Vilket språk är svårast att lära sig som barn?

Vilket språk är svårast att lära sig för barn?

Mandarin. Tonala språk, som mandarin, utgör en utmaning. Tänk på musikens betydelse för förståelse. Min katt jamar på olika toner – förstår jag? Ibland.

Arabiska. Skriftsystemet, från höger till vänster, kan vara förvirrande. Grammatiken, med sina många former, är som ett komplext pussel. Jag bor i en etta i Stockholm, för mycket grammatik i mitt liv redan.

Japanska. Tre skriftsystem. Behöver jag säga mer? Kanji, hiragana, katakana… Det är som att lära sig cykla, simma och jonglera samtidigt. Min granne jonglerar, imponerande men onödigt.

Grönländska. Polysyntes. Ord byggs ihop till långa kedjor. Försök säga det snabbt tre gånger. Språkets struktur reflekterar kanske den vidsträckta arktiska miljön?

• Fonetik: Utmanande ljudkombinationer. Tänk på en operasångare som värmer upp.
• Skriftsystem: Symboler, tecken, logogram. Visuell komplexitet.
• Grammatik: Böjningar, kasus, genus. Språkets inre logik.
• Ordförråd: Omfattande och nyanserat. Som en oändlig skog av ord.

Slutligen, barns kognitiva utveckling spelar roll. Vissa barn är som svampar. Andra… inte. Precis som med vuxna, antar jag. Jag glömmer alltid var jag lagt mina nycklar.

Vilket är det svåraste språket att lära sig som barn?

Dagbok – typ… mitt huvud just nu

Åh, det där med svåra språk för barn… Mandarin? Jo, tonerna alltså. Helt galet. Pappa skrattade åt mig när jag försökte. Minns inte varför jag försökte… ville väl impa på nån?

• Arabiska: Skriften! Höger till vänster! Som en spegelbild av allt!

• Japanska: Kanji… alltså HUR många tecken?! Varför? Mina ögon blöder bara jag tänker på det. Tänk att memorera det då. Och två alfabet till! Galenskap!

• Grönländska? Hallå? Har ens hört någon prata det IRL. Men måste vara sjukt svårt antar jag. Någon sa nåt om superlånga ord en gång?

• Finns det något språk som är lätt egentligen? Kanske esperanto? HA!

Kognitiva aspekter… betyder det typ hjärnan? Är det svårt för hjärnan? Alltså, allt är väl svårt för hjärnan ibland? Hatar att diska. Svårt för hjärnan.

Uttal! Ja, det är det nog också. Svårt. Hur böjer man ord? Vilka ord då? Hur man än gör blir det fel, hela tiden.

Grammatik och omfattande ordförråd… typ alla språk då? Ska jag öva på Mandarin eller bara ge upp? Undrar vad Mia gör ikväll?

Utökning

Svårighetsgrad enligt lingvister, 2024: Beror på modersmål, motivation, studieteknik. Ingen absolut “svårast”.

Kognition: Språkinlärning påverkas av arbetsminne, fonologisk medvetenhet och andra mentala processer.

Mia: Jobbar antagligen. Skulle vara kul att hänga.

Vilket språk är svårt att lära sig?

Jag måste säga… finska. Jag minns den där sommaren i Jyväskylä, 2018. Helt LOST.

Att hitta rätt i en finsk meny var ett helvete. Allt såg likadant ut!

Minns att jag beställde något som skulle vara lax, men det var nåt slemmigt med dill. Usch.

Ärligt talat, grekiska alfabetet skrämde mig mer innan. Men finskan… det bara vägrade fastna. Uttalet med alla prickar och dubbel-vokaler. Jag gav upp.

Sen tänker jag att, ja, kinesiska och arabiska måste vara jättesvåra också, särskilt skriftspråken.

Men finskan… den har liksom en mystisk svårighetsgrad. Det är som att försöka klättra i en jättespeglatt isvägg.

Jag ångrar inte resan, älskar sauna, men finska… nej tack.

Jag försökte verkligen. Minns en ordlista jag köpte. “Terve”. “Kiitos”. Sen… kaos.

Förresten, jag läste nån lista om svåra språk nyligen. Finska var typ alltid med högt upp.

• Kinesiska (skrift, toner)
• Arabiska (grammatik, uttal)
• Finska (grammatik, ordförråd)
• Japanska (skrift, artighet)
• Ungerska (grammatik)

Vilket språk är svårast att lära sig?

Klockan är mycket nu. Ligger vaken och funderar… Svåraste språket… ja, det där…

Kinesiska, det känns ju… så otroligt avlägset. Tecken, uttal, allt. En bergstopp jag aldrig kommer bestiga. Känns ouppnåeligt, liksom.

Arabiska… kanske lika svårt. Alla de konsonanterna. Och grammatiken, som jag hörde någon prata om. Många böjningar, krångligt.

Sen finns ju Isländska. Det är ju så… unikt. Låter liksom… gammalt. Som att prata med en saga. Men hur lär man sig det?

Det är så mycket jag inte kan. Så många språk. Jag känner mig så liten.

Jag kommer ihåg när jag försökte lära mig tyska för några år sedan. Det gick… sådär. Jag gav upp. Kanske dags att försöka igen.

Kinesiska toppar listan, det är säkert. Arabiska och Isländska är uppe bland de svåraste. Jag läste någonstans att även Japanska är super svårt.

• Kinesiska (grammatik, tecken)
• Arabiska (grammatik, uttal)
• Isländska (unik grammatik, ordförråd)
• Japanska (grammatik, tecken)

Jag önskar jag vore bättre på språk. Det känns som en sån stor brist. En sak jag alltid kommer ångra. Allt det jag missar. Nej, jag vet inte. Jag somnar.