Vad är typiskt för en femåring?

Femåringar… åh, femåringar! Var ska man ens börja? Det är som en virvelvind av glitter och grus, skratt och tårar, allt på samma gång. Minns ni den där känslan, när ens egen femåring plötsligt verkade så stor, så klok, och man tänkte “Wow, mitt barn håller på att bli en riktig person!”? Och sen, bara sekunder senare, snubblar de över sina egna fötter och behöver en kram som om världen just gått under.

Den där gränsen mellan liten och stor, den är så fascinerande. Ena stunden leker de världsvana superhjältar, räddar världen från monster under sängen (vi hade en period med ett särskilt läskigt monster under just vår säng, minns ni?), andra stunden behöver de hjälp med att knäppa knappen på jackan.

Och fantasin! Herregud, den sprudlar ju över! Min dotter, hon byggde en hel rymdraket av filtar och kuddar, och jag var tvungen att knacka på dörren innan jag “fick” komma in. Allt är möjligt i deras värld, och det är ju det som är så fantastiskt. Man önskar ju nästan att man kunde krympa sig själv och få uppleva världen genom deras ögon igen, eller hur? Se magin i en vanlig pinne som förvandlas till ett trollspö, eller en kartong som blir ett rymdskepp.

Sen har vi ju energin… puh! Jag läste någonstans att femåringar har energi som motsvarar typ… jag minns inte exakt, men det var mycket! Något med att de springer flera kilometer om dagen, bara i lek. Inte konstigt att de stupar i säng på kvällarna! Ibland känner man sig som en maratonlöpare, bara av att hänga med i deras tempo. Men det är ju också en del av charmen, eller hur? Den där orubbliga livsglädjen, den smittar ju av sig, även om man är helt slut.

#Femåring #Lekfull Ålder #Utveckling