Vilket språk är svårast för barn att lära sig?

Vilket språk är svårast för bebisar att lära sig?

Svåraste språket? Mandarin, arabiska, japanska, grönländska.

• Uttalet: Helvetiskt.
• Skriften: Mysterier.
• Grammatiken: Avgrundsdjup.
• Ordförrådet: Oändligt.

Bebisar känner ingen nåd. Inte språken heller.

Grönländska: 54 böjningsformer. Mandarin: Toner dödar. Arabiska: Konsonanter dominerar. Japanska: Hövlighet komplicerar allt.

Är det sant att danska barn lär sig prata senare?

Aha, danska barn alltså. Japp, det stämmer att de tenderar att vara lite långsammare i starten med talet. Lingvisten Mikael Parkvall har bekräftat detta. Man kan ju undra om det är för att de har så många mjuka konsonanter att brottas med, typ som att försöka navigera en kanot i sirap.

• Språket, ja, det är ju en hel vetenskap. Danskan med sitt “stød”, låter nästan som om någon har hicka mellan orden. Kan vara förvirrande för små öron.
• Kanske är det därför jag alltid trott att “rød grød med fløde” är ett straff snarare än en rätt.
• Min granne Inger, hon är danska, och hennes barn snackar som små vattenfall nu, men visst, det tog sin tid.

Men hey, sen när blev snabbhet allt? Finns ju ingen OS-gren i att tala snabbast. Och tänk, kanske de ligger och funderar på livets stora gåtor medan vi andra babblar på om vädret. Smartisar.

Vilket är det lättaste språket för ett barn att lära sig?

Norska. Danska. Fast det är norska som vinner.

Kommer ihåg när jag var typ sex, på semester i Danmark. Förstod typ nada. Så frustrerande! Ville bara ha glass. Sen flyttade vi till Norge ett år. Boom! Förstod nästan allt efter typ tre månader. Magiskt.

Det där “strategierna är lika”… bullshit. Norska är lättare. Punkt.

Min mormor däremot, hon kämpade med norska i år. Men hon var ju ingen unge.

Några snabba grejer:

• Norska har en enklare grammatik, tror jag.
• Uttalet är också lite snällare.
• Danska låter som en katt som hostar upp en hårboll, förlåt.
• Jag kan inte bevisa något av detta. Bara en känsla. Stark känsla.
• Glass är alltid en bra idé. Glöm aldrig det.

När är det normalt att barn börjar prata?

Jäklar vad snabbt tiden går! Ett år redan?

• Första orden? Runt ett år… typ. Fast det är ju så himla olika! Minns när Lisa var 14 månader och bara sa “dada”.

• Men sen, alltså runt 1,5 till 2 år, BOOM! Ord explosion! Kommer ihåg när Johan kunde rabbla alla dinosaurier vid två års ålder. Dinosaurier… var kom det ifrån?

• Flickor… pratar visst tidigare i snitt. Konstigt, har aldrig tänkt på det. Undrar varför?

Stressigt med all info hela tiden. Bara komma ihåg att barn utvecklas olika. Sluta jämföra med grannarna! Helt onödigt.

• En sak till: Jag läste någonstans att språkförståelsen kommer före själva talet. Typ att de förstår massor innan de kan säga något.

Måste kolla upp det där med språkförståelsen. Kanske borde köpa den där boken om barns språkutveckling, den som Anna tipsade om. Eller nä, inte just nu. För mycket annat.

När är det sent för barn att börja prata?

• Tidig språkförsening: 18 månader. Reaktion uteblir.

• Tvåordsfraser: Efter 2 år. Alarm.

• Fullständiga meningar: 4 år. Tystnad är inte guld.

• Logopeden: Tidig kontakt avgör. Min faster.

• Utomstående förstår inte. Språket, en nyckel.

• Oro? Ta hjälp. Enklare sagt.

• Språkutveckling. Individuell. Ofta hänger det ihop.

• Tid är dyrbar. Agera.

När lär sig danska barn att prata?

Danskarna snackar loss:

• Första orden? 12 månader. Typ.

• Två ord ihop? 18 månader. Standard.

• Snabbspolning? 2-3 år. Boom. Grammatik. Ord. Allt.

Ingen skillnad mot andra språk, fattaru? Min kusin, hon sa inget förrän tre bast. Nu? Advokat. Ironiskt.

Individuell variation. Glöm inte det.

Mer info? Eh. Googla.