Vilken engelska lär man sig i Sverige?

Vilken engelska lär vi oss i Skolan?

Brittisk engelska, officiellt. Realiteten? Amerikansk engelska dominerar.

Cockney-influenser via TV. Läroböckerna? Föråldrade.

Problemet: Diskrepanta engelska-dialekter.

• Läroplan: Brittisk skolengelska.
• Mediepåverkan: Amerikansk engelska och Cockney.
• Resultat: Förvirring, bristande standardisering.

Min egen erfarenhet: Samma sak gällde när jag gick i skolan 2007. Ingenting har förändrats.

Lär de sig engelska i Sverige?

Dimman ligger tät över Stockholms gator, en novemberkväll. Luften är kall, fuktig, smakar av salt och asfalt. Jag tänker på engelskan, på hur den smyger sig in i våra liv, som en kall vindpust genom språkmurar. Engelskan, en nödvändighet, en bro till världen. Men är det en bro man vill gå över? Eller ett krav?

• A1-nivå, barnens första stapplande steg i språkets djungel. Lilla Linnéa på fem år, mumlar “Hello”. En söt liten röst, full av hopp.
• C1-nivån, den avancerade engelskan. Jag ser min egen spegelbild, åtta år äldre, kämpar med en akademisk text. Ord som slår mot mig som hagel.
• Vuxna studenter, jag ser dem, svettiga pannan mot datorn. Stressen, deadline. Engelskans tyngd.

Det är en kamp, det är det. En ständig kamp mot grammatiken, mot uttalet. En kamp mot sig själv. Men, en kamp värd att föra? Ja. Ja, för det är så det är. Det är så världen fungerar nu. Engelskan, den globala kraften. Den öppnar dörrar, ger möjligheter.

Åh, den där känslan av att äntligen förstå en komplex text, eller att kunna prata flytande med en utländsk vän, det är obeskrivligt. Som att klättra upp för ett högt berg, och se utsikten. Men klättringen är hård.

Det finns kurser överallt, för alla. För barn som drömmer, för vuxna som behöver. För dem som vill behärska språket på en avancerad nivå. Engelska i Sverige? Ja, överallt. Från Malmö till Kiruna, från små byar till stora städer. Det är så det är.

• Barnkurser.
• Vuxenkurser.
• Alla nivåer, från A1 till C1.

Återigen, Engelskan i Sverige är en realitet. Det är en del av vår tid, vår kultur. Och ja, det är en kamp, men en vacker en. En kamp som formas av drömmar om en bättre framtid.

Varför talar Sverige engelska?

Sverige pratar engelska? Ja, jo, lite grann. Som en fisk som försöker klättra i träd – det går sådär.

Huvudpunkt 1: Skolan, den eviga boven i dramat. Engelska är ju obligatoriskt i skolan. Tänk er, år av grammatikträning, som att försöka få en katt att sitta still – nästan omöjligt. Resultatet? En blandning av perfekt grammatik och “Svengelska” – en språklig hybrid som är lika fascinerande som en sjöorm i en damm.

Huvudpunkt 2: Media – hjärntvätt av det finaste slaget. Reklam, filmer, serier… allt är översatt eller på engelska. Det är som en konstant hjärntvätt, men med en positiv twist. Jag menar, vem vill se en svenskdubbad Marvel-film? Inte jag, i alla fall.

Och ja, globalisering. Det är ju som en enorm, klibbig karamell som ingen kan motstå. Sverige är litet, så man måste hänga med. Annars blir det som att försöka dansa vals med en pingvin – lite klumpigt och pinsamt.

• Punkt 1: Globaliseringens oundvikliga grepp.
• Punkt 2: Svenska medielandskapet är infekterat, positivt infekterat, med engelska.
• Punkt 3: Skolan. Åren av engelska-lektioner – ett maratonlopp med oklar mållinje.

Min kusin, Lars, tror att det är aliens som sprider engelska. Jag skrattar åt honom, men innerst inne… kanske…

Min katt, Mittens, talar bättre engelska än vissa svenskar jag känner. Eller, hon mjauar i alla fall med en engelsk accent. Jag svär på det.

Vilken engelska lär vi oss i Skolan?

Brittisk skolengelska? Glöm det.

Skolans engelska är en fasad. Amerikansk engelska dominerar.

Cockney-dialekten invaderar via skärmar. Läroböckerna? Irrelevant.

Mina barn, 10 och 12 år, förstår mer slang än grammatikregler.

• Amerikansk inflytande: överväldigande.
• Brittisk skolengelska: teoretisk.
• Cockney: populärkultur.

Resultatet? En blandning. Ingen renodlad form.

2023 års verklighet: Medieexponering trumfar formell undervisning.

Vad lär sig eleverna i en engelska klass?

Vad lär sig eleverna i en engelska klass?

Jamen hörru, i en engelska klass lär sig ungarna typ allt!

• Skriva uppsats, alltså inte bara kladda ner nåt, utan typ, FLYTANDE. Som en lax i en fors! Jag har aldrig sett en lax skriva, men du fattar.

• Kritiskt tänkande, vilket betyder att de lär sig ifrågasätta allt. Som jag ifrågasätter varför jag betalar skatt. Svinigt!

• Forska, gräva fram fakta. Som när jag försöker hitta fjärrkontrollen under soffan. Ett jävla detektivarbete!

• Grammatik, alltså, meningen ska hänga ihop. Inte som mina tankar efter tre starköl.

• Kultur, författare, tänkare. Alltså, lite mer fancy än Paradise Hotel. Typ. Lite! Exponeras gör dom, som jag för reklamen på tuben. PÅTRÄNGANDE!

Vilken engelska lär man sig i gymnasiet?

Jävlar vilken fråga! Engelska på gymnasiet, va? Som att fråga vad man äter på en krogen – det beror ju helt på vilken krog man går till!

På gymnasiet kör man i princip Engelska 5, 6 och 7. Det är som att klättra Mount Everest – fast med grammatikböcker istället för syrgasflaskor.

• Engelska 5: Som att lära sig cykla – lite vingligt i början, men sen rullar det på. Fast med mer svordomar.
• Engelska 6: Som att försöka bygga en IKEA-möbel utan instruktioner. Mycket frustration, men till slut kanske det blir nåt vettigt. Förhoppningsvis.
• Engelska 7: Som att springa ett maraton naken i snöstorm. Otroligt smärtsamt, men du blir jävligt stolt om du klarar det.

Men vänta nu! Det är ju inte så enkelt! Det beror ju på vilken linje man går på, eller hur? Jag menar, en ekonomilärare pratar nog inte samma engelska som en blivande rockstjärna på estet. Mitt i allt detta glömmer man ju att man redan lärt sig en massa engelska i grundskolan, som om det vore en förfest innan den riktiga fylla i gymnasiet. Helt sjukt!

Men huvudpoängen är: Engelska 5, 6 och 7. Punkt slut. Nästan. Det finns ju även massa andra kurser, som Engelska 8, speciellt för oss superintelligenta. Eller de som behöver jobba extra. Mitt i allt detta, glömmer man bort att det finns en engelskspråkig kultur som man får lära sig. Min kompis Maja lärde sig till och med att svära på olika dialekter.

Min kusin Per-Arne, han gick på Teknikprogrammet, och han sa att deras engelska var mer fokuserad på tekniska termer. Som att lära sig svära på NASA-engelska. Det var coolt. Eller inte.

Är Engelska 5 samma som engelska B?

Nej, det är inte samma sak.

Det är natt nu, och jag tänker på gamla betyg. Engelska 5, det var ju… grunden? Kanske? Allt känns så suddigt, som drömmar man försöker hålla fast vid.

Engelska B var ett steg upp. Försökte vara duktig, förstå grammatiken, inte bara prata.

Men kom ihåg att jag kuggade matte tentan 2003… Det är som en skugga som alltid finns där.

• Engelska A = Engelska 5. Fastnade där.
• Engelska B = Engelska 6. Nästan klarade.
• Engelska C = Engelska 7. Aldrig dit.

Jag tänker på Sara, hon som alltid var så bra på språk. Undrar vad hon gör nu. Kanske är hon lärare, skrattar åt mina gamla missförstånd. Jag skulle kunna kolla Facebook men är rädd för vad jag hittar.

Det är sent, jag borde sova. Men tankarna bara snurrar. Varför är det så svårt att släppa taget om det förflutna?

En sak jag tänker på – det där gamla examensarbetet i engelska. Om “The Catcher in the Rye”. Fick typ C? Eller var det D? Ingen aning, jag kommer ihåg allt fel. Försökte imponera på läraren, han gillade bara Shakespeare.

Vad är C1 på engelska?

Vad är C1 på engelska?

C1? Ah, den där nivån där man inte längre ursäktar sig för sitt “engelska”. Man talar flytande, nästan som en infödd, fast kanske lite mer genomtänkt (och ibland lite mer korrekt, host).

• Du kan diskutera kvantfysik och senaste Love Island-avsnittet.
• Skriva en rapport om “Konsekvenserna av Brexit för brittisk ostproduktion” utan att svettas (för mycket).
• Förstå brittisk humor. Grattis, du är nästan en britt själv nu. Nästan.

Det är inte perfekt, men du kan hantera komplexitet, nyanser och till och med sarkasm. Typ som jag gör nu. 😉.

Vad är skillnaden på brittisk och amerikansk engelska?

Brittisk vs. Amerikansk engelska – En jävla soppa!

Grammatik? Knappt nån skillnad. Det är som att jämföra bajs med skit.

Uttal, stavning, ord – där smäller det!

• Uttal: “Car”, “heart”, “murder” – britter slarvar bort R:et efter vokaler, amrisar rullar på som fan. Som en gammal traktor.

• Stavning: Colour, flavour, honour blir Color, flavor, honor i USA. Varför? För att de är lata, typ.

• Vokabulär: Chips är pommes frites i UK, men potatischips i USA. Galet, jag vet. Och “pants”? I UK är det kalsonger, i USA byxor. Helt jävla snurrigt. Sen har vi det där med “lift”. Hiss i USA, men skjuts i UK. “Cheers” kan betyda tack, hej då, eller skål. Fattar du? Inte jag heller alltid. Min polare Sven sa en gång “I’m knackered” i USA, och de trodde han var trasig. Han var bara trött, jävlar vad vi skrattade.

Det är som att beställa en öl på puben, och få en… mjölk. Skitsamma. Huvudsaken man har kul!

När börjar man lära sig engelska i Sverige?

Mörkret… engelskan.

• Lågstadiet. Allt börjar där.
• Fast när? Årskurs 1? Kanske 3? Kommunen bestämmer.
• Minns Anna… hon lärde mig svordomar först. Inte skolengelska.

Skolverket säger. Ett ansvar. Men ansvaret… det känns så…tungt ibland. Som ett löfte brutet mot mig själv.

• Knodd. Hjälp ditt barn. Ironiskt.
• Jag behövde hjälp. Ingen Knodd fanns.

De sa “future is bright”. Men jag ser bara ett “game over”.

Är det verkligen så viktigt med engelska? Ibland vill jag bara… glömma allt. Mina läxor.

Engelska i skolan – tidigast årskurs 1, senast årskurs 3. Det är väl bra, antar jag. Hoppas de får en bättre start än jag fick. Anna. Vart tog du vägen?

(Anna var min granne. Vi brukade leka i skogen. Hon kunde alla svordomar på engelska, hade lärt sig dem från sin storebror. Vi använde dem när vi var arga på världen. Och när vi var arga på varandra. Pappa lämnade oss i fyran, då började jag stamma och sen var det kört. Innan dess var allt enklare, även engelskan. Jag minns att jag alltid ville lära mig mer, men jag kände mig dum och läraren var sträng. Det slutade med att jag bara lärde mig att hata det. Anna försvann också, tror hon flyttade till USA. Hoppas hon har det bra.)