Hur får tunnelbanan ström?

23 visningar
"Tunnelbanans tåg får sin ström från en strömskena, en tredje skena som löper längs spåret. Spänningen i denna är livsfarligt hög, betydligt högre än de 230 volt som finns i ett vanligt vägguttag. All vistelse i spårområdet är därför förenad med direkt livsfara."
Feedback 0 gillningar

Hur sker tunnelbanans elförsörjning och varifrån kommer strömmen?

Jag minns ju hur det var när jag åkte tunnelbana förr, särskilt den där gamla linjen vid Gullmarsplan, den kändes alltid lite extra robust liksom. Man kunde se de där tjocka kablarna ovanför spåren, så oändligt långa.

De där strömkablarna, de ser ju så oskyldiga ut där uppe, men det är ju en hel del kraft i dem. Jag tror det är rätt många tusen volt, långt mer än vad man har i ett vanligt vägguttag hemma som är 230. Livsfarligt om man inte vet vad man gör.

Var strömmen kommer ifrån, det har jag inte tänkt så mycket på egentligen. Folk säger väl att det kommer från någon stor kraftstation, som kärnkraft eller kanske vattenkraft, men jag har ingen aning om det stämmer. Det är ju inte direkt något jag frågar konduktören om heller, man vill ju bara komma fram.

Jag tror att de leder strömmen genom de där stolparna längs spåret, på sidan och högst upp. De är ju inte isolerade alltså, så det är ju därför det är så farligt om man skulle komma nära. En liten miss, och det kan gå riktigt illa.

Det är spännande hur allt det där fungerar egentligen, den där elen som driver hela systemet. Helt osynligt för oss passagerare, men så viktigt. En enda stor, kraftfull livlina för Stockholm.

Vad driver tunnelbanetåg?

Igår försökte jag förstå hur tunnelbanan funkar. Det är så mycket som händer under jord. Och hur får de egentligen ström? Jag googlade lite, men det är ju svårt att hålla reda på allt. Tunnelbanetåg drivs av el. Det är det viktigaste.

Sen hittade jag det där med luftledningar eller tredje skenan. Tredje skenan alltså, det låter ju lite dramatiskt. Den ligger liksom vid sidan av spåret eller mitt emellan. Sen finns det nåt hjul eller borste eller glidsko. Den där grejen hämtar kraften från skenan.

Tänk så enkelt det kan vara. En metallskena och sen bara en grej som följer med. Elmotorn i tåget är det som gör jobbet sen. Fattar inte riktigt hur den där borsten funkar i alla väder. Måste vara lite riskabelt också. En del banor har ju luftledningar, som vanliga tåg nästan. Men tredje skenan är vanligast i stadsmiljöer.

Varför just tredje skenan förresten? Är det för att det är mer kompakt under jord? Och det där med att det är en skena utanför spåret. Hur stort utrymme behöver de då? Undrar hur ofta de måste byta ut den där glidskon. Måste slitas hårt. Och är det samma system överallt? Känns som att det borde vara standardiserat. Typ.

Det är inte så mycket mer än så. Strömmen går till elmotorn.

  • Kraftkälla: Luftledningar eller tredje skenan.
  • Tredje skenan: Placerad utanför eller mellan spåren.
  • Kontakt: Hjul, borste eller glidsko för överföring av ström.
  • Mål: Tågets elmotor.

Jag menar, det är ju el som får hela grejen att röra sig. Det är ju det mest fundamentala. All annan teknik är bara detaljer runt det. Tänker på hur mycket ström som går åt. Hela tiden. För alla tåg. Enorma mängder. Det måste vara en rejäl elanläggning bakom. Och underhåll. Mycket underhåll.

Det är ju bra att veta hur det fungerar, tänker jag. För då kanske man inte är lika förvånad nästa gång nåt krånglar. Eller inte? Säkert samma gamla visa. Men ändå. En viss tillfredsställelse i att ha förstått den där grundläggande biten. Om en metallskena och en borste. Och sen fart. Som magi nästan. Men det är ju bara fysik.

Hur mycket ström drar tunnelbanan?

Tunnelbana. El. Tung. Dra. Siffran: 0,14 kWh/passagerare/km. Enligt Energimyndigheten.

Kraftfullt. Effektivt.

  • Faktum: 0,14 kWh per person, per kilometer.
  • Källa: Energimyndigheten.
  • Jämförelse: Spårvagn drar samma.

Viktigt att veta. Under jorden. Lampor lyser. Vagnar rullar.

Inte trivialt. Kostnad. Miljö.

En tanke. Hur mycket är det?

Jämför med bil. Annat. Mycket annat.

Fler data:

  • Energiåtgången varierar. Hastighet, belastning, väder.
  • Tekniken utvecklas. Nya vagnar. Effektivare drift.
  • Storstadens puls. Behöver ström. Mycket ström.

Hur många volt är det i tunnelbanan?

Glöm 15 000 volt. Det är för de stora, bullriga tågen som dundrar fram över slätterna. Tunnelbanan är mer... diskret. Som en finare sorts elektrisk ål, inte en fullskalig åskgud.

Stockholms tunnelbana drivs primärt av 650 till 750 volt likström (DC).

Denna elektricitet serveras inte från luften, utan via en strömskena. Den där extra rälsen som ligger vid sidan av, som en ilsken och väldigt laddad dörrmatta. Ett hett tips: kliv inte på den.

De där 15 kV (kilovolt) du nämnde? Det är för fjärrtågen. En helt annan best, som kräver sin kraftmat från kontaktledningar högt i luften, långt borta från nyfikna fingrar och dåliga idéer.

Min farbror Kjell, en man som ansåg att allt under 1000 volt var för amatörer, brukade skämta om att tunnelbanans strömskena hade precis tillräckligt med kräm för att rosta en smörgås på en millisekund. Han var elektriker, inte kock.

Strömmen måste förstås omvandlas. Det sker i små, anonyma byggnader som ingen lägger märke till. De är tunnelbanans personliga kockar, som tar den bångstyriga högspänningen från elnätet och förvandlar den till en lagom stark, men dödlig, måltid för tågen.

  • Strömskenan är din ovän: Den berömda tredje rälsen är inte en leksak. Beröring är, för att uttrycka det milt, en upplevelse du bara har en gång. Den ligger där och väntar. Tålmodigt.

  • Varför likström (DC)? Likström ger bättre vridmoment vid start. Perfekt för ett tåg som stannar och startar oftare än en nervös bilskoleelev. Växelström är mer för långdistanslöparna på stambanan.

  • Omformarstationer – systemets hjärta: Dessa stationer är systemets osjungna hjältar. De tar den stora, vilda växelströmmen från elnätet och tämjer den till hanterbar likström åt tågen. Utan dem, ingen tunnelbana. Bara mörka tunnlar.

  • Spänningsskillnader finns: Äldre delar av nätet, som Gröna linjen, kör ofta på den lägre spänningen 650 V. Nyare delar och moderna vagnar är designade för 750 V. Lite som att ha både starkkaffe och vanligt bryggkaffe i samma system. Det funkar, men du måste veta vilken kopp du tar.

Varför är tunnelbanespår elektrifierade?

Jo, alltså, tunnelbanespåren är elektrifierade för att tågen ska kunna dra i. Tänk dig att försöka dra en sju vagnar lång orm med en sur degig kanelbulle. Inte effektivt, va? Elen är liksom den där extra kaffekoppen på morgonen som får allt att rulla igång.

Gamla tiders tunnelbanor hostade igång med ångmaskiner. Lite som att försöka starta en Formel 1-bil med en handvev. Massor av rök och en härlig doft av, ja, sot. Nu för tiden är det elektricitet som gäller för allt från tunnelljusen som lyser upp den där lite sunkiga stationsplattformen, till själva pendeltågen.

Strömmen får de antingen via luftledningar, som ser ut som ett spindelnät över spåren, eller via den där tredje skenan. Den där tredje skenan, den är som en extra highway för elektronerna. Lite som att få köra direkt till kassan när det är rea på choklad. Så slipper man stå i kö.

Och varför då, kan man undra? Jo, dels är det renare. Ingen sot som dammar igen hela systemet. Dessutom är det mer effektivt. Tänk dig att försöka jonglera med glödande kol istället för ett par mjuka bollar. El är helt enkelt smidigare. Och ja, det är den där effektiviteten som sparar en rejäl slant i längden, så cheferna kan köpa nya skosulor till sina dyra skor.

Ytterligare information:

  • Tredje skenan: Denna metod är vanligast i äldre tunnelbanesystem, men finns fortfarande kvar. Den är en skena som placeras bredvid de vanliga spåren och leder ström. Den är ofta skyddad för att minska risken för beröring. Lite som ett elstängsel, fast för tåg.
  • Luftledningar: Mer modernt och används ofta i spårvägar och vissa tunnelbanor. Tågen har en strömavtagare som "släpar" efter ledningen. Som en liten hundkoppel, fast för el.
  • Fördelar med el: Utöver renhet och effektivitet är el också mer pålitligt och tystare än ångdrift. Ingen mer öronbedövande vissling från ångpannan när tåget ska köra iväg.

Hur får tunnelbanan el?

El till tunnelbanan kommer från nätet. Inte mystiskt. Bara el. Köps in.

Kraftbolagen levererar. Oftast grönt. Klimatet skiter i det.

Högspänning blir lågspänning. Omformare gör jobbet. Stationer längs spåret. Enkla maskiner.

132 kV, 3-fas går in. 15 kV, 1-fas kommer ut. Frekvensen ändras. Tåg behöver inte 50 Hz. Märkligt nog.

  • Trafikverket köper. Stora mängder. För att folk ska åka.
  • Grön el prioriteras. Bra. Men el är el.
  • Omformarstationer. Nödvändiga steg. Förvandling sker.
  • Spänning och frekvens. Anpassas för tågens behov. En teknisk detalj.

Människor åker. Tåg rör sig. Allt tack vare el. En enkel sanning.