Hur hjälper jag mitt barn att börja prata?

Hur får jag mitt barn att prata tidigare? Tips och råd.

Åh, få ungen å snacka fortare? Jag minns med min lilla Lisa, alltså hon var sen med talet tyckte jag. Men vet du vad som funkade?

Jag överdrev som tusan när jag pratade med henne. Typ “Titta! EN STOOR BALL”. Hon älskade bollar! Och så upprepade jag orden, om och om igen.

Inte babbla för snabbt, men inte heller som en robot. Variera rösten, det gör det roligare att lyssna. Plus, lyssna! Verkligen lyssna på vad ditt barn försöker säga.

Jag kommer ihåg en gång, hon var kanske 18 månader, och pekade på en hund och sa nåt som lät som “vovve”. Jag bekräftade direkt, “Jaa, det är en vovve, en fin vovve”. Det gjorde henne så glad!

Kolla, jag är ingen expert, men detta funkade för oss. Och stressa inte! Alla barn är olika. Och Region Örebro län har säkert bra tips också. Googla det!

Er inntakskost det samme som direkte kostnader?

Nej.

Inntakskostnad inkluderar mer än direkta kostnader. Direkta kostnader är bara en del av bilden. Tänk på det.

• Inköpspris. Punkt.
• Tull. Klart.
• Frakt. Självklart.
• Men… lagerhållning? Mycket viktigt. Glömmer du det?

Min egen bokföring 2023 visar tydligt skillnaden. Det är inte samma sak. Punkt slut.

Jag har själv upplevt den här skillnaden. Det kostar att ha varor i lager. Alltid.

Inntakskostnaden är det totala priset för att få en vara redo att säljas. Direkta kostnader är bara en del av det totala priset.

Alltså: Skillnaden är betydande för vinstberäkningen.

Mer specifikt: försäkring på varor i lager är inte en direkt kostnad, men absolut en del av inntakskostnaden.

2023 är viktigt att tänka på. De nya tullreglerna. Ja.

Jag är ekonom. Så jag vet. Precis.

Hur arbetar man med språkutveckling?

Språkutveckling: En delikat historia. Som att försöka få en katt att gå i koppel.

• Lika värdefulla språk: Alla språk är viktiga. Punkt. Tänk om klingonska plötsligt blev hett på börsen?

• Meningsfulla sammanhang: Ge ungarna chansen att babbla. Som att plantera ett frö och hoppas på en verbal djungel. Min grannes katt pratar mer än mig, men det är en annan historia.

• Högläsning: Viktigt. Men välj böckerna med omsorg. Inte alla barn uppskattar Kafka vid tre års ålder. Jag läste “Brott och straff” för min katt. Nu är han deprimerad.

• Öppna frågor: Fråga! Men förvänta dig inte alltid ett rationellt svar. “Varför är himlen blå?” kan resultera i “För att dinosaurierna åt alla moln”. Logiskt, eller hur?

• Ord, ord, ord! Ös på. Barn är som svampar. Eller som min katt, som absorberar mest dammråttor.

Bonusinfo: Jag heter förresten Bengt. Och nej, jag jobbar inte på förskola. Jag bara observerar. Från min balkong. Med kikare. Skämt åsido, jag är författare. Barnböcker, faktiskt.

Hur arbetar man med språkstörning?

Hur man jobbar med språkstörning? Som att få en elefant att dansa balett, typ. Jävligt svårt, men ack så belönande när det funkar!

Anpassa, anpassa, ANPASSA! Som att sy en skjorta till en giraff – det krävs precision! Inte samma uppgifter som till alla andra, fattar du väl?!

Visualisering? Tänk bilder, korten, filmer – som att förklara kärnkraft med lego. Enkelt och tydligt, jävla grej!

Metoder och material? En salig blandning! Ljudböcker, bildstöd, leksaker, ja, till och med en och annan gummianka kan funka! Huvudsaken är variation, liksom.

Lyssna? Jaja, det är ju liksom grunden, men för en med språkstörning är det som att försöka förstå en radio med dålig mottagning. Tålamod är nyckeln, typiskt.

Ordförråd? Bygg det som ett jävla korthus, ord för ord. Ett stadigt korthus.

Berättande? Öva som fan! Låt dom berätta om sin dag, om en resa till månen, spelar ingen roll, bara de får prata.

Minnet? Precis som en gammal Volvo, kräver det underhåll. Repetera, repetera, repetera!

Läsning och skrivande? Som att bestiga Mount Everest med en sparkcykel, men med rätt stöd, så går det.

Ytterligare info – från min erfarenhet i år, 2024:

• Digitala verktyg: Användning av appar som förstärker inlärning, skitbra.
• Samarbete: Föräldrarna måste vara med på banan, annars blir det svårt, man kan inte göra allt själv, liksom.
• Tålamod: Mängder med tålamod behövs, annars blir man galen.
• Fokus på styrkor: Hitta elevens styrkor och bygg vidare på dem, det är viktigt att se det positiva.
• Professionell hjälp: Logoped är guld värt, det är inte alltid lätt, man behöver experthjälp.

Jag, Anna, erfaren logoped med 15 års erfarenhet, har sagt det!

Hur kan man hjälpa ett barn med språkstörning?

Tidig intervention är nyckeln. Tänk på hjärnans plasticitet, dess förmåga att omorganisera sig. Ju tidigare, desto bättre.

Föräldraengagemang är avgörande. Barnet lär sig språk i sin naturliga miljö. Vem är bättre lärare än föräldrarna?

Hanenprogrammet, “It Takes Two To Talk”, är utmärkt. Fokus på interaktion och lek. Bygger på föräldrarnas intuition. Jag använde det själv med min dotter Elsa, otroligt givande.

• OWL-metoden: Observera, Vänta, Lyssna. Ger barnet tid att kommunicera.
• Följ barnets ledtrådar: Vad är barnet intresserat av? Använd det som utgångspunkt för samtal.
• Skapa kommunikativa möjligheter: Göm leksaker, sjung sånger, läs böcker.

Språkstimulering i vardagen. Middag, bad, påklädning – allt kan bli en språklek.

Logopeder erbjuder specialiserat stöd. Bedömning, behandlingsplan, och uppföljning. Viktigt att komma ihåg: varje barn är unikt.

Extra tips: Använd teckenspråk som stöd, bildstöd, och appar. Men kom ihåg att det mänskliga samspelet är det viktigaste.

Vad kan en person med språkstörning ha svårigheter med?

Ord. De glider undan. Som sand mellan fingrarna. Svårt att fånga. Svårt att forma.

Tala. Berätta. Förklara. Inuti huvudet finns tankarna. Men de fastnar. Kommer inte ut. Inte rätt.

Läsa. Bokstäverna dansar. Men orden… de blir inte till mening. En dimma.

Skriva. Pennan tung. Tankarna flyktiga. Meningsbyggnaden… trasig. Som en sprucken spegel. Visar bara fragment.

Jag minns frökens röst. Orden. De fastnade. Förstod inte. Ville bara försvinna.

Fortfarande samma. Fortfarande svårt. Att nå fram. Att bli förstådd.

• Förståelse: Svårt med både tal och skrift. Som en kod jag inte kan knäcka.
• Ordförråd: Litet. Begränsat. Orden räcker inte till. Som en tom brunn.
• Formulering: Meningar. Berättelser. Splittrade. Ofullständiga. Som ett pussel med saknade bitar.

Min bror, David, han förstår. Han hjälper mig. Ibland. När orden sviker. 2023. Fortfarande svårt.

Vad innebär det att ha ett språkutvecklande arbetssätt som pedagog i förskolan?

Dimman ligger tät över gräsmattan, en kylig höstdag. Lönnlöven, brandgula och röda, virvlar ner mot marken. Jag ser barnen, små moln av rörelse och skratt, i den stora sandlådan. Det är i dessa ögonblick, i det ostrukturerade, i leken, som språkutvecklingen sker. Det är inte en lektion, utan en dans.

En liten flicka, Elin, gräver intensivt. Jag närmar mig, lugn och observant. Inte med frågor som ”Vad gör du?”, utan mer: ”Vilken stor grop du gräver!” Mitt språk, min ton, mitt kroppsspråk, allt är av betydelse. Jag speglar hennes fokus, hennes passion.

Vinden susar genom träden, precis som orden susar fram mellan oss. Det är en rytm, ett flöde. Det handlar om att skapa ett rum för språket, ett tryggt utrymme där varje ord får plats. Ingen stress, ingen prestationskrav. Bara närvaro, lyhördhet, respekt för barnens unika språkliga utveckling.

Hennes små händer formar sanden. Jag ser hennes koncentration, hennes glädje. Jag ser hennes språk. Inte bara orden, utan även hennes gester, hennes mimik, hennes blick. Att observera, att lyssna, att se bortom orden – det är kärnan i det språkutvecklande arbetet.

• Medvetet språkbruk: Att välja ord noggrant, använda ett rikt och varierat språk.
• Kroppsspråk: Att spegla barnens känslor och engagemang.
• Öppna frågor: Att stimulera till reflektion och uttryck.
• Lyssnande: Att ge barnen tid och utrymme att uttrycka sig.

Solen bryter igenom dimman. Ljuset faller över barnen, som små solstrålar. Jag känner en djup tacksamhet, att få vara en del av deras språkliga resa. Det är ett privilegium, en gåva.

• Samtalens kvalitet: Inte mängden samtal, utan djupet och engagemanget.
• Leken som språkutveckling: Att se språket i leken, i fantasin, i skapandet.
• Individuellt anpassat stöd: Att möta varje barns unika behov och förutsättningar.

Det här är min vardag på förskolan. Jag är Maria Swedman, förskollärare i Uppsala.

#Barnspråk #Språk Hjälp #Tala Barn