Hur får man bättre koncentrationsförmåga?

Hur får man bättre koncentrationsförmåga? Åh, den eviga frågan! Den gnager i mig, precis som den gnager i så många andra, tror jag. Koncentration, den där flyktiga fjärilen som man jagar men sällan fångar. Jag minns en gång, för några år sedan, då jag försökte skriva ett viktigt jobb-mail, och plötsligt satt jag och läste om hur man odlar chili i kruka… tre timmar försvann bara sådär. Vad hände?!

Sömn och kost, ja, det är ju basen, eller hur? Som att bygga ett hus – man kan inte sätta taket innan man har grunden. Jag har själv varit så himla dålig på det där med sömnen, som att jag trodde jag var en superhjälte som kunde fungera på fyra timmars sömn. Resultatet? En hjärna som kändes som en trasig tvättmaskin. Nu försöker jag verkligen prioritera sömnen, även om det känns som en kamp ibland. Och maten, ja, vem orkar laga när man är stressad? Men jag märker verkligen skillnad när jag åtminstone försöker få i mig någorlunda nyttig mat.

Men det är det där med att fokusera på det väsentliga som är riktigt svårt. Jag läste nånstans – jag tror det var i en artikel, eller kanske en bok? – att hjärnan är som en apa, den hoppar från gren till gren. Haha, så sant! Det är som att jag har tio tusen tankar som snurrar samtidigt, och det är omöjligt att sortera dem. Jag har försökt med olika tekniker, som Pomodoro-tekniken (25 minuter fokus, 5 minuter paus), men det är lite si och så med det. Ibland funkar det, ibland känns det bara som ett extra stressmoment.

Nyckeln är väl, tror jag, att vara snäll mot sig själv. Att inte döma sig själv för att man inte alltid kan prestera på topp. Det är som med den där träningen man planerat, eller den där boken man tänkt läsa. Ibland händer det bara inte, och det är okej! Pauser är inte lyx, de är nödvändiga. Precis som att man måste vattna sina växter för att de ska leva, måste man ge sin hjärna vila för att den ska fungera. Jag tror det handlar om att hitta sina egna metoder, små rutiner som funkar för just mig. Det är en resa, inte ett mål. Och någonstans längs vägen, hoppas jag, att fjärilen landar.