Var på jorden är det varmast och hur varmt kan det vara där?

Var på jorden är det varmast? Vetenskaplig status

Att fastställa exakt var på jorden är det varmast kräver tillförlitliga och officiellt verifierade mätdata från globala mätstationer. Utan specifika uppgifter är det svårt att peka ut en exakt plats. Att förstå hur extrema temperaturer mäts hjälper till att tolka framtida vetenskapliga rekord rätt.

Var på jorden är det varmast?

Svaret på var på jorden det är varmast beror helt på om vi mäter temperaturen i luften eller direkt på markytan. Den officiellt högsta lufttemperaturen som någonsin registrerats är 56.7 grader i Death Valley, USA, medan satelliter har uppmätt extrema marktemperaturer på hela 80.8 grader i Dasht-e Lut, Iran. Det finns med andra ord inte bara ett enskilt svar, utan två helt olika sätt att definiera varmaste platsen på jorden.

Frågan om global extremvärme kan tyckas enkel, men den rymmer djupa meteorologiska skillnader. När vi pratar om lufttemperatur mäts den alltid i skuggan, ungefär en och en halv meter över marken i en ventilerad skyddsbur. Markytans temperatur handlar däremot om hur het själva jorden, sanden eller klipporna blir under solens direkta strålar. Det är den här skillnaden som gör att mätmetoderna levererar så radikalt skilda siffror.

Death Valley och det officiella luftrekordet i Furnace Creek

Världens högsta temperaturen som uppmätts på jorden uppmättes i Furnace Creek i Death Valley, Kalifornien. Den 10 juli 1913 visade termometern där otroliga 56.7 grader. Denna mätning är godkänd som det officiella världsrekordet för lufttemperatur av den meteorologiska världsorganisationen. Många upplever dock den torra och instängda värmen i denna djupa dalgång som näst intill outhärdlig.

I min erfarenhet av att studera extrema väderfenomen och historiska klimatdata slås jag ofta av hur speciell geografin i Death Valley faktiskt är. Dalgången ligger 86 meter under havsytan och är helt omsluten av branta bergskedjor. Detta skapar en naturlig tryckkokare där den heta luften tvingas sjunka, värms upp ännu mer under det höga atmosfäriska trycket och sedan cirkulerar runt i dalen utan att kunna ta vägen någonstans. När jag först analyserade hur luften rör sig i Furnace Creek insåg jag snabbt varför det blir så extremt just här.

Omdiskuterade historiska mätningar och WMO-granskningar

Det har funnits andra historiska mätningar som har utmanat death valley värmerekord, men som senare har underkänts. Under nästan 90 år hölls världsrekordet av staden El Azizia i Libyen, där man rapporterade en temperatur på 58.0 grader i september 1922. Efter en noggrann granskning förklarade meteorologer mätningen som ogiltig, eftersom den utförts av oerfaren personal på felaktigt underlag.

Under de senaste åren har Death Valley återigen närmat sig kritiska nivåer. Både under 2020 och 2021 registrerades temperaturer på 54.4 grader vid besökscentret i Furnace Creek. Dessa moderna siffror är de högsta tillförlitligt mätta temperaturerna på planeten på mycket länge, vilket visar att dalen behåller sin position som världens hetaste luftrum.

Dasht-e Lut och satelliternas extrema markmätningar

När det gäller temperaturen på själva marken är öknen Dasht-e Lut i sydöstra Iran helt oslagbar. Med hjälp av avancerade satelliter har forskare kunnat registrera en marktemperatur på otroliga 80.8 grader i denna hyper-arida saltöken. Det är en temperatur så extrem att den ligger långt över vad den mänskliga kroppen eller de flesta organismer överhuvudtaget kan tolerera.

Öknens geografi förklarar varför marken blir så extremt het. Dasht-e Lut är täckt av mörk vulkanisk sten och finkornigt, mörkt sediment som absorberar nästan allt solljus istället för att reflektera det. Det är exakt samma princip som när en svart asfaltsväg blir brännhet en sommardag, fast i gigantisk skala mitt i en vindstilla och helt vegetationslös öken. Satellitmätningar visar att marken regelbundet passerar 70 grader under sommarperioderna.

Hur varmt kan det bli på jorden i framtiden?

Klimatforskningen visar att de globala extremtemperaturerna fortsätter att pressas uppåt i snabb takt. Detta nästa kapitel överraskar de flesta, men vi ser nu hur platser utanför de traditionella extremöknarna slår världens varmaste plats rekord. Det handlar inte längre bara om obeboeliga dalgångar, utan om stora regioner där miljontals människor faktiskt lever sina liv.

Ett tydligt exempel på denna utveckling är hur Mellanöstern och Nordafrika har upplevt en dramatisk ökning av extremdagar under det senaste decenniet. Länder som Kuwait och Pakistan hanterar nu extrem värme, vilket får många att undra hur varmt kan det bli på jorden. Det handlar om en hårfin gräns till det absoluta världsrekordet, och ökningen av dessa extrema värmeböljor sätter enorm press på både ekosystem och mänsklig infrastruktur.

Lufttemperatur kontra marktemperatur

För att förstå hur extrem värme definieras måste man titta på de olika mätmetoderna och varför de ger så skilda resultat.

Lufttemperatur (Officiell WMO-standard)

Representerar den temperatur som människor faktiskt andas in och upplever

Mäts i skuggan, 1.5 meter över marken i ventilerade burar

56.7 grader i Death Valley, USA

Marktemperatur (Satellitmätning)

Visar den råa termiska energin som absorberas direkt av jordytan

Mäts via infraröda sensorer på satelliter som registrerar ytkontakt

80.8 grader i Dasht-e Lut, Iran

Lars och den felaktiga analoga mätningen på forskningsstationen

Lars, en svensk meteorologistudent på 24 år, deltog i ett forskningsprojekt i en torr utpost i utkanten av Sahara. Hans uppgift var att logga dagliga temperaturer manuellt från en äldre analog station, men han kämpade med den intensiva sanden som ständigt trängde in i mätutrustningen.

Första veckan läste han av termometern direkt efter att en kraftig vindby svept förbi. Resultatet blev en chockerande registrering på 55.2 grader, vilket till en början skapade stor entusiasm bland forskarna som trodde de hittat ett nytt regionalt rekord.

Glädjen blev dock kortvarig. Lars insåg snart att den starka ökenvinden hade piskat upp het sand direkt mot sensorns oskyddade baksida, vilket tillfälligt värmt upp glaset långt över den faktiska lufttemperaturen i skuggan.

Efter att ha installerat ett nytt strålningsskydd och justerat mätpositionen sjönk de dagliga maxnoteringarna till stabila 46.5 grader, vilket gav Lars en viktig läxa i hur extremt känslig och lättmanipulerad meteorologisk utrustning kan vara i vildmarken.