Vad är perfekt i engelsk grammatik?

Alltså, jag måste bara få ur mig det här. Perfekt i engelsk grammatik… det driver mig till vansinne ibland! Folk verkar tro att “perfekt tempus” automatiskt betyder att allt är, ja, perfekt. Som om själva meningen är felfri bara för att den använder ordet “perfekt”. Men det är ju helt fel, eller? Perfekt tempus handlar ju bara om att en handling är avslutad. Punkt slut. Det har ju inget att göra med om meningen är grammatiskt korrekt i övrigt.

Tänk er… jag minns en gång, jag satt och skrev ett viktigt mail till en professor. Panikartat korrekturläste jag det säkert tio gånger. Jag var säker på att det var perfekt. Perfekt tempus, perfekt ordföljd, allt. Och så, precis när jag skickat iväg det, ser jag det. Ett stavfel. Mitt i alltihop. Så pinsamt! Det kändes som hela världen rasade.

Det fick mig att inse… den här jakten på den perfekta grammatiken, är den inte lite… meningslös? Som att jaga en hägring. Visst, vi ska sträva efter att skriva korrekt. Men att tro att vi någonsin kommer att uppnå någon slags absolut perfektion? Nja. Jag tror det är viktigare att fokusera på att kommunicera, att få fram sitt budskap. Och ibland, kanske till och med ofta, räcker det med nästan perfekt. Eller vad tycker ni? Det känns liksom lite mänskligare på något sätt, med små skavanker här och där.