Varför behöver celler kommunicera?

Alltså, har ni någonsin tänkt på hur otroligt det är att våra celler faktiskt pratar med varandra? Jag menar, pratar! Små, pyttesmå grejer som ändå lyckas skicka meddelanden fram och tillbaka. Det är ju helt mind-blowing! Tänk om de inte gjorde det? Vad skulle hända då? Rena rama kaoset, eller hur? Som en orkester utan dirigent, fast tusen gånger värre. Bara en massa instrument som spelar sina egna låtar, helt osynkade. Vi skulle ju falla isär, bokstavligt talat.

Kommer ihåg en gång när jag läste om hjärnan… alla de där miljarder nervcellerna som skickar signaler blixtsnabbt. Hur gör de? Den precisionen, den koordinationen… det är ju ren magi! Utan den kommunikationen, ingen tanke, ingen känsla, ingenting. Det är ju faktiskt lite läskigt att tänka på hur beroende vi är av att de här små liven snackar med varandra, eller hur?

Och det är inte bara hjärnan. Ta hjärtat till exempel. Det pumpar ju oavbrutet, tack och lov! Men hur vet det hur det ska pumpa? Hur snabbt, hur hårt? Jo, cellerna pratar med varandra, skickar signaler om vad som behövs. Samma sak med alla andra organ, lever, njurar, you name it. De samarbetar, koordinerar, allt tack vare den här fantastiska cellkommunikationen. Man läste väl nånting om att det finns olika sätt de kommunicerar på, med kemiska signaler och sånt, men jag minns inte exakt… Poängen är ju i alla fall att det är helt livsnödvändigt. Utan den här ständiga dialogen mellan cellerna skulle vi liksom… inte existera. Så enkelt är det.