Är svenska 1 svår?

Är svenska 1 svår? Alltså, det beror verkligen så mycket på. För mig, personligen? Nja, jag skulle nog inte säga svår, direkt. Mer… intensiv. Speciellt med tanke på att jag jobbade heltid samtidigt. Kan ni tänka er? Jobb, plugg, jobb, plugg… puh! Ibland kändes det som att huvudet skulle explodera. Men jag hade tur. Verkligen tur. Min lärare var fantastisk, gav feedback snabbt – typ inom ett par dagar – och det hjälpte enormt. Man kände sig liksom sedd, ni vet? Inte bara ett nummer i mängden.

Hade jag klarat det annars? Svårt att säga. Jag menar, jag hade ju läst svenska i skolan, såklart. Grunden fanns där liksom. Men det var ändå en helt annan grej på universitetsnivå. Mer djupgående, mer… Vad ska man säga? Analytiskt? Ja, kanske. Vi läste Strindbergs "Röda rummet" till exempel. Herregud, så mycket att analysera! Jag kommer ihåg en kväll, jag satt vid köksbordet, klockan var typ två på natten, och jag stirrade bara på boken. Vad menade han egentligen, Strindberg? Men det var också kul, på något sätt. Utmanande.

För någon som kommer direkt från gymnasiet, med alla grammatikregler och litteraturanalyser färska i minnet, är det säkert lättare. För mig, som hade några års paus, krävdes det lite mer. Men det gick! Och det är väl det viktigaste? Jag läste någonstans att typ 80% av studenterna klarar kursen på första försöket – eller var det 70%? Äh, jag minns inte exakt. Men det är ju ändå rätt höga siffror, eller hur? Så, nej, jag skulle inte säga att svenska 1 är svår. Utmanande, ja. Intensiv, absolut. Men inte omöjlig. Långt ifrån.