Vilka räknas som anhöriga?

Vem räknas egentligen som anhörig? En djupare titt på begreppet.

I en tid där samhället ständigt utvecklas och familjekonstellationer blir mer mångfacetterade, är det viktigt att klargöra vem som faktiskt räknas som anhörig. Begreppet används flitigt inom vård, omsorg och juridik, men dess definition kan vara mer nyanserad än vad man först tror.

Enligt Nationellt kompetenscentrum anhöriga (Nka), definieras en anhörig som en person som ger vård eller stöd till en närstående. Detta är en bra utgångspunkt, men den rymmer också en hel del underliggande frågeställningar. Vem räknas som närstående? Och vilken typ av stöd kvalificerar en person som anhörig?

Nyckeln ligger i relationen och stödet:

Kärnan i anhörigbegreppet är alltså relationen mellan den som ger stöd och den som tar emot det. Den “närstående” är alltså den person som behöver stöd, omsorg eller vård. Relationen mellan dessa två individer är oftast av familjär karaktär – det kan handla om en partner, förälder, barn, syskon, eller annan släkting. Men definitionen är inte enbart begränsad till blodsband.

Utöver familjen: Andra typer av relationer:

Även om familjen ofta är den naturliga ramen för anhörigskap, kan goda vänner, grannar eller andra personer i den närståendes liv också räknas som anhöriga. Det viktiga är att det finns en etablerad och betydelsefull relation, samt att stödet som ges är av sådan art att det påverkar den anhöriges eget liv.

Vilket typ av stöd räknas?

Stödet kan ta sig många olika uttryck. Det kan handla om:

• Praktisk hjälp: Som exempelvis matlagning, städning, inköp, eller hjälp med personlig hygien.
• Emotionellt stöd: Som att lyssna, ge tröst, och finnas där för personen i behov.
• Administrativ hjälp: Som att hantera ekonomi, kontakta myndigheter, eller boka läkarbesök.
• Medicinsk omvårdnad: Som att ge medicin, hjälpa till med rehabilitering, eller övervaka hälsotillstånd.

Viktigt att komma ihåg:

• Intensiteten spelar roll: Graden av stöd som ges spelar en stor roll för att definiera någon som anhörig. Att hjälpa en granne att bära en matkasse då och då kvalificerar inte automatiskt som anhörigskap.
• Frivillighet: Anhörigvården ska i grunden vara frivillig. Tvångsmässigt utfört stöd kvalificerar inte nödvändigtvis någon som en “anhörig” i den professionella bemärkelsen.
• Erkännande: Att bli erkänd som anhörig kan ge tillgång till stöd och resurser som är specifikt riktade till anhöriga. Detta kan vara mycket värdefullt för den som ger vård och omsorg.

Sammanfattningsvis:

Att definiera vem som räknas som anhörig är inte alltid enkelt. Det handlar om en kombination av relationen till den närstående och typen av stöd som ges. Även om familjen ofta står i centrum, är det viktigt att vara inkluderande och erkänna att anhörigskap kan ta sig många olika former. Genom att ha en klarare förståelse för detta begrepp kan vi bättre stödja de individer som osjälviskt ger av sin tid och energi för att hjälpa sina medmänniskor.