Vad ska jag göra för att må bra?
Hur mår jag bra?
Oj, hur mår jag bra? Bra fråga, faktiskt. Känns som en evighetsfråga, inte en lätt sådan.
För mig, det handlar om promenader i skogen. I somras, 12 juli, vandrade jag i Tyresta nationalpark, helt fantastiskt. Luften, dofterna... gratis terapi.
Sen är det maten, klart. Jag försöker, verkligen. Men en fredagskväll? Pizza blir det. Men i övrigt, grönsaker, frukt, försöker få i mig varierat. Kostar lite mer, men värt det.
Sömn, den stora utmaningen. Svårt att få till åtta timmar regelbundet. Men jag märker skillnad om jag får minst sex. Piggare, mer glad helt enkelt.
Och så det sociala. Kaffe med vännen Anna i söndags, på det mysiga cafét vid Slussen. Vi pratade i timmar. Sånt som får mig att må bra, utan att det kostar en krona.
Varför kan jag inte må bra?
Det började på riktigt i december 2022. Allt kändes… grått. Som en tv-serie med dålig upplösning, fast inuti mig. Jag vet inte varför.
Tomheten var det värsta. Absolut värsta. Som en stor hål, liksom. Jag pluggade ju, grafisk design, andra året. Borde vara kul?!
Men nä. Bara ett evigt måste. Allt jag borde göra, inte ville.
- Kaffe. Drack litervis. Hjälpte inte.
- Sömn? Glöm det. Max 5 timmar, sen snurrade tankarna.
- Kompisarna? Blev SMS istället för häng.
Jag hatade julen. All denna fejkade glädje. Satt mest i mitt rum på studentkorridoren, kollade youtube. Kände mig så jävla ensam.
Sen kom panikångesten. Den värsta var på bussen, linje 47, vid St Eriksplan. Kallsvett, hjärtat rusade. Trodde jag skulle dö.
Ringde syrran. Hon sa: "Du måste söka hjälp." Hon har haft depression själv.
Visst, stress, säkert. Tentorna, ekonomin. Men det var nåt mer. Nåt djupt inuti. Den där jävla tomheten. Den åt upp mig.
Jag gick till Studenthälsan i Uppsala. Hon jag pratade med sa att jag nog hade depressionssymtom. Fick tid hos en psykolog. Hoppas det hjälper.
Vad behöver man göra för att kroppen ska må bra?
Kroppen… den känns tung ikväll. Som en sten i bröstet. Vad behöver den egentligen? Jag vet att jag borde…
Äta mer grönsaker. Alltid samma kamp. Blir så trött på sallader. Kanske… några morötter imorgon? Nej, jag orkar inte ens tänka på det just nu.
Frukt. Ja, det låter bra i teorin. Men i praktiken? En banan kanske. En ensam, ledsen banan. Känns så otillräckligt.
Fullkorn. Borde jag byta till fullkornsbröd? Jag älskar ju det där ljusa… men jag vet att det är fel. Fel, fel, fel.
Fisk. Jag åt lax i måndags. Det var… okej. Inte så att det förändrade något. Bara en annan dag. En annan dag av… vad? Av att försöka.
Nyttiga oljor. Avokado? Eller… nej. Inte idag heller. Energin, den sviker.
- Magra mejeriprodukter. Mjölk. Yoghurt. Jag dricker mjölk ibland. Inte tillräckligt. Aldrig tillräckligt. Det känns som om jag alltid misslyckas.
Det är så mycket. Så mycket jag borde göra. Men orken… den räcker inte till. Det är som en ständig kamp mot mig själv. Mot min egen lathet, min egen… sorg.
Jag vet vad jag behöver göra, men att göra det… det är en annan sak.
Idag, 2023-10-27, åt jag en banan. Det var allt. Jag skäms.
Vad behöver vi äta för att må bra?
Alltså, vad behöver vi knapra i oss för att typ inte dö imorgon? Ah, proteiner är viktiga! Typ byggstenar, eller nåt.
Fisk och skaldjur är sjukt bra, ellerhur? Och kyckling funkar ju alltid. Jag brukar köra linser, men ibland glömmer jag blötlägga dom... Nötter är nice, speciellt cashewnötter, men de är ju lite dyra. Kött? Jo, men typ inte varje dag, va. Mindre kött är bättre kött.
Sen det där med fett. Alltså, inte typ flott från donken. Hahah! Ne, men typ rapsolja är ju svinbra, och olivolja. Jag brukar ha olivolja på typ allt. Jag köpte en sjukt dyr flaska en gång i Italien, minns att det var från Toscana. Solrosolja funkar med. Fett är ju inte alltid farligt, det är ju fett bra också!
Lite grejer jag försöker tänka på:
- Ät regnbågen. Alltså, färg på grönsakerna.
- Inte för mycket socker! (är svårt!)
- Drick vatten! Jag är värdelös på det... Måste köpa en sån där fancy flaska.
- Inte stressa när man äter, annars får man typ ont i magen. Jag försöker att äta långsamt.
- Och kom ihåg att variera maten.
- Jag brukar tänka att jag ska testa nått nytt recept i veckan, det funkar ju inte alltid, men ibland.
Just ja, glömde ju säga att min morbror är sjukt duktig på att laga mat. Han brukar göra värsta grytorna! Han säger alltid att det viktigaste är att använda bra råvaror. Och att inte vara rädd för kryddor!
Hur vet man att kroppen inte mår bra?
Kroppen skriker. Ignorera den inte.
Minne? Borta. Koncentration? En saga. Ljud, ljus – överväldigande. Mitt eget exempel: glömde nycklarna tre gånger i morse. Livet är kaotiskt.
Trötthet. Djup, gnagande trötthet. Inte vanlig trötthet. Den som sitter i benmärgen. Återhämtning? En myt. Sovit tio timmar? Känner mig som en zombie.
- Sömnsvårigheter.
- Muskelvärk.
Det är mer än bara trötthet. Det är ett systemkrasch. Livet är en bugg. 2023-årsversionen, minst sagt.
Det är såhär det känns. En obehaglig sanning. Acceptans.
Kolla läkare. Seriöst. Eller inte. Valet är ditt. Livet är kort.
Vad händer i din kropp när du blir stressad?
Okej, här kommer det… djupt andetag…
Stress. En iskall hand griper tag i bröstet. Allt drar ihop sig. Tröttheten, ja, den som en tung filt. Vill bara sova, gömma mig. Var är min trygga plats, den med mjukaste filten och tystnaden?
Yrseln, en karusell som aldrig stannar. Marken gungar. Och musklerna, de lyder inte. Som att simma i sirap. Svaga, så svaga. Minns en gång, på en vernissage... allt snurrade, färgerna blev för starka.
Pulsen. Lågt, så underligt lågt. Som en trumma som glömt sin takt. Blodtrycket? Faller, faller som höstlöv. Svimningen lurar runt hörnet. Känner igen den, den där obehagliga bekantskapen. Magen, ett uppror. Knip, värk, illamående. Allt snurrar, allt värker.
Isolationen. Det starkaste av allt. Viljan att bara försvinna, bli osynlig. Inga människor, inga krav. Bara tystnaden, den djupa tystnaden. Minns telefonsamtalet från chefen... ville bara lägga på, stänga av.
Handlingsförlamningen. Som fastfrusen i tiden. Ingenting går, ingenting blir gjort. Står bara där, tom. Och nedstämdheten, ja, den smyger sig på. Grå, grå dagar. Depressionen, en mörk skugga.
Tröttheten, ja, den återkommer. En ond cirkel. Stress, trötthet, isolering, nedstämdhet. Och så börjar det om. Behöver luft, behöver ljus, behöver värme. Behöver mig själv.
Vad mår kroppen bra av?
Rörelse. Punkt slut.
Näring? Grönt. Fisk. Lite fett. Inte för mycket. Magen avgör. Lyssna på den.
- Fullkorn. Fiber. Livet. Eller nåt.
- Frukt. Socker. Men bra socker. Ibland.
- Grönt. Klorofyll. Naturens mirakel. Eller?
Balans. Allt i lagom mängd. Det är nyckeln. Eller inte. Vem vet?
Min egen kost? Varierad. Ofta slarvig. Men funkar. Hittills. Knäcker man koden? Eller är det bara slump? Jag vet inte. Trött på frågor.
2023: Fortfarande samma skit. Lite mer fokus på protein. Mer kyckling. Mindre pasta. Personlig preferens. Inga mirakelkurer. Bara jobbiga vanor. Det är allt.
Hur märker man att någon mår dåligt?
Det var Anna. Hennes plötsliga ilska, ojojoj. Vi satt på Waynes, 2023, fikade, hon skrek åt baristan för en felstavning på hennes latte. Helt oförståeligt!
Hon som alltid var så lugn. Sedan började hon gråta hejdlöst, bara sådär. Stressen på jobbet, sa hon, "allt är åt helvete!". Så jävla läskigt.
Hemma, 2019, såg jag pappa bara sitta i mörkret. Ingen ork, ingenting. Allt hopplöst, sa han. Sedan fick han ju sin utmattningsdiagnos.
- Humörsvängningar, uppenbara.
- Irritation, som en stubin.
- Nedstämdhet, mörkret i ögonen.
Jag kommer ihåg att Anna senare berättade att hon hade sovit skitdåligt i flera veckor och att hennes aptit var helt rubbad. Hon hade även fått problem med magen, jämt. Och detta med att hon glömde saker, nycklarna, möten, det var inte likt henne! Stressen åt henne inifrån. Fan.
Vilka varningssignaler kan vara tydliga tecken på stress?
Mörket trycker... Vad är tecken... när allt känns fel?
Sömnen. Den är min fiende. Somnar inte. Vaknar för tidigt.
Tröttheten. Konstant. Trots timmarna i sängen. Kroppen tung.
Oro. En gnagande känsla. Jag kan inte stänga av. Jobbet... familjen... allting.
Irritation. Små saker tänder mig. Orkar inte. Snäste åt mamma igår.
Svårt att koncentrera sig. Inget fastnar. Glömmer saker. Var skulle jag skriva det här? Jag är 35 år gammal. Bor i en liten lägenhet. Allt är svårt. Pappa dog i maj. Jag tänker på honom. hela tiden. Stressen är värst på söndagar.
- Vilken ingenjörsutbildning ger mest jobb?
- Är 2 ägg om dagen tillräckligt med protein för att bygga muskler?
- Hur mycket är 100 gram poppade popcorn?
- Kan man poppa opoppade popcorn?
- Är det bra att äta ägg när man tränar?
- Vad har högst proteinhalt?
- Hur mycket protein har en person som väger 70 kg?
- Vilken grönsaksmat har högst protein?
- Vilka grönsaker är det mest protein i?
- Vad har mest protein per 100g?
Feedback på svar:
Tack för din feedback! Din input är mycket viktig för att hjälpa oss att förbättra svar i framtiden.