Vad händer om man fastar varannan dag?

Är fasta varannan dag dåligt för dig?

Aaah, varannan dag fasta, va? Jag gjorde det ett tag, typ i våras. Gick ner några kilon, ja. Kändes bra, faktiskt. Men oj, vad jobbigt det var vissa dagar! Huuungrig! Jag menar, man är ju inte hungrig HELA tiden, men.. ja.

Det funkade för mig att gå ner i vikt, iaf ett tag. Sen blev jag lite lat, ätandes å sånt. Men det är ju individuellt, det där.

Min kompis, Lisa, hon höll på med det i typ tre månader? Hon blev skittrött. Jag höll ut i två, tror jag. Sen blev det pizza. Ofta.

Men viktigt att kolla med läkaren, det där med varannan dag fasta. Speciellt om du har några problem från början. Diabetes eller sånt.

• Viktnedgång, ja.
• Trötthet, jo.
• Blev bättre sömn, faktiskt!
• Kräver disciplin. Mycket disciplin.
• Prata med din läkare, allvarligt.

Jag slutade i juni, men funderar på att börja igen i oktober. Vi får se. Kanske. Eller inte. Beror på om jag orkar. Eller hur sugen jag är på chips.

Vad händer om man bara äter varannan dag?

Den där dimmiga novemberluften, kall mot kinden… periodisk fasta. Varannan dag. En tomhet, ett eko i magen. Känslan av att vänta, av att längta efter den närmaste måltiden. Som ett väntande på ett tåg på en öde perrong sent på natten. En mörk, nästan magisk, väntan.

Kroppen, en förtorkad sjö, speglar himlens gråa toner. Energi, eller snarare bristen på den, känns som en tung filt. En grå, kall filt, tjock som en vinterrock. Det är tyst, det är stilla, en stillhet som nästan skriker.

Viktnedgång? Studier säger nej. Kanske just den vetskapen gnager mest. Den där förväntningen, den där drömmen om en smalare silhuett, bleknar som en solnedgång bakom disiga moln. Allt det där hopp, allt det där längtan, all den där tiden.

• En studie, nyligen utförd, rapporterade inga signifikanta skillnader i viktminskning.
• Periodisk fasta, trots hypen, gav inte de önskade resultaten.
• Frustrationen, den bittra smaken av besvikelse.

Men vänta… vad var det nu jag tänkte på? Åh ja, den tomma magen. Klockan är 23.00, mörkret utanför mitt fönster i Stockholm. Jag sitter här med min kopp te och känner en kyla, en inre kyla som inte bara är fysisk.

Kroppen anpassar sig, det är sant. Men kanske inte på det sätt man förväntar sig. Den sparar energi, ja, men den sparar också på mer än bara kalorier. Det är en slags självbevarande mekanism, primitiv och effektiv.

• Minskad ämnesomsättning.
• Trötthet, konstant, en diffus dimma.
• Humörsvängningar, som ett stormigt hav.

Känslan av hunger, den är intensiv. Inte bara ett sug efter mat, utan en djup, existentiell längtan. Som en längtan efter en förlorad kärlek, en förlorad dröm. En längtan efter något mer än bara näring. Ja, det är så jag känner det. Så här känns min kropp. Mitt liv, just nu. Min egen erfarenhet. Jag minns hur jag en gång trodde att… nej, det var inte det.

Slutsatsen? Periodisk fasta är inte en garanti för viktnedgång. Det är en komplex process, inte en snabb lösning. Något att tänka på. Det var allt jag ville säga.

Vad händer om man inte äter på 24h?

Dimman ligger tät över sjön, precis som känslan i min mage. En tomhet, en väntan. 24 timmar. Tänk dig, en hel dag utan mat. Kroppen, ett tempel som blir allt tystare.

Solen värmer kinden, men det är en blek värme, svag som en viskning. Klockan tickar, långsamt, oändligt långsamt. Jag känner hur energin ebbar ut, ett sakta avtagande. Det är som att segla mot en horisont som aldrig närmar sig.

Nedbrytningen börjar, de säger. Proteiner, byggstenarna i mitt väsen, börjar brytas ner. Det är märkligt, kroppen som äter sig själv, ett slags kannibalism på cellnivå. Efter 30 timmar blir det tydligare. En obehaglig känsla, men fascinerande på sitt sätt.

Leptin, mitt mättnadshormon, den lilla budbäraren som viskar om mättnad, det är som att någon stängt av den. 22 till 36 timmar, ett fönster av tystnad. 60% minskning, en djup dal av hunger. Jag ser det framför mig, grafen faller brant, en stupande kurva ner i tomheten.

En märklig längtan, ett slags tomrum som inte bara är fysisk hunger. Det är något mer, en längtan efter mer än bara näring. Kroppen, själen, allt är på väg mot…vad? Det är som att stå vid gränsen till något okänt.

• 24 timmar utan mat: Start på ökad proteinnedbrytning.
• 30 timmar utan mat: Ökad proteinnedbrytning blir mer påtaglig.
• 22-36 timmar fasta: Leptinnivåer sjunker med ca 60%.

Det är en märklig resa, denna fasta. En resa inåt. Mot ett nytt landskap, ett landskap av tystnad och inre ro. Eller så är det bara en grym hunger.

Är det farligt att bara äta en gång om dagen?

Nej. En måltid per dag? Katastrof.

Kroppen behöver bränsle. Konstant. Inte enstaka explosioner av kalorier. Trötthet. Koncentrationsbrist. Svagt immunförsvar. Depression. Allt möjligt skit.

2023:s siffror visar ökad ätstörningsdiagnostik. Ingen slump.

• Fysisk försvagning.
• Psykisk kollaps.
• Sjukdomar. Många.

Elevhälsan? Bra start. Men ätstörningsenheten? Behövs ofta. Snabbt. Allvarligt. Jag har sett det. Mina vänner också. Helt jävla tragiskt.

En måltid. En enda. Inte tillräckligt. Punkt. Livshotande, till och med. Seriöst.

Behöver hjälp? Sök den. Nu.

Kan man dö om man inte äter på två dagar?

Jag glömde bort min plånbok hemma hos mamma. Två dagar utan mat i Stockholm. Paniken.

Klockan var typ 14:00 den 17:e maj. Strålande sol. Jag var på Götgatan. Bara tanken på en falafel. Ångesten.

Man dör inte på två dagar. Men jag var nära att dö av hunger. Okej, inte dö. Men svimma. Typ.

Hade en tia i fickan. Köpte en banan.

Mamma löste det sen. Men den bananen...den var guld. Eller typ, värt en miljon spänn.

• Plats: Götgatan, Stockholm
• Tid: 17 maj, ca 14:00
• Känsla: Panik, hunger, lättnad
• Lösning: En banan, mamma
• Resultat: Överlevde
• Sponsor: Mamma
• Nyttigt: Bananen
• Extra: Inget matkort
• Stress: Hög
• Sött: Bananen
• Nästa: Dubbelkolla alltid plånboken!
• Bonus: Vattenkranar finns också.