Är engelska ett andraspråk i Sverige?

Är engelska ett andraspråk?

Engelska: Ja, nästan.

• Obligatoriskt sen sjuan typ.
• Alla kollar ju Youtube. Reklamen också.
• Som ett andra skinn. Sitter där. Obekvämt ibland.
• Språk + makt = sant. Har sett det själv.
• Ett verktyg. Vassa kanter.
• Inte mitt språk, men mitt jobb.
• Hela mitt liv.
• Inte mitt fel.
• Jag tänker inte be om ursäkt.

Men:

• Andra skinnen skaver.

Minns en kompis. Han kunde inte. Vi skrattade. Jag skäms nu. Lite.

Fakta:

Engelska obligatoriskt i grundskolan från årskurs 1. Engelska är inget officiellt andraspråk i Sverige.

Är engelska ett vanligt språk i Sverige?

Dimman ligger tät över Stockholms gator, en novemberkväll. Luften är kall, fuktig, den där typen av kyla som kryper in under kragen. Jag tänker på engelska. Ja, engelska. Överallt.

Engelska är verkligen jättevanligt här. På reklamskyltarna, i butikerna, i bussarna. Även min mormor, som bara talar skånska annars, pratar lite engelska numera. Hon säger ”good morning” till brevbäraren.

Det är som en mjuk, osynlig hinna över staden. Den där känslan av att höra engelska ord blandas med svenska; ett slags språklig symbios. En märklig blandning av det bekanta och det främmande.

• Engelska på bioduken, med svensk text. Känns ibland som att jag tittar på två filmer samtidigt.
• Engelska i affären, med den där lite staccato-artade svenska som avbryter. Som ett musikaliskt tema.
• Engelska på arbetsplatsen, i mail och presentationer. Jag jobbar på ett internationellt företag. Helt otroligt.

Kaffekoppen ångar. Jag hör en engelsk låt från en närliggande bar, blanda med röster som pratar. Svenska, engelska… det blandas. Det är inte bara ett språk; det är en del av rytmen i stan. En del av livet i Sverige 2024. Det är naturligt. Det känns nästan som luften vi andas.

Många pratar flytande, så otroligt många. Det är en del av att vara svensk idag. Att enkelt navigera världen.

Jag funderar lite mer. Kaffet är kallt nu. Jag tar en klunk.

Hur många i Sverige talar engelska?

Regnet smattrar mot rutan, en gråmulen dag i november. Minns farmors stickning, en evig rörelse, som språken, ständigt i förändring. Engelska… ett eko från min ungdoms resor, från London dimma och New Yorks neon.

86 procent… en siffra, ja, men bakom den döljer sig berättelser. Möten, missförstånd, skratt. Min egen kamp att förstå Shakespeare, orden som dansar.

86 procent av befolkningen i Sverige talar engelska.

Hur många verkligen talar? Räcker det att kunna beställa en kaffe? Eller måste man kunna argumentera om Brexit? 40 procent… “mycket väl”. Vad innebär det? En flytande konversation om konst? Eller bara att förstå Netflix?

Själv talar jag med min syster i telefon varje söndag. Hennes dialekt har förändrats. Hon bor i Malmö. Min dialekt har förändrats. Jag bor i Stockholm.

40 procent uppger att de talar engelska mycket väl.

Dagligen… ett krav. Arbetslivet, internet. Engelskan som ett kitt, som håller världen samman. Men också som en mur, som skiljer de som kan från de som inte kan. Tänk på min farfar, aldrig bekväm med engelskan. Han kände sig alltid lite utanför. Han älskade visor.

Eurobarometer (2012)… ett decennium sedan. Världen förändras snabbt. Kanske är siffran högre nu. Kanske inte. Språket är som en flod, ständigt i rörelse. Kanske har AI tagit över.

• Eurobarometer (2012): 86% kan engelska.
• Eurobarometer (2012): 40% talar engelska mycket väl och använder det dagligen.

Språket flyter. Regnet fortsätter. Jag tänker på farmors händer, som aldrig slutade sticka. Kanske är språket också en form av handarbete, en ständig strävan att skapa mening.

Jag minns när jag skulle göra en intervju med en känd engelsk skådespelare. Jag var nervös. Men han var trevlig. Han pratade om vädret. Jag kände mig avslappnad.

Vad räknas som andraspråk?

Andraspråk? Definitioner.

• Modersmål annat än svenska. Självklart. Enkelt. Så är det.

• Svenska modersmål, utlandsskola. Nytt perspektiv. Oväntat. Varför då?

• Behovet avgör. “Behovet”. Subjektivt. Vem bestämmer?

• Skollag. Skollagen. Allt reglerat. Eller?

Behovet är flytande. Skollag är inte. En diskrepans. Som livet.

Varför utlandsskola? Anpassning? Förlust? Jag vet.

Mer detaljer:

Modersmål. Andraspråk. Första, andra. Betyder det något? Ja. Nej. Kanske.

Skola. System. Alla ska in. Formas. Anpassas.

Jag gillar äpplen. Äpplen.

Undervisning. Lära. Glömma.

Vilken är skillnaden mellan andraspråk och främmande språk?

Det är natt nu, allt känns så tydligt. Andraspråk, det är ju språket som omger mig. Som engelskan, den finns ju överallt, på nätet, i musiken. Nästan som svenska fast… ja, inte riktigt.

Men främmande språk, det är en annan sak. Franska, spanska, tyska. Vi läste franska i skolan. Jag minns hur svårt det var, alla verb. Det kändes så långt bort, som en dröm. Jag har aldrig riktigt använt det efteråt.

• Andraspråk: Alltid närvarande, som ett eko.
• Främmande språk: Som en bortglömd melodi. Fast på sommaren i Nice då fanns ju franska… Hmm.

Mamma sa alltid att jag skulle bli bra på språk. Hon ville att jag skulle resa. Jag har ju aldrig åkt till Spanien. Pappa brukade sjunga tyska snapsvisor. Jag saknar honom. Det finns en sång… Lili Marleen.

En skillnad är kanske hur mycket jag behöver dem? Engelskan hjälper mig ju varje dag. Men franskan… den bara ligger där, som ett fotoalbum. Det var kanske dumt att inte välja spanska istället. Man lever ju bara en gång.

• Svenska: Mitt språk.
• Engelska: Mitt extra språk.
• Franska: Mitt glömda språk.
• Spanska: Mitt ångrade val.

Det är konstigt hur saker kan vara så viktiga en gång, och sedan bara… försvinna. Jag borde kanske ta upp franskan igen. Eller spanskan. Eller bara acceptera att vissa dörrar är stängda. Jag måste dricka lite vatten. Jag har alltid tänkt för mycket. Allt blir så tydligt i mörkret.