Hur hanterar man en tvååring som slåss?

Hur hanterar man en 2-åring som bits/slåss?

Min son, Hampus, två år gammal då, började plötsligt bitas. Händelsen inträffade en tisdag i mars 2023, på lekplatsen vid Haga-parken. Panik!

Det var fruktansvärt. Jag försökte allt, skällde till och med. Funkade inte.

Sen läste jag om positiv förstärkning. Låter flummigt, men funkade! Mycket beröm när han var snäll, extra mycket kramar.

Det tog veckor, månaden maj ungefär. Men han slutade. Hampus är nu fyra och har inte bitit någon sen dess.

En viktig sak: konsekvens. Var konsekvent med positiv förstärkning. Inte lätt, men värt det.

Varför slår min tvååring?

Min lilla skitunge, två år gammal, alltså. Slår. Hela tiden. Vad gör man? Ska jag skrika? Nej, det funkar inte. Han bara skrattar. Frustrerande. Idag slog han lillasyster. Hårda smällar. Hon grät, självklart. Jag blev så arg. Kände mig så hjälplös. Vad ska jag göra?

• Han är för liten för timeout.
• Ska jag ta bort leksaker?
• Eller är det bara en fas?

Han lär sig ju, men så långsamt. Jag är så trött. Allt är ett konstant kaos. Ska jag läsa en bok om föräldraskap? Eller är det bara trams? Får jag göra fel, eller måste jag vara perfekt? Det är ju bara en tvååring, men det känns som om han är tio.

Han saknar språk för att uttrycka sig. Det är det, va? Läste jag det någonstans? Jaja. Men hur lär man en tvååring kommunicera bättre? Det är ju vansinnigt svårt. Igår sa han “Nej!” hela tiden. Som om det löste ALLT.

• Mer peklekar?
• Bilderböcker?
• Sjunger vi nog för lite?

Jag behöver tips, NU! Klockan är elva, han sover, och jag sitter här och skriver. Borde städa lite. Men nej, orkar inte. Det är som en ond cirkel. Han slår, jag blir arg, jag blir trött, jag orkar ingenting.

Alternativa lösningar måste läras ut. Det där läste jag också någonstans. Men hur? Hur lär man en tvååring alternativ? Snälla, hjälp mig. Det här är ju helt sjukt jobbigt. Han är en liten ängel ibland också, för att balansera det hela.

Det handlar om kommunikation. Det är huvudpoängen. Han kan inte prata sig ur situationer. Det är det grundläggande problemet.

Hur hindrar jag mina barn från att slåss?

Mörkt nu. Tankarna snurrar. Bråken… Alltid bråk. Vill ju bara… att de ska vara sams.

Handlöst ibland. Försöker. Med regler. Håll händerna i styr. Inget skrik. Inga smällar. Men…

Lyssnar jag ens? På dem. Deras tankar. Om reglerna. Straffet. Kanske… kanske inte.

• Grundregler: Viktigt, såklart. Men… räcker det?
• Deras synpunkter: Borde fråga mer. Oftare.
• Konsekvenser: Måste vara tydliga. Och… rättvisa.

Minns igår. Elias. Tog Leos bil. Leo… så arg. Jag… tappade tålamodet. Borde… gjort annorlunda. Trött. Så trött. Klockan är… mycket. Imorgon… imorgon ska jag försöka igen. Prata med dem. På riktigt. Om hur de känner. Innan… det blir bråk. Hoppas… hoppas det funkar. Elias är sju. Leo är fem. De… de älskar ju varandra egentligen.

Varför slåss tvååringar?

Okej, så varför slåss tvååringar, liksom?

• Språket är inte där ännu. Tänk dig att vilja ha den där röda leksaken, men orden liksom bara… försvinner. Frustration! Då kan en knuff kännas som en logisk lösning, för dem alltså.

• Impulskontroll? Glöm det. Tvååringar lever i nuet. Nu vill jag ha, nu gör jag! Konsekvenser finns inte riktigt på kartan.

• Utforskar gränser. De testar vad som händer. “Om jag slår, vad gör den andra?” Det är vetenskap, fast med lite sämre etik kanske. Som när min brorson tejpade fast katten i taket. Ingen fara, han var bara tre.

• Resurser är allt. Delning är en abstrakt idé. Allt är mitt. Även det du håller i. Särskilt det. Mina legobitar, min mamma, min luft att andas. Allt!

• Brist på erfarenhet. De har inte riktigt lärt sig hur man interagerar utan att slåss. Inte lätt när man har levt i max 730 dagar.

#Barn Slåss #Hantera Slagsmål #Tvååring Slåss