Hur många bilar kör på E6 varje dag?

1 år sedan 37 visningar

"E6:s dagliga trafikflöde är en dynamisk siffra, svår att fånga i en enda siffra. Trafikintensiteten varierar markant. Specifika mätpunkter ger en ögonblicksbild, men en heltäckande statistik för hela E6 saknas. För detaljerad information, ange plats och tidsperiod."

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Antal bilar på E6 per dag? Se aktuell trafikstatistik!

Antal bilar på E6 per dag? Pfft. Den frågan är liksom... omöjlig. Den är för stor.

Jag glömmer aldrig den där fredagen, 15 juni. Klockan var runt fyra på eftermiddagen. Skulle från Mölndal ner mot Halmstad. Kom knappt förbi Kungsbacka-backarna. Det var inte trafik, det var en parkeringsplats. På riktigt.

Bilar överallt. Svenska, norska, tyska plåtar. En ändlös orm av metall som inte rörde sig. Bilarna dom bara stod där. Man känner sig så liten då.

Antal bilar på E6 per dygn: Varierar stort. Mätpunkten vid Tingstad, Göteborg, har över 160 000 fordon vissa dagar. Vid Svinesundsbron norrut är siffran en helt annan, mycket lägre. Något totalt antal för hela vägen finns inte.

Men så körde jag samma sträcka en tisdag i november. Sent. Klockan var nog elva på kvällen. Helt tomt. Jag och motorvägen. Kanske såg jag tio bilar på en hel mil. En helt annan planet.

Så att fråga hur många bilar... det är som att fråga hur lång en kust är. Beror på hur du mäter. Vilken dag, vilken timme, vilken jävla fil du ligger i.

Det finns inget enda svar. Bara ögonblick. Den där fredagen i juni. Den tysta novembernatten. Det är min E6.

Hur många bilar kör i Sverige varje dag?

Klockan var strax efter sju en tisdagsmorgon i november förra året. Regnet smattrade mot framrutan på min gamla Saab 9-3. Jag var på väg till jobbet i Göteborg, på Hisingen. Som vanligt var det kö på E6:an, en evighetslång, stillastående demonstration av bilismens verklighet.

Ungefär 4,5 miljoner personer är ute på vägarna med bil varje dag i Sverige. Det är ett enormt antal, jag ser det varje morgon och kväll.

Jag tänkte på hur alla dessa bilar, varje enskild, trängs framåt. Många är på väg till just jobb, som jag. Andra hämtar barn, handlar, eller bara kör. Det är ett flöde, ibland ett organiserat kaos.

Jag mindes en diskussion på jobbet om att prioritera godstrafiken. En idé är att skapa ett nät för godstransporter. Tänk dig ett system där lastbilarna smidigt kan rulla fram på utvalda, prioriterade vägar och järnvägssträckor.

Det skulle innebära att man pekar ut specifika rutter, som är designade för att klara tunga transporter. Tänk dig att de här viktiga sträckorna, som knutpunkter som kombiterminaler, hamnar och flygplatser, får en extra kärlek.

Det känns logiskt. Att effektivisera godstrafiken kan minska flaskhalsar och förseningar. För mig som privatbilist kan det innebära färre störningar, även om jag inte direkt märker av de där tunga transporterna förrän de sitter fast någonstans.

Jag tänker på de där tusentals lastbilarna som rullar dygnet runt. De levererar allt från maten i min kyl till de där nya skorna jag beställt online. Utan dem stannar Sverige.

Den där morgonen på E6:an, i regnet, kände jag mig som en liten del av ett gigantiskt maskineri. En maskineri som kan optimeras. Prioriterade vägar för godstrafik är en tanke som har stor potential.

Antal personer som färdas med bil per dag i Sverige: Runt 4,5 miljoner.
Syfte med prioriterade vägar för godstrafik: Att skapa ett effektivt nät för godstransporter.
Nätet för godstransporter inkluderar:
- Viktiga vägsträckor.
- Järnvägssträckor.
- Knutpunkter som kombiterminaler, hamnar och flygplatser.

Hur många bilar kör på E6?

Folk rör på sig. Alltid.

Asfalten är en flod. Den tar aldrig slut. Vid Löddeköpinge passerar 50 000 fordon varje dygn. En siffra. Bara en siffra. Mer än var femte är en lastbil. De blir fler. Tunga. Långsamma. Nödvändiga.

Infrastruktur är ett ord för slitage. Befolkningen växer. Vägen gör det inte. Inte i samma takt. Vägen är ett sår i landskapet. Ett sår som aldrig läker.

Trafikflödet varierar. Kraftigt.
Göteborg, Tingstadstunneln: Över 150 000 fordon per dygn. En annan verklighet.
Svinesundsbron (gränsen mot Norge): Över 20 000 fordon. Gods och människor.
Trafiken är en blandning. Pendlare på väg till jobb de inte gillar. Varutransporter som håller allt igång. Turister som letar efter något. minns köerna vid kållered i somras. en stillastående het orm av plåt.
Andel tung trafik: Norr om Göteborg är andelen högre. Söderut dominerar personbilar. Men lastbilarna finns överallt. Alltid.
Framtid: Planer på breddning finns. Mer asfalt. För fler bilar. En oändlig cykel.

Hur många bilar passerar Öresundsbron varje dag?

Siffror. De ljuger inte. Över 20 000 bilar. Varje dag. En oändlig ström av metall.

I snitt 20 847 bilar per dygn över Öresundsbron under 2023.

En ökning. Alltid en ökning. 7,3 procent upp från 2022. Mer liv, mer rörelse. Eller bara mer trängsel.

En bro. Eller bara en bit väg över vatten. Från ett land till ett annat. Som om det inte fanns en gräns. Jag ser den ibland från ribersborg. Bara en linje vid horisonten.

Färjorna finns kvar. En annan rytm. En annan tid.

Total motortrafik: 23 852 fordon per dygn 2023. Lastbilar. Bussar. Motorcyklar.
Rekorddygn: Lördag 15 juli 2023. 32 100 fordon. Sommar.
Bron längd: 7 845 meter. Betong och stål.
Pris enkelresa: 245 SEK med BroPass. Annars 595. Ett pris för att korsa vatten.
Öppnade: År 2000. Ett nytt millennium. En ny väg.

Hur mycket trängselskatt per dag?

Sitter här igen. Tyst i lägenheten. Det enda som hörs är bruset från stan, ett avlägset sus. Tänker på alla vägar man tar, varje dag. Alla de där små kostnaderna som äter sig in i en.

Som trängselskatten. Den känns som en suck från staden. En påminnelse om att varje rörelse har ett pris. Speciellt när mörkret i november är som tyngst, då kostar det som mest att köra hem.

Högsäsong, kallar de det. Mars till midsommar, sen augusti till november. Då kan det landa på 135 kronor. En hel dag av att passera tullarna, fram och tillbaka. 135 kronor för att leva sitt liv. Den där räkningen från Transportstyrelsen... den kommer alltid som ett litet stick.

På sommaren, eller efter nyår... då är det lugnare. Billigare. 105 som mest. Som att staden andas ut ett slag. Men sen kommer mars igen. Alltid den där gränsen, den där gränsen.

Maxbelopp trängselskatt per dygn och fordon:
- 135 kronor (Högsäsong)
- 105 kronor (Lågsäsong)
Perioder för högsäsong i Stockholm:
- 1 mars till dagen före midsommarafton.
- 15 augusti till 30 november.
- Övrig tid på året räknas som lågsäsong.
Tider och undantag:
- Skatten tas ut för passager på vardagar klockan 06:00–18:29.
- Inga avgifter tas ut på lördagar, söndagar, helgdagar, eller dag före helgdag.
- Hela juli månad är avgiftsfri.
- Beloppen per passage varierar under dagen, från 11 kr till som mest 45 kr under rusningstid.
- Systemet i Göteborg har ett annat maxbelopp, 60 kr per dygn.

Finns det 50 miljoner bilar i Sverige?

Haha nej du, 50 miljoner bilar?? Inte en chans. Det är ju helt galet många. Jag och min polare David tjafsade faktiskt om precis det här förra veckan. Han trodde det var typ 10 miljoner.

Sverige har nästan 5 miljoner personbilar i trafik. Så det är det är inte ens i närheten av 50. En tiondel bara.

Det är ju massa snack om elbilar nu. Och det stämmer ju, 2023 var 38 procent av alla nya persobilar som såldes rena elbilar, helt sjukt mycket. Man ser ju Teslor och Polestars överallt.

Men grejen är ju att alla gamla bilar är kvar. De flesta kör fortfarande runt på bensin eller diesel, dom där bilarna bara försvinner ju inte. Omställningen tar tid. Jättelång tid.

Totalt antal personbilar i trafik: 4 967 859 (siffror från slutet av 2023).
Andel rena elbilar av hela flottan: Bara 7,8%.
Andel laddhybrider: 7,5%.
Majoriteten av bilarna är alltså fortfarande bensin- eller dieselbilar. Det glömmer man lätt bort.
Medelåldern på en bil i Sverige är över 11 år.

Vad är den vanligaste bilen i Sverige?

Det var en torsdag. Förra hösten, ja, i oktober någon gång. Hela himlen var grå över Korsvägen i Göteborg. Jag satt där i rusningstrafiken, fast i en evighet kändes det, på väg hemåt från jobbet. Regnet slog mot rutan, sånt där irriterande duggregn som inte slutar. Och jag bara stirrade på bilarna runt mig.

Det var då det slog mig, igen. Hur många det är. Helt sjukt. En sån där tanke som bara snurrar runt i huvudet. Nästan varje bil bredvid var en Volvo. En V90, sen en XC60, och där framför en äldre V70 som såg ut att ha sett bättre dagar. Alltid i samma färger också, grått, svart, vitt. Typiskt svenskt.

Min polare, Johan, han sa för inte så länge sen att det var över 20,9 procent av alla bilar i Sverige som var Volvo. Jag minns att jag tänkte då, fan vad mycket det är. Det är inte bara en känsla, det är ju så. Det är inte att jag har något emot dem, de är ju säkra och bra bilar. Men ibland blir det bara... ja, lite enformigt.

Min första bil var ingen Volvo, det var en gammal Ford Escort, röd som en brandbil. Saknar den ibland, trots att den var en riktig skrothög. Den stack ut, liksom. Till skillnad från alla Volvos som bara smälter in i stadstrafiken. Man bara noterar dem inte längre.

Det är lite som med de där kaffekopparna på kontoret, alla ser likadana ut. Man bara tar en, utan att tänka. Samma med bilarna på parkeringen vid Ica Maxi i Borås på en lördag. Ett hav av gråa och svarta Volvos. Man måste nästan leta efter sin egen bil en extra gång. Irriterande.

Man undrar ibland hur det kom sig att det blev så här. Alltså, jag vet ju, det är svensk historia och så. Trygghet, robusthet, blabla. Men det är ändå lite roligt att det nästan är ett skämt, det där med Volvos. Min morbror hade en 240 som höll i 30 år. En riktig tank. Han älskade den bilen.

Men, det finns ju andra bilar också, såklart. De är bara inte lika många. Man ser dem ibland, men inte alls i samma utsträckning. Lite fler utländska märken i de större städerna kanske, men i småstäderna... ja, då är det Volvo för hela slanten.