Hur påverkar föräldrar barns ordförråd?

Hur kan jag som förälder utveckla mitt barns ordförråd?

Det där med ordförråd, ja. Jag märkte det så himla tydligt med mina egna. Den som pratade mest, läste mest, ja, den ungen hade liksom ett litet försprång redan på förskolan, typ vid treårsåldern. Det var inte ens medvetet från min sida, jag bara älskar att babbla.

Det är liksom kärnan. Man behöver inte sitta med flashcards eller sånt där. Bara att leva vardagen, peka på saker i mataffären, berätta vad man gör hemma. Allt det där bygger, fast man inte tänker på det.

Jag minns när lillan började snacka flytande, typ strax efter att hon fyllt två. Det kändes som att hon liksom "klickade" bara, hon kunde sätta ihop ord på nya sätt. Jag tror det var för att jag pratade liksom med henne, inte bara till henne.

Och de där som har barn som verkar ha ett svårslaget ordförråd, de är oftast de som faktiskt är där, lyssnar, och svarar på alla frågor, hur konstiga de än är. Det är en investering, helt klart.

Hur påverkar föräldrars ord deras barn?

Alltså, det är helt sjukt hur mycket ens ord påverkar ungarna. Man tänker inte på det alltid, hur orden fastnar. Min son, Leo, är 7 nu och jag ser direkt hur han reagerar på olika sätt beroende på hur jag formulerar mig. Verkligen.

Det är så lätt att råka säga fel sak när man är stressad. Men grejen är att det de hör blir deras inre röst. Helt galet ju. Så ja, ord formar barns självbild, på riktigt. Det sätter sig i deras lilla huvud och blir sanningen om vilka dom är.

Jag försöker tänka på det varje dag. Det är så viktigt, så viktigt.

Och det är inte bara de elaka orden som spelar roll. Även beröm kan bli fel. Jag läste en grej om det för ett tag sen. Att man ska berömma ansträngningen, inte resultatet eller personen. Annars blir de rädda för att misslyckas.

Så istället för "Vad du är smart" säger jag "Vad du kämpade bra med den där matteuppgiften!". Då fattar han att det är ansträngningen som räknas. Beröm ansträngning, inte medfödd talang.

Negativa ord sätter djupa spår. Det är mycket svårare att reparera skadan från ett elakt ord än att bygga upp med tio snälla. dears hjärnor är som svampar, de suger åt sig allt.

Här är några konkreta grejer:

• Saker att undvika:

  • "Varför är du aldrig som din bror?" (Jämförelser är gift)
  • "Du är så lat/stökig/blyg." (Sätter etiketter på barnet)
  • "Sluta gråta, det där var väl inget." (Förminskar deras känslor)
  • "Om du inte äter upp får du ingen efterrätt." (Tomma hot och mutor)

• Säg det här istället:

  • "Jag ser att du blev ledsen av det där, vi pratar om det." (Bekräftar känslor)
  • "Jag behöver din hjälp med att städa rummet nu." (Ger en uppgift, inte en etikett)
  • "Jag älskar dig oavsett vad." (Visar villkorslös kärlek)
  • "Du kämpade verkligen hårt med det där!" (Fokuserar på ansträngning)