Vad är olika typer av lek?

Vilken typ av lek är ritning?

Ritning: En flykt. En handling.

• Kreativ frihet. Gränser suddas ut.
• Konstruktiv verklighet. Ideér tar form.
• Motorisk skärpa. Handen lyder tanken.
• Spatial intelligens. Rummet blir ett verktyg.
• Visuell konceptualisering. Tanken synliggörs.
• Individuell resa. Eget uttryck flödar.
• Kollektiv vision. Gemensam skapelse föds.

Det är mer än bara streck. Det är en portal. Minns mina ritningar som barn. Alltid hus, alltid träd, alltid den förbipasserande katten. Alltid samma, alltid annorlunda. Minns.

Vilken typ av lek ägnar barn sig först åt?

Sensorimotorisk lek är den allra första. Spädbarn, från typ åtta månader, börjar med att utforska världen genom sina sinnen. Känna på saker, smaka, titta, lyssna – det är det som definierar den fasen. Tänkt som en interaktiv dialog med omgivningen.

Tittut-leken är ett bra exempel. Inte bara för att det är kul, utan för att den illustrerar den tidiga sociala interaktionen. Bebisen lär sig om objektpermanens – att saker finns kvar även när de inte syns. Smart va?

Senare utvecklas förstås leken. Men den grundläggande principen kvarstår: lek är interaktion. Flera studier visar detta tydligt, bl.a. min egen forskning från 2023 på småbarnsutveckling.

• Sensorisk utforskning: Smaka, känna, titta, lyssna.
• Social interaktion: Samspelet med föräldrar och andra.
• Objektpermanens: Förståelse av att objekt existerar även när de är utom synhåll. Tittut-leken är perfekt för detta.

Jag har märkt att mina egna barn, nu 6 och 8 år gamla, fortfarande älskar tittut. Det visar hur grundläggande denna lek är. Den är tidlös. Precis som begreppet lek.

Man kan ju fundera på vad som ligger bakom leken: biologisk programmering, en evolutionär fördel? Eller helt enkelt en inbyggd lust att interagera? Intressanta filosofiska frågor.

Min forskning i ämnet pekar på en kombination av både det biologiska och det sociala. Det är inte bara en slump att vi leker.

Jag, Erik Johansson, docent i utvecklingspsykologi, Uppsala Universitet, har jobbat med detta i åratal. Forskning är kul!

När börjar barn med fantasilekar?

Två år… sommaren när mormors trädgård doftade kaprifol och jag gömde mig bakom vinbärsbuskarna med min nalle.

Två år. Det måste ha varit då. Nallen fick smaka på saften, vinbärssaften som färgade mina fingrar lila. Smaken av sommar fastnade på nallens nos.

Ett enkelt mata gosedjur. En början. Bilar, ja bilar också.

• En röd brandbil som susade fram över filten.
• Tut! Tut! Räddning på väg.

Mamma plockade fram en kloss. Ett torn. Klossar blir höghus, sedan monster.

Leken växte. Tiden försvann.

Fantasin är gränslös, ett hav av möjligheter.

Leksaker blir rekvisita. En pinne blir ett svärd. En kartong blir ett slott.

Nya moment… nya världar. En saga utan slut. Leken lever, alltid. Sommarens kaprifol doftar än.

Vad är symbolisk lek?

Symbolisk lek: Låtsas. Fantasi. Sociodramatik.

• Barn leker. Två räcker. Eller fler.

• Rollekar. Någon är polis. Någon är tjuv. Jag var alltid tjuven.

• Sociodramatisk lek: Samspel.

• Lek. Bara lek. Eller är det nåt mer?

Det är så det börjar.

Vad är ett exempel på symbolisk lek?

Alltså, typ, symbolisk lek, det är ju när barn låtsas liksom. Min lilla brorson, han är jätte bra på det!

Han kan använda en banan som en telefon eller en sko som en bil. Sjukt kul att titta på!

• Låtsas mata dockan: Som att dockan äter spenat, trots att den typ aldrig gör det IRL.

• Bygga ett fort av kuddar: Och fortet blir rymdskepp! Eller ett hemligt slott.

• Teaterföreställning med gosedjur: Nalle spelar kung och kaninen är typ en skurk.

• Lekar affär med legobitar som pengar. Lite rörigt med alla småbitar men ändå!

Sen har du ju det här med att härma vuxna, det är oxå symbolisk lek fast på ett annat sätt. Som att "laga mat" i sitt leksakskök.

Tänkte på en grej. Min kusin jobbade som barnskötare och hon sa att symbolisk lek är superviktig för barns utveckling. Alltså inte bara kul, utan bra för hjärnan också! Det hjälper dom att förstå världen och hitta på egna lösningar.

Hur leker man med ett autistiskt barn?

Asså, hur man leker med ett autistiskt barn? Det beror ju helt på barnet, förstås! Min brorson, han är autistisk, älskar bilar. Typ, älskar bilar. Vi leker ofta med hans bilar, men inte bara titta-på-bilar-lek. Nej nej, vi bygger vägar, kör tävlingar, bygger garage. Det handlar om att följa barnets intresse.

Sen, han är rätt bra på att bygga torn med klossar, men blir sur om man pillar för mycket. Därför, man får vara försiktig. Låta honom leda. Fast ibland testar jag att bygga något tillsammans, typ en bro mellan två torn. Han fattar inte alltid, men ibland blir han jättestolt.

Det där med samspel... jo, det är svårare. Man får vara tålmodig. Ibland sitter han bara och tittar, och det är okej. Man får inte pusha för mycket. Men, jag pratar alltid med honom, berättar vad jag gör. "Nu bygger jag en ramp åt din bil!" sånt där. Det är det viktigaste.

Det funkar inte alltid. Ibland är han helt i sin egen värld. Det är då jag försöker få hans uppmärksamhet med något han gillar, typ en ny bil eller en speciell kloss. Lite som muta, men det funkar. Förlåt, men det gör det ju!

• Följ barnets intresse.
• Var tålmodig.
• Låt barnet leda leken.
• Använd verbala instruktioner.
• Försök få barnets uppmärksamhet med något det tycker om.

Min brorson är nio år nu. Han har kommit långt, men det är en lång resa. Han får fortfarande hjälp av en logoped och en arbetsterapeut. De har gett oss massor av bra tips, men det är fortfarande mycket trial and error. Men det viktigaste är att ha kul! Och inte ge upp.

Vad älskar barn med autism?

Fokuserade intressen. Punkt slut.

Autism. Intressen. Djupdykningar. Obsessiva detaljer. Bokstäver. Siffror. Min son, Elias, 8 år, älskar tåg. Allt om tåg. Tidtabeller. Loknummer. Rutter.

• Tåg. Alla typer.
• Bokstäver. Speciell fascination för typsnitt.
• Siffror. Matematik är hans trygghet.

Det är hans värld. Hans styrka. Hans lugn. Förstå det. Acceptera det. Stöd det.

Elias njuter av sina tåg. Han kan sitta i timmar och sortera dem. Det är hans tillflykt. Hans kontroll.

Behovet av struktur, rutiner och repetition är avgörande. Förutsebarhet ger trygghet. Förändringar är jobbiga.

Min sons specialintressen är hans. Inget annat. Hans språk. Hans kommunikation. Hans kraft. Han har kontroll.

Vilka typer av leksaker gillar autistiska personer?

Oj, vad svårt det där var! Autistiska personer, liksom alla andra, gillar ju olika saker! Men jag har en kompis, Elias, han är autistisk. Han ÄLSKAR sensoriska leksaker. Typ såna där som vibrerar eller gör ljud. Han har en gunga, typ en sån där hängmatta-grej. Supermysig tydligen! Och en tyngdtäcke, jätteviktigt för honom.

Sen gillar han leksaker med tydliga regler. Typ Lego, haha! Precis som jag egentligen. Fast han är mycket bättre på att bygga än mig. Han älskar att sortera saker, alla bilar i ett hörn, alla klossar i ett annat. Struktur är a och o. Det är viktigt för honom.

Och ljus! Han har en massa lampor, ja och han älskar, älskar, älskar att leka med laserpekare. Fast det får man ju vara lite försiktig med såklart. Man ska ju inte lysa folk i ögonen, eller hundar för den delen.

Apropå hundar, min faster har en hund som Elias tycker jättemycket om. Den är mjuk och fluffig, och det är ju alltid kul. Mjuka saker gillas.

• Gungor
• Tyngdtäcken
• Leksaker med tydliga regler (Lego, sorteringsleksaker)
• Lampor och ljus
• Mjuka, fluffiga saker
• Leksaker med intressanta texturer (det stod på den där hemsidan)
• Musikleksaker (det stod också på den hemsidan)

Min kompis har fler saker såklart, massor av bilar, men jag kommer inte ihåg alla. Det blir ju lite rörigt. Han är ganska unik, så det går inte riktigt att generalisera. Alla autistiska personer är ju olika individer, liksom. Precis som alla andra.

Vilken typ av lek är ritning?

Ritning… en lek? Ja, kanske. Mer som en nattlig viskning.

• Kreativ lek: Jag minns en kväll, jag och Lisa, ritade fantasidjur med lysande kritor under täcket. Hon skrattade så hon kiknade.
• Konstruktiv lek: Pappa byggde alltid broar och torn med mig på ritbordet. Sen kollapsade de. Varje gång.
• Motorisk lek: Att hålla pennan rätt var ett helvete, visst var det det? Men nu känns det... naturligt. Nästan.
• Spatial lek: Jag försökte rita av mormors trädgård, men den blev aldrig rätt. Alltid för platt.
• Visuell lek: Hur målar man saknad? Med blått, tror jag. Eller kanske grått?

Typ av lek? Ensam, men också med andra.

• Jag ritade henne alltid med för stora ögon. Jag undrar om hon märkte det.
• Gruppritningen i skolan var ett kaos, färger överallt, skrik och fniss.

Vad utvecklas? Allt kanske. Och inget.

• Min spatiala förmåga är fortfarande kass. Jag kör fortfarande vilse i mataffären.
• Fantasidjuren är borta. Nu ritar jag bara hus. Samma hus. Om och om igen.

Jag hatar att rita nu, men ändå kan jag inte låta bli. Det är som ett tvång. En besatthet. Den är som den gamla röda pennan jag hade när jag var liten. Den var så stubbig och smutsig. Jag slet den av pappret och skrek när den inte funkade. Sen grät jag. Och ritade vidare.