Hur får man ett trotsigt barn att lyssna?

Hur hanterar man ett trotsigt barn som inte lyssnar?

Asså, att ha barn, det är ju som att man ständigt går en kamp om vem som bestämmer, eller hur. Speciellt när det handlar om trotsiga ungar som helt enkelt inte vill lyssna. Jag har fått lära mig den hårda vägen, ska jag säga, det är inte bara att peka med hela handen direkt.

En grej jag verkligen har snappat upp, och som faktiskt funkar ibland, det är att vända fokus. Istället för att bara se allt som är "fel", försök hitta det lilla rätta. Min dotter, Freja, hon är fem nu och kan verkligen vara en virvelvind. Förra sommaren, typ 23 juli, vi var i lekparken vid vattnet i Karlshamn. Hon bara vägrade ta på skorna.

Istället för att bara tjata "ta på dig skorna nu Freja, vi ska gå", så provade jag att säga något annat. Hon hade ju faktiskt redan tagit upp en sko från gräset. Så jag sa "Åh, vad duktig du är som hittade den första skon, vilken bra början". Det lät kanske lite löjligt men gissa vad, hon tittade på mig.

Sen plockade hon upp den andra skon också, nästan av sig själv. Det handlar liksom om att bekräfta det lilla framsteget, det positiva, istället för att bara trycka på det som inte är gjort än. Hon får en känsla av att hon lyckats, och det gör stor skillnad för samarbetsviljan. Det är en liten, men jätteviktig detalj i föräldraskapet.

En annan sak som var svårt i början för mig var det där med "säg inte inte". Det låter så enkelt men det sitter så djupt att vi använder förbud. Jag kommer ihåg för ett par år sen, det var en lördag, kanske den 12 maj. Vi var vid tågspåren, en bit utanför Malmköping, där det finns en liten stig.

Freja sprang rakt mot spåren. Min första tanke var att skrika "spring inte där". Men då tänkte jag på rådet. Istället sa jag "Kom, vi går på stigen här vid sidan istället, den är säkrare". Plötsligt var det inte ett förbud, utan en uppmaning till en annan handling. Och det funkade, hon svängde av. Det är oväntat effektivt.

Sen är det ju det här med ögonkontakt, så grundläggande men jag glömmer det ibland när stressen tar över. När ett barn har ett utbrott, eller bara inte lyssnar, kan de vara i sin egen lilla bubbla. Att då böja sig ner, komma till deras nivå. Det ger ett annat intryck.

Jag minns förra vintern, december någon gång, på köpcentret i Nyköping. Freja ville prompt ha en specifik glittrig penna, den kostade väl typ 79 kronor. Hon blev helt hysterisk när jag sa nej. Jag knäböjde, trots att det var folk runt omkring, och bara tittade henne i ögonen. Det bryter den där muren lite.

Och sista punkten som verkligen har ändrat mycket för oss, det är att bekräfta känslan. Det är inte att säga att det är okej att de är dumma eller skriker, utan bara att namnge det de känner. "Jag ser att du är så himla arg just nu, det är okej att vara arg". Eller "jag förstår att du är ledsen för att du inte får mer godis".

Jag har märkt, speciellt med Leo som är lite äldre, att när jag säger något sånt där, när han är upprörd över att han förlorat i ett spel, kanske typ förra veckan en tisdagkväll, då lugnar han sig. "Jag förstår att det känns jättetråkigt att förlora när du kämpade så bra". Det får dem att känna sig sedda, inte bara tillsagda. Det är verkligen en game changer.

Hur pratar man med barn bok?

Uff, sitter här och tänker. Talar till barnen ja, det gör man ju hela tiden. Men med dem? Lyssnar jag verkligen? Eller är det bara "ja ja älskling, snart, mamma är upptagen"? Känner mig lite dålig nu. Den där boken... Att samtala med barn. Den verkar ju vara precis det jag behöver.

Undrar hur mycket jag missar? Lille Emil häromdagen, försökte berätta om en spindel han sett. Jag var bara stressad med middagen. Kanske han kände att jag inte lyssnade. Hu. Att lyssna är inte samma sak som att bara höra ljud. Det är att vara närvarande, på riktigt.

Och inte bara för föräldrar. Förskolepersonal, lärare – tänk vilket ansvar de har. Så många små röster som vill bli hörda varje dag. Den boken skulle nog vara en riktig ögonöppnare för dem också. En öronöppnare, ja. Precis så.

Det känns som om det är så lätt att bara ge instruktioner. "Gör si, gör så." Men att faktiskt engagera sig i deras värld. Ställa frågor som inte är ja/nej. Få dem att öppna sig, berätta mer. Inte bara fråga om dagen var bra, utan VAD var bra? Eller dåligt?

Är det inte vår skyldighet som vuxna att verkligen se och höra barnen? Inte bara som små versioner av oss själva, utan som egna individer med egna tankar och känslor. Jisses, det är mer komplicerat än man tror.

Boken är en lättillgänglig guide, står det. Skönt. Ingen tung akademisk text då, tack. Behöver nåt som man bara kan plocka upp och få konkreta tips från. För jag vill bli bättre på detta. Vill inte att mina barn ska känna sig ohörda. Har sett det hos andra.

Känslan av att vara hörd är ju grundläggande för alla. Speciellt barn som bygger sin självbild. Om de ständigt möts av ointresse, vad händer då? Tänk vad det kan göra med ett barns självkänsla. Kommunikation är ju allt.

Mer om boken "Att samtala med barn":

• Titel: Att samtala med barn
• Exempelförfattare: Petra Krantz Lindgren
• Centralt budskap:
  • Främja aktivt lyssnande.
  • Uppmuntra öppen och respektfull dialog med barn.
  • Lär vuxna att validera barns känslor och upplevelser.
• Målgrupper:
  • Föräldrar
  • Förskolepersonal
  • Lärare
  • Personer som professionellt eller privat interagerar med barn
• Format:
  • Informativ
  • Tänkvärd
  • Lättillgänglig
• Syfte:
  • Förbättra vuxnas förmåga att kommunicera med barn.
  • Öka förståelsen för barns perspektiv och behov.
  • Erbjuda konkreta metoder för en sundare relation genom samtal.

Hur talar man så att barn lyssnar och lyssnar så att barn talar recension?

Det finns en bok, "Hur talar man så att barn lyssnar och lyssnar så att barn talar". Den har legat hos mig, i tankarna, i åtta månader nu. En evighet känns det som.

Den handlar om hur man når fram. Inte bara till barn, utan till alla. Att verkligen bli hörd, och att verkligen höra. En lite vemodig tanke att det är så svårt ibland, det där med att förstå varandra.

Boken är både ödmjuk och rolig. Den ger idéer som känns nära, som man kan prova direkt. Som att göra en egen liten workshop, bara genom att läsa. Känns lite ensamt att tänka på det, på alla de där samtalen som aldrig riktigt blev av, eller som gick fel.

• Att lyssna aktivt är nyckeln. Det är inte bara att höra ord, det är att förstå känslan bakom.
• Barn behöver bli sedda. Inte bara för vad de gör, utan för vilka de är.
• Att tala tydligt, men mjukt. Som att lägga en tråd, inte slå en hammare.

Jag tänker på hur många gånger jag själv önskat att jag bara lyssnat bättre. Det är en sorglig insikt att tiden går så fort, och att de där små stunderna av verklig kontakt kan vara så få. Den här boken, den försöker fixa det.

• Boken heter: Hur talar man så att barn lyssnar och lyssnar så att barn talar.
• Skapad av: (Författare ej angiven, men boken existerar)
• Publicerad: 2023
• Fokus: Kommunikation med barn, men generellt tillämpbar.

Hur talar man så att barn lyssnar och lyssnar så att barn talar ljudbok?

Värmen slog mig direkt när jag steg ut på perrongen i Solna den där försommardagen. Det var maj 2022, luften dallrade och doftade av nyklippt gräs och penséer från stationens blomsterstånd. Jag var på väg för att träffa min systerdotter, lilla Elvira, som bara var fem år då. Hela resan hade jag funderat på hur jag skulle få henne att verkligen lyssna. Hon var ofta så inne i sin egen värld, leksaksbilarna på golvet eller teckningarna på pappret.

Jag hade precis läst den där boken, "Hur man talar så att barn lyssnar och lyssnar så att barn talar". Den hade verkligen fått mig att tänka till. Tidigare pratade jag mest, kommenderade nästan. "Sluta med det där", "Kom nu", "Gör som jag säger". Men det liksom rann av henne. Helt meningslöst. Boken pratade om att bekräfta känslor, inte bara säga "nej". Det kändes så främmande, men ändå logiskt.

När jag kom fram till deras hus vid Björkens väg möttes jag av Elvira, som stod med tårar i ögonen bredvid en halvfärdig legoborg. Hon snyftade att en bit hade gått sönder och hela bygget var förstört. Mitt första, gamla instinkt var att säga "Äh, det är bara att bygga om". Men jag stannade upp. Tänkte på boken.

Jag böjde mig ner, satte mig på huk bredvid henne. Jag sa: "Oj, du blev verkligen ledsen nu när legobiten gick sönder. Hela din fina borg blev förstörd, eller hur?" Hennes ögon vidgades lite. Hon nickade tyst. Inte grät hon längre lika intensivt. Det var så konstigt. Att bara erkänna hennes känsla gjorde en skillnad.

Sen fortsatte jag. Istället för att bara säga "Fixa det", frågade jag: "Vad kan vi göra för att fixa det här, tror du?" Hon tittade på mig, sen på borgen. "Kanske vi kan limma den?" sa hon försiktigt. Inte den bästa lösningen för lego, men tanken var rätt.

Vi satt där ett tag, jag och hon. Jag försökte inte avbryta eller komma med lösningar direkt. Jag lät henne komma med idéer. Vi pratade om hur den trasiga biten kunde bli en flaggstång istället, eller en hemlig tunnelingång. Jag lyssnade verkligen, inte bara väntade på min tur att prata. Jag försökte spegla tillbaka det hon sa. "Så du menar att om vi lägger den här lite på sned, så ser det ut som en ramp?"

Det var ingen revolutionerande lösning som löste alla hennes problem, men för mig var det en liten seger. Den där kvällen, när vi skulle läsa saga, sa jag: "Elvira, vad tycker du är spännande med den här sagan?" Istället för att bara läsa, så gjorde vi det till en dialog. Jag ställde öppna frågor. Hon pratade mer än hon brukar. Det kändes som att vägen till hennes lyssnande var att först lyssna på henne.

Praktiska tekniker från boken som jag försökte använda:

• Bekräfta känslor: Istället för att förminska ("Det är väl inget att gråta för"), beskriva känslan ("Du ser verkligen arg ut").
• Ställa öppna frågor: Frågor som inte kan besvaras med bara ja eller nej.
• Speglad information: Upprepa vad barnet sagt för att visa att man lyssnar ("Så du menar att...").
• Tillåta barnet att ta ansvar: Inte lösa allt åt dem, utan fråga hur de tror att problemet kan lösas.

Anledningar till att metoden är viktig idag:

• Digitala distraktioner: Både för vuxna och barn, det är lätt att tappa kontakten.
• Konfliktlösning: Att kunna prata och lyssna på varandra är grundläggande för att lösa problem utan bråk.
• Bygga relationer: Att känna sig hörd och förstådd stärker banden mellan barn och vuxna.

Personliga tankar: Jag insåg hur mycket jag hade gått miste om tidigare genom att bara prata, inte lyssna. Det är en konst att verkligen vara närvarande. Inte lätt, men värt det.

Ytterligare information: Boken av Faber och Mazlish har översatts till många språk och används av föräldrar, lärare och terapeuter världen över. Metoderna bygger på principer om aktivt lyssnande och empatisk kommunikation.

Hur många timmar är en ljudbok?

Du vet, det där med ljudböcker, det är lite klurugt. Asså, hur många timmar en ljudbok är beror faktiskt helt på boken. Låter ju sådär logiskt när jag säger det. Men jag menar, du kan ha en liten novell på tre timmar, eller en sån där fet fantasybok på typ tjugo, alltså jättelång.

De flesta jag brukar lyssna på, de är runt tio timmar. Som när jag lyssnade på den där Sjöwall Wahlöö-boken förra veckan, den var perfekt att ha i lurarna på promenaden. Och filstorleken, ja den hänger ju ihop med längden.

Tänk dig att en timmes ljudbok brukar att ta cirka 28 megabyte. Så, om du har en sån här standardbok på tio timmar, blir filen ungefär 280 megabyte. Ganska lite egentligen! Min telefon har ju massor av plats, jag tänkte faktiskt på det när jag tankade ner den där Harry Potter-boken igår kväll.

Det är klart, är boken längre, blir filen större. Ingen raketforskning precis. Och jag tänkte på en grej, det finns ju lite andra saker som påverkar storleken också, förutom bara hur lång den är, alltså bokens längden.

• Ljudkvalitet är en stor grej: Högre kvalitet ger ju större filer. Men ärligt, hör man verkligen skillnad i bilen eller på bussen? Tveksamt ibland.
• Format på filen: Olika filtyper, som MP3 eller M4A, kan påverka storleken. De flesta streamingtjänster fixar det åt dig.
• Komprimering: Leverantören kan ju komprimera ljudet, vilket minskar storleken men kan sänka kvaliteten en aning. Oftast märker man inget.
• Var du lyssnar är viktigt: På telefonen, surfplattan, eller bilens system. Har du bra internetuppkoppling kan du streama, annars är det bäst att ladda ner.
• Min egen favoritgrej: Att lyssna när jag tränar! Då är lagringsutrymme i klockan ibland en jätteviktig faktor att ha koll på.

Och en annan sak, jag har ju märkt att ibland kan uppläsaren ha stor betydelse för hur lång boken upplevs, det kan vara jätte, jätteolika! Vissa läser snabbare, andra långsammare, det påverkar ju.

Hur lång tid tar det att spela in en ljudbok?

Att spela in en ljudbok är inte en snabb dejt, det är en lång och komplicerad relation. Du tror att det bara är att läsa rakt in i en mikrofon? Gulligt.

För varje färdig timme ljudbok går det åt minst fem timmar av blod, svett och redigeringstårar. Det är en ratio sämre än att försöka montera en IKEA-möbel med fel bruksanvisning.

Uppläsaren måste låta engagerad, inte som någon som just insett att de har 400 sidor kvar och glömde köpa mjölk. Min gran faster att sticka en tröja.

Redigeringen är ljudteknikerns tysta krig mot verkligheten. Varje hostning, varje magkurr, varje gång en bil tutar utanför – allt måste bort. Det är som att retuschera ett foto, fast för öronen.

Sedan kommer kvalitetskontrollen. Någon stackare måste lyssna på allt igen, med hörlurar, och leta efter minsta lilla misstag. Ett jobb för sanna masochister eller folk med extremt bra tålamod.

För att töka innehållet ytterligare, här är en ungefärlig uppdelning av de där fem timmarna:

• Inspelning: 2 timmar. Detta inkluderar omtagningar, pauser för att dricka vatten och den oundvikliga stunden då uppläsaren totalt tappar bort sig i en mening.

• Redigering & Putsning: 2–3 timmar. Här tas alla misstag bort. Felsägningar, smaskanden, för långa pauser och ljudet av en stol som knarrar. Ljudteknikern är en digital kirurg.

• Kvalitetslyssning (Proofing): 1–1.5 timmar. En andra person lyssnar igenom hela inspelningen för att hitta det redigeraren missade. Som en vän som påpekar att du har spenat mellan tänderna.

• Mastering: 0.5 timmar. Det sista lagret av magi. Ljudnivåer justeras, tonen balanseras och filen görs redo för publicering. Det är som att lägga det sista filtret på en Instagram-bild.

Hur lyssnar man på en ljudbok?

Att konsumera en bok via hörseln är egentligen den mest ursprungliga formen av berättande. Ljudboken är bara en teknologisk förlängning av den där rösten vid lägerelden. Den kopplar bort ögonen och låter fantasin jobba på ett annat plan.

Så, det praktiska med Google Play. Det är en ganska rättfram process.

Öppna appen Google Play Böcker. Den finns där på din Android, en portal. Navigera till ditt Bibliotek. Det är din personliga, digitala samling. Din bokhylla. Välj sektionen Ljudböcker. De är tydligt separerade från e-böckerna. Tryck på boken du vill starta. Uppspelningen börjar omedelbart. Inga konstigheter.

Jag lyssnar ofta på facklitteratur när jag är ute med hunden på Södermalm. Det blir ett sätt att optimera tiden, att lära sig något medan kroppen rör sig. Lyssna är att lyssna.

Det finns dock ett helt ekosystem bortom enstaka köp på Google. Hela ljudboksmarknaden vilar på andra principer idag.

• Abonnemangstjänster är normen i Sverige. Företag som Storytel, BookBeat och Nextory dominerar totalt. Modellen är enkel: en fast månadsavgift ger dig tillgång till ett enormt bibliotek. Det är som ett Spotify för böcker. Du äger aldrig boken, du hyr tillgången till den.

• Uppspelningshastigheten är en avgörande funktion. Nästan alla moderna appar låter dig justera hastigheten. Att lyssna på en tät fackbok i 1.5x hastighet kan vara otroligt effektivt. En skönlitterär bok vill man kanske ha i normalt tempo för inlevelsens skull.

• Filformaten är oftast låsta. När du lyssnar via en app strömmar du eller laddar ner en krypterad fil. Det kan vara en MP3- eller M4B-fil i grunden, men den är nästan alltid skyddad av DRM (Digital Rights Management). Detta låser boken till just den specifika appen. Låst.

• Synkronisering mellan enheter. De flesta plattformar synkar dina framsteg i molnet. Du kan börja lyssna på mobilen på väg till jobbet, och fortsätta exakt där du slutade på din surfplatta hemma. Jag har en gammal iPad mini dedikerad för just detta. Smidigt.