Hur länge är man student?

Hur länge är man egentligen student? Den där frågan, den har jag ställt mig själv otaliga gånger. Känns det som en evighet ibland, va? Som om man aldrig ska bli klar.

Studietiden, ja… Det där med veckor, siffror och sånt, det blir liksom lite abstrakt. Jag minns min egen högskoletid, tre års intensiv kurslitteratur, svettiga tentor och… kaffe, massor med kaffe. Max 240 veckor heltid, står det här. Men kände det verkligen som bara 240 veckor? Nej, det gjorde det absolut inte! Det kändes som en hel livstid, fylld med både höga toppar och djupa dalar. Tänk alla sena kvällar på biblioteket, alla diskussioner med studiekompisarna, alla gånger jag trodde jag skulle bryta ihop totalt… och sen den där fantastiska känslan när man väl klarade tentan!

Sen gymnasietiden då? Åh, de där 80 eller 120 veckorna… För mig var det 120, jag behövde lite extra tid för att hitta min riktning. Det var en helt annan tid, mer oskyldig, kanske? Minns ni första kärleken, de där pirrande känslorna? Jag vet i alla fall att jag spenderat många av de där veckorna med att drömma mig bort istället för att plugga matte, haha. Det var ju såååå mycket viktigare att umgås med vännerna… 😉

Och så det här med deltid, då blir det ju längre. Det är ju självklart. Men det beror ju såklart helt på hur man lägger upp det. Man kan ju kanske behöva jobba för att klara sig, och då tar det mer tid. Eller så kanske man vill kombinera studier med annat man tycker är roligt. Det är ju liksom ens liv, man bestämmer själv! Man ska inte känna sig stressad av det här med veckor och siffror. Det är inte ett lopp, det är en resa. Eller nånting sånt. Man ska njuta av resan, så att man inte bara ser tillbaka på det som ett jobbigt kapitel i boken om ens liv. Eller hur?