Vad gör man på Saco-mässan?

Saco-mässan, alltså… Vad gör man egentligen där? Minns ni den där känslan, den där pirriga blandningen av förväntan och lite… skräckblandad förtjusning? Precis så kändes det för mig, i alla fall. Som att stå inför ett gigantiskt, lite läskigt, men samtidigt spännande, smörgåsbord av möjligheter.

På Saco-mässan, ja, där utforskar man ju framtiden, såklart. Eller försöker man i alla fall. Det är som att kliva in i en tidsmaskin, fast istället för dinosaurier möts man av högskolerektorer och broschyrer som tjockleken på telefonkataloger. Minns ni hur jag nästan drunknade i dem? Jag hade en hel ryggsäck full!

Man upptäcker utbildningsmöjligheter, det är sant. Men det är inte bara det, vet ni? Det handlar om så mycket mer än bara att kika på programmen. Det är ju den där luften, atmosfären… De där samtalen med studenterna som redan pluggar. Minns ni tjejen från juristprogrammet? Hon var så himla cool, berättade om sina fallstudier och allt. Jag hade nog tänkt plugga ekonomi, men hon fick mig nästan att fundera om juridik kanske var något för mig… fast sen ångrade jag mig. Lite svårt att veta exakt vad man vill, när man är sådär mitt i allt, ni vet?

Man samlar inspiration, ja, det gör man verkligen. Men det är inte alltid så tydligt, det där med inspirationen. Det kan vara en liten detalj, en slumpmässig konversation, en broschyr med ett foto av en solig campusgård… Plötsligt bara klickar det, och man ser en liten glimt av det man söker. För mig var det nog… nej, jag vet faktiskt inte vad det var. Kanske bara hela stämningen, att man kände sig omgiven av andra som var i samma situation. Man var inte ensam, liksom. Och det i sig var ju en himla stor grej.

Så, vad gör man på Saco-mässan? Man letar efter sin framtid, antar jag. Man utforskar, man drömmer, man funderar… och kanske, bara kanske, hittar man en liten ledtråd till vad man vill bli när man blir stor. Eller, i alla fall, lite närmare vad man vill bli.