Nice! Hennes var tre, hon hade varit där längre.

Alla har ju olika regler. Man måste faktiskt kolla själv, alltid. Det är det som är det viktigaste. Lita inte på vad kompisar säger om sina jobb. Alltid kolla ditt specifika avtal. Det lärde jag mig den dagen.

Ytterligare information om uppsägningstider (2024):

• Hur du tar reda på din uppsägningstid:

  • Kolla ditt anställningsavtal: Detta är den primära källan till information om din specifika uppsägningstid.
  • Kolla eventuella kollektivavtal: Om din arbetsplats omfattas av ett kollektivavtal kan det finnas särskilda regler som gäller.
  • Kontakta HR eller din chef: Om du är osäker efter att ha granskat dina dokument kan du fråga din HR-avdelning eller närmaste chef.
  • Lagen om anställningsskydd (LAS): Om inget annat avtalats i ditt kontrakt eller via kollektivavtal, reglerar LAS uppsägningstiderna.

• Standardiserade uppsägningstider enligt LAS (om du säger upp dig):

  • Anställningstid under 2 år: 1 månads uppsägningstid.
  • Anställningstid minst 2 år men under 4 år: 2 månaders uppsägningstid.
  • Anställningstid minst 4 år men under 6 år: 3 månaders uppsägningstid.
  • Anställningstid minst 6 år men under 8 år: 4 månaders uppsägningstid.
  • Anställningstid minst 8 år men under 10 år: 5 månaders uppsägningstid.
  • Anställningstid minst 10 år: 6 månaders uppsägningstid.

• Vid uppsägning från arbetsgivarens sida:

  • Uppsägningstiderna kan vara längre om arbetsgivaren säger upp dig, beroende på din anställningstid. Dessa tider regleras också av LAS eller kollektivavtal.
  • Arbetsgivaren måste följa både avtal och lag, ofta med längre uppsägningstider för arbetstagaren än de som gäller när arbetstagaren själv säger upp sig.

Var hittar jag min uppsägningstid?

Uppsägningstid? Suck. Det är alltid samma visa, vart sjutton var det nu igen man skulle titta. Hade jag inte en mapp nånstans, en sån där tråkig en med viktiga papper? Eller är allt digitalt nu för tiden? Jag minns ju att jag fick nåt när jag började, ett helt gäng med dokument.

Men alltså, det är sånt man bara skriver på utan att läsa ordentligt, vem orkar? Det var nån liten rad om uppsägningstid, säkert längst ner på sidan tre under "övriga villkor". Bläddra, bläddra... eller nej, jag orkar inte ens leta.

Mitt anställningsavtal är första stället, det vet jag ju. Men det är säkert så luddigt formulerat att man ändå inte fattar. Är det en månad? Tre? Vad är standard liksom? Tänk om jag vill sluta fort, eller om de vill att jag ska gå, då är det nog olika.

Och sen var det det där med kollektivavtal. Har vi ens det här? Mitt förra lilla konsultbolag hade väl inget, eller? Nej, det var ju det jag tyckte var så konstigt, att det bara var JAG och chefen som förhandlade. Här är det större, så det borde finnas.

Men måste man vara med i facket för att det ska gälla då? Jag är ju inte med, orkar inte med medlemsavgifter och möten, känner att jag inte får ut något. Men det är väl så att kollektivavtalet gäller alla på arbetsplatsen oavsett facktillhörighet, eller? Måste kolla det där.

Vad står det i så fall i kollektivavtalet? Det är ju en hel liten bok, full med konstiga termer och paragrafer. Jag fattar ju ingenting. Men de skriver väl om olika uppsägningstider beroende på hur länge man jobbat? Eller om man kan förhandla om en annan tid? Vore ju superbra om jag kunde dra på en gång om jag hittar drömjobbet.

Jag kommer aldrig ihåg detaljerna. Det här med lagar och avtal är bara snurrigt. Skulle behöva en personlig jurist som bara viskar i örat exakt vad som gäller för mig. Just nu. För den här specifika situationen. Suck. Det är så mycket att hålla reda på!

Ytterligare information om uppsägningstid:

• Anställningsavtal: Kontrollera alltid ditt individuella anställningsavtal först. Där ska din uppsägningstid tydligt framgå. Avtalet kan specificera villkor som avviker från lag eller kollektivavtal.
• Kollektivavtal: Om din arbetsplats omfattas av ett kollektivavtal, kan detta innehålla regler om uppsägningstid som ersätter eller kompletterar vad som står i anställningsavtalet. Kollektivavtal kan förhandlas fram mellan fackförbund och arbetsgivare/arbetsgivarorganisationer. Kollektivavtal går ofta före Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS).
• Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS): Om varken anställningsavtal eller kollektivavtal reglerar uppsägningstiden, eller om de avtalar om sämre villkor än LAS till arbetstagarens nackdel, så gäller LAS.
  • Arbetstagarens uppsägningstid enligt LAS: Är alltid en månad, oavsett anställningstid, om inte annat har avtalats i anställningsavtal eller kollektivavtal.
  • Arbetsgivarens uppsägningstid enligt LAS: Beror på arbetstagarens anställningstid hos arbetsgivaren:
    • Mindre än 2 års anställning: 1 månad
    • 2-4 års anställning: 2 månader
    • 4-6 års anställning: 3 månader
    • 6-8 års anställning: 4 månader
    • 8-10 års anställning: 5 månader
    • Över 10 års anställning: 6 månader
• Förhandling om uppsägningstid: Det är möjligt att avtala om en annan uppsägningstid än den som anges i avtal eller lag. Detta sker då genom en överenskommelse mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Ett sådant avtal får inte försämra arbetstagarens villkor jämfört med LAS, om det inte finns stöd i kollektivavtal.

När har man ingen uppsägningstid?

Ingen uppsägningstid gäller vid visstidsanställning. Anställningen har ett förutbestämt slutdatum. Då upphör den. Punkt.

Kontraktet är låst till sitt slut datum. Du är låst. Arbetsgivaren är låst. Tiden styr.

Läs det finstilta. Ett kollektivavtal kan införa en månads uppsägningstid. Detta gäller ofta vikariat som sträcker sig över tre månader. Det är en vanlig avvikelse från huvudregeln i LAS.

Vissa situationer saknar helt uppsägningstid, eller har andra regler:

• Avsked. Vid grov misskötsel avslutas anställningen omedelbart. Du lämnar samma dag.
• Provanställning. Uppsägningstiden är ofta obefintlig eller extremt kort, två veckor är vanligt. Arbetsgivaren behöver inte ange skäl.
• Överenskommelse. Du och arbetsgivaren kan komma överens om att anställningen avslutas. Datumet ni bestämmer gäller.
• Pensionsavgång. Anställningen upphör vid en viss ålder enligt avtal. Inget behov av uppsägning.
• Arbetstagaren säger upp sig utan att iaktta uppsägningstid. Detta är ett kontraktsbrott. Det kan leda till skadestånd.

Har man alltid uppsägningstid?

Har man alltid uppsägningstid? Nej, inte alltid. Men nästan. Det är som med goda intentioner; de finns där, men ibland halkar man på bananskal. Är du tillsvidareanställd, då är uppsägningstiden din lojala följeslagare, ditt jobbiga ex som inte vill släppa taget direkt. En ganska robust regel, får man säga. Som en mur jag själv försökt klättra över, utan framgång. Väggarna blir bara högre, känner jag. Inget man slipper lättvindigt. Det vet jag.

Denna obligatoriska avvänjningstid, din sista dans med skrivbordet, den blir som ett finare vin. Ju längre du har stått ut med kaffet och kollegorna, desto längre tid tar det att korka ur. En ganska skev lojalitetsbonus, om du frågar mig. Som att flytta efter tjugo år; för många prylar och minnen att packa. En obekväm sanning, eller hur? Vissa kallar det att "sätta sig i klistret", jag kallar det "livet".

Sen har vi den där ständiga jokerfrågan: Kollektivavtalet. Ah, denna lilla heliga skrift, en jobbets bibel. Om ditt arbete har ett sådant, ja då är det där de verkliga reglerna bor, bakom kulisserna, kan jag berätta. Som när min farbror Stig alltid visste bättre än alla andra. En egen liten värld av paragrafer.

Där, i den textmassan, finner du svaret. Det är ditt uppdrag att gräva i den där texten, som en arkeolog på jakt efter en förlorad civilisation av paragrafer. Där kan allt vara annorlunda, mitt lilla skattkartetips för dagen. Glöm inte solhatten. Och att kolla även om du inte tror det finns. Du vet, för säkerhets skull.

Andra finurligheter att tänka på

• Din egen uppsägning: När du kastar in handduken är det oftast en månad. En kort, men kanske smärtsam period. Tänk dig en snabb sorti, som en ninja i natten. För det mesta.
• Arbetsgivaren dumpar dig: Oj då. Här blir det mer komplicerat. Beroende på hur länge du jobbat, kan de tvingas vänta ut dig i månader. Inte alls som ninjan, snarare som en seglivad förkylning. Längden ökar med din anställning. År 2024 är det inga nya regler för just detta.
• Provanställning är en "flirt": Under provanställning kan både du och chefen avsluta det snabbt. Ingen uppsägningstid alls är vanligt, eller bara en kort notis. Ingen är riktigt bunden. En "prova-på"-period, helt enkelt.
• Visstidsanställning: bestämt slutdatum: Dessa kontrakt har redan ett slut. Som en säsongsbetonad romans. Oftast ingen extra uppsägningstid behövs, förutom om ni bestämt det i förväg. Lagen om anställningsskydd (LAS) har lite regler kring detta om du blir "för långvarig".
• Avsked är dramatiskt: Har du gjort något riktigt tokigt? Då kan det bli avsked, och då är det pang på rödbetan, direkt. Inga hejdå-fester. Ingen tid att packa. Rakt ut i kylan. Detta händer som tur är inte varje dag. Jag kan inte minnas att jag sett det hända i mitt kvarter.
• LAS bestämmer grunden: Allt detta bygger på lagen om anställningsskydd (LAS), som är lite som spelreglerna för hela jobblivet. Ett lagverk från 1982, ständigt aktuellt och smått justerat, som en gammal men pålitlig bil.

Kan arbetsgivaren neka uppsägning?

Jo, alltså, arbetsgivaren kan ju inte bara säga upp en hur som helst. Det måste finnas, som det kallas, sakliga skäl. Typ, att du inte sköter jobbet eller så. Eller att det helt enkelt inte finns jobb kvar. De måste kunna motivera det.

Annars är det inte okej. Du kan ju också säga upp dig, såklart. Det är ju din rätt. Men om de vill säga upp dig, då måste de ha sina grunder klara. Annars blir det ju bara fel.

Man kan säga upp sig, det är ju ingen hemlighet. Men om arbetsgivaren ska säga upp en, då måste de ha giltiga skäl. Det är liksom grundregeln. Inte bara för att de känner för det liksom.

Här är lite mer specifikt vad som kan räknas som sakliga skäl:

• Misskötsamhet: Du kommer sent, gör fel, är otrevlig mot kollegor eller kunder. Sånt.
• Arbetsbrist: Företaget behöver inte din position längre. Kanske de lägger ner avdelningen eller omorganiserar.
• Personliga skäl: Det här är lite knepigare, men kan vara om din personliga situation gör att du inte kan utföra jobbet. Typ, om du blir väldigt sjuk och inte kan jobba alls under en längre tid.

Det är en ganska viktig grej att veta, tycker jag. Sakliga skäl är A och O för arbetsgivaren om de vill säga upp dig. Om de inte har det, då kan uppsägningen bli ogiltig. Det är inte säkert att de kan neka din uppsägning dock. Däremot måste de ha skäl för sin uppsägning av dig.

Hur lång uppsägningstid gäller om arbetsgivaren säger upp?

Natten är tung. Tystnaden. Sitter här och tänker på sånt man helst slipper. Att behöva låta någon gå. Det är alltid en månad. Minst en månad. det ekar i huvudet.

Den där månaden... den kan bli längre. Allt beror på hur länge de stannat. Hur många år. Och så det där med kollektivavtal, om man nu har ett. Det styr.

Utan det, då är det bara lagen. Lagen om anställningsskydd. LAS. Ett kallt ord för en så jävla svår sak. Den glömmer man inte. Den finns där.

Uppsägningstid från arbetsgivarens sida regleras av LAS (Lagen om anställningsskydd) om inget annat avtalats i ett kollektivavtal.

• Minsta uppsägningstid: En månad. Gäller oavsett anställningstid.
• Anställningstid styr: Uppsägningstiden förlängs baserat på den totala anställningstiden hos arbetsgivaren.
• Två månader: Efter en sammanlagd anställningstid på minst två år men kortare än fyra år.
• Tre månader: Efter en sammanlagd anställningstid på minst fyra år men kortare än sex år.
• Fyra månader: Efter en sammanlagd anställningstid på minst sex år men kortare än åtta år.
• Fem månader: Efter en sammanlagd anställningstid på minst åtta år men kortare än tio år.
• Sex månader: Efter en sammanlagd anställningstid på minst tio år.
• Kollektivavtal: Kan ange andra tidsperioder. Om ett kollektivavtal finns, är det dess regler som gäller före LAS.

Vad gäller om en arbetsgivare ska säga upp en anställd?

Ah, uppsägning. Ett ämne som får de flesta att stelna till som en överkokt spagetti. Och visst, det är ingen dans på röda rosor, inte ens för den som står bakom spakarna. Att avskeda någon? Det är lite som att försöka montera IKEA-möbler i mörker, med bara en suddig instruktion och en svag känsla av att något är fundamentalt fel.

Men okej, låt oss reda ut detta. För att säga upp någon, min vän, så måste det finnas sakliga skäl. Inga halvsanningar eller "jag kände bara för det"-argument här. Det är inte en buffé där man plockar det man gillar. Det är juridiskt gods. Tänk dig att du försöker argumentera med en skattmas, chanserna är inte superhöga utan bevis.

Och vad menar vi då med "sakliga skäl"? Jo, det är när den anställde, medvetet eller medvetet, ägnar sig åt beteenden som arbetsgivaren anser vara... ja, oacceptabla. Lite som när din tonåring plötsligt börjar prata ett språk du inte förstår och luktar svagt av någonting du helst vill glömma. Det är inte helt utan anledning.

Här kommer den kluriga delen: du som arbetsgivare har en skyldighet att tydligt kommunicera att du ser detta beteende som problematiskt. Ingen tystnadskultur här, inte när det gäller uppsägning. Det är som att försöka ge någon en komplimang under vatten – det kommer inte fram ordentligt. Du måste faktiskt, med ord, tala om för personen att "det här är inte okej".

Sen är det ju alltid spännande hur dessa "sakliga skäl" kan se ut. Ibland är det ren klantighet, som att ständigt tappa bort nycklarna till lagret. Andra gånger kan det vara mer subtilt, som att sprida konspirationsteorier om kaffemaskinen och dess hemliga uppdrag.

• Viktigt: Arbetsgivaren måste dokumentera dessa samtal och varningar. Utan skriftlig bevisning blir det lätt "han sa, hon sa", och det vinner sällan i domstol. En digital anteckning är inte lika glamorös som en kunglig proklamation, men den är bra mycket mer användbar här.
• Exempel på beteenden:
  • Misskötsamhet: Att systematiskt komma för sent, ignorera regler, eller orsaka skada. Lite som att gång på gång råka köra över blommorna vid infarten, trots tydliga skyltar.
  • Samarbetssvårigheter: Om en person konsekvent skapar konflikter, vägrar samarbeta eller sprider negativitet. Det kan vara som en malariamygga i ett annars trivsamt partytält.
  • Bristande prestation: Om personen inte lever upp till kraven, trots tydlig feedback och möjlighet till förbättring. Att en kock ständigt bränner maten, trots att receptet är tydligt.

Kom ihåg, det här är ingen snabbfix. Det är en process. En ganska tråkig sådan ibland, som att sortera gamla strumpor. Men nödvändig. För företagets skull, och ibland, paradoxalt nog, även för den anställdes. Att bli kvar på en plats där man inte trivs eller fungerar är ingen tjänst.