Får barnet gå på förskola om ena föräldern är ledig?

Får man ha barn på förskolan om man inte jobbar?

Det gnager. Den där frågan om förskolan… Jag funderar på det här hela tiden. Vet inte om jag ens kan fokusera på annat. Mina tankar snurrar.

Nej, man får inte ha barn på förskolan i Uppsala om man inte arbetar. Eller ja, det är inte så enkelt. Det är begränsat. Bara 20 timmar i veckan om man är aktivt arbetssökande. Det räcker ju inte. Inte för mig.

Hur ska jag fixa allt? Hur ska jag hitta ett jobb? Det känns hopplöst. Så lite tid… och så mycket att göra.

• 20 timmar/vecka om man är aktivt arbetssökande.
• Begränsad tid om man arbetar enstaka dagar – bara tiden för arbete och restid.
• Uppsala kommuns regler.

Jag orkar inte ens tänka på det just nu. Kanske imorgon. Eller aldrig. Det är så jobbigt att hela tiden oroa sig över det. Jag behöver sova.

Men det är svårt när man ligger här och funderar på hur man ska få ihop det ekonomiskt och praktiskt. Hur det ska gå med förskolan... Allt hänger på det.

Jag jobbar på det. Men det är tufft. Jättetufft. Barnen… tänker på dem hela tiden. Min största oro. Min familj…

20 timmar är inte tillräckligt. Det är så lite. Jag vet inte vad jag ska göra.

Får barnet gå på förskola om ena föräldern är sjuk?

Usch, vad jobbigt det här blev. Sjukskriven... två månader. Tänk om det blir längre? Hinner jag ens fixa allt? Barnens förskola... vad händer då?

Tänk om jag blir sjukskriven längre än två månader? 20 timmar i veckan då, va? Men Alice börjar ju på nya förskolan i höst. Kommer det bli kaos? Ska jag ringa och kolla? Nej, orkar inte nu. Måste hinna packa väskorna för imorgon. Ska vi ha korv med bröd eller pasta?

Jobbigt med all administration. Hur ska jag ens orka? Stressen. Den är sjuk. Känner mig så otroligt trött. Varit hemma i fyra dagar nu och det känns som en evighet.

Förskolan behåller platsen i två månader. Bra att veta i alla fall. Lite lugnare blir det ju då. Sen får man väl kämpa på. Fyraåring och ettåring hemma. Jag är inte säker på om jag klarar det här. Känner att jag bara behöver lite lugn och ro.

• Tänk om läkaren säger att jag behöver vara hemma längre?
• Hur lång tid tar det att ansöka om utökad vistelsetid?
• Vad händer om jag inte får utökad vistelsetid?
• Måste ringa förskolan. Imorgon.

Jag borde verkligen ringa försäkringskassan också. Måste fixa papper. Hatar byråkrati. Ska bara dricka upp kaffet först. Sedan ska jag försöka sova en stund. Sen ska jag ringa förskolan. Eller kanske imorgon.

Vid behov av längre tid än 20 timmar, ansök om utökad vistelsetid. Det där visste jag inte ens. Kanske jag borde läsa på lite mer. Men orkar jag ens? Nej, imorgon. Imorgon blir det.

Vad har barn rätt till i Sverige?

Barn, små frön i vår mylla. Vad är deras rätt, egentligen? En etsande fråga. Minns barndomens somrar i mormors trädgård, doften av syren. Var vi skyddade då? Fanns det verkligen lagar?

Privatlivet. Barnets eget rike. Hemmet, en borg mot världen. Breven, hemliga budskap. Är de verkligen säkra?

Posten... En påminnelse om julkort från faster Rut, som nu är borta. Inga ingripanden! Ingen får trampa in där själen gömmer sig. Ett skydd.

Heder och anseende. Ord kan krossa. Blickar kan döda. Barnets själ, så ömtålig. Ett värdigt namn, en plats i solen.

Massmedia... Bilder, ljud, en kakofoni. Vad sipprar in? Vad bygger upp? Välfärd, utveckling... Tomma ord? Hoppas inte. Jag bläddrar i senaste numret av National Geographic, drömmer om Afrika.

Information... Rätten att veta. Rätten att förstå. Inte bara det söta, även det bittra. Hur ser man till att de vet? Inte bara glass och lek.

• Rätt till privat- och familjeliv.
• Skydd mot hederskränkning.
• Rätt till information.

Glömde nästan – min första cykel, en röd Mustang. Friheten! Hade jag rätt till den? Kanske inte formellt, men den var min. Min själ. En rättighet bortom lagar.

Vad anses vara barnets bästa?

Mörkret viskar. Barnets bästa. Ett eko av ord.

• Det är inte en formel. Aldrig.
• Varje barn är en egen värld.

Minns min systerdotter, hon ville ha en katt mer än allt. Inte förståeligt, kanske. Men för henne, livsviktigt.

Artikel 6… överlevnad. Utveckling. Höga ideal. Men vad betyder det när magen kurrar? Eller när ingen ser dig?

• Åsikter räknas. Barnet vet oftast bäst.

Jag var sju när pappa lämnade. Ingen frågade mig. Ingen. Föräldrar vet bäst, hette det. Lögn.

• Det är en balansgång. Ömtålig. Mellan vad de behöver och vad de vill.

Hälsa. Psykiskt. Andligt. Socialt. Pfft. Omständigt. Kärlek. Ensamhet. Förståelse. Det är nog närmare sanningen.

Visst, överlevnad är ett måste. Tak över huvudet. Mat på bordet. Men andningen… när någon kväver din själ. Vad gör man då?

• Moral, psykiskt, socialt. Ja, ja, ja. Men vem definierar moral?

Minns min egen barndom. En enda stor dimma. Utom den där gången, vid havet. Pappa och jag. Ensam. Lycklig. Det räknas, tror jag. Det måste räknas.

Vilket syfte har barnkonventionen?

Okay, här kommer en omskrivning av barnkonventionen med en skopa humor och lite... ja, du vet.

Barnkonventionens deal är att ge ungar rättigheter, punkt slut! Alltså, inte bara gulliga små pluttar, utan faktiska personer med rätt att käfta emot.

• Tänk dig barnkonventionen som barnens livvakt. En riktigt bufflig sådan.
• Numera är det lag på att tänka på "ungens bästa", vilket tydligen inte inkluderar broccoli varje dag.
• Förr i tiden, typ stenåldern (innan barnkonventionen alltså), behandlades ungar som typ möbler. Nu är det ändring på det!

Barnrättsperspektivet? Jo, det är att se världen genom små ögon. Inte bokstavligen förstås, men du fattar. Typ som att försöka navigera i en vuxenvärld där allting är gigantiskt och folk pratar fort.

Lite extra snask:

• Visste du att jag tappade min mobil i toaletten förra veckan? Har inget med barnkonventionen att göra, men det var en riktig skitdag!
• Min kusin, han trodde Barnkonventionen var ett LAN-party för barn. Helt fel ute, men ändå lite kul.
• Jag läste en gång att en unge försökte stämma sina föräldrar för att de tvingade honom att äta spenat. Inte säker på om det var tack vare barnkonventionen, men man kan ju hoppas!

Vad innebär artikel 12 i barnkonventionen?

Usch, vad svårt det här är. Barnkonventionen… artikel 12… huvudet snurrar. Vad var det nu igen? Åh ja, barn får säga vad de tycker! Alltså, alla frågor som rör dem. Det är ju bra, eller hur? Men hur funkar det i praktiken? Min systerdotter, hon är 7, vad väger hennes åsikt?

Vänta, vad sa jag? Självklart väger den. Men hur mycket? Beroende på ålder och mognad, stod det ju. Logiskt, men ändå… Jobbigt.

Rätt att bli hörd! Det är ju huvudpoängen, eller hur? Men blir de verkligen hörda? Jag vet inte. Känner mig lite cynisk nu.

Å andra sidan, min granne, hennes son, 15 år, han får verkligen bestämma mycket själv. Bra exempel, eller vad? Han får välja skola, till exempel. Eller rättare sagt, han fick välja skola, det var förra året. Nu går han på gymnasiet.

Återigen: ålder och mognad. Det är nyckeln. Men hur mäter man det? Det är ju inte så enkelt. Jag funderar…

Vad är egentligen meningen med artikel 12? Att barn ska känna sig sedda och respekterade? Känns lite naivt, men ja…

Huvudpoäng: Barn har rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Åsikternas vikt avgörs av barnets ålder och mognad.

• Rätt att bli hörd.
• Vikten av barnets åsikt beror på ålder och mognad.
• Praktisk tillämpning varierar.
• Syftar till att barn ska känna sig sedda och respekterade.

Jag tror jag missar nåt. Apropå barnkonventionen, kollade jag på nyheterna igår om den nya lagen. Eller nej, det var om den nya lagen om skolmat. Det är ju också viktigt! Oj, helt ur spår nu. Artikel 12 igen… suck.