Vad kan man göra för kul?

Hur har man kul själv?

Alltså, kul själv… hm. Jag kommer ihåg en iskall decemberkväll 2018. Hade precis blivit dumpad. Grät floder i min lilla etta i Majorna. Radiohead på repeat.

Jag ville bara försvinna.

Bakade kladdkaka. Inte för att jag ville, utan för att göra något. Smör, socker, allt. Smakade inte ens gott. Åt hela ändå.

Mådde sämre.

Sen hittade jag en gammal broderiram. Min farmor hade lärt mig brodera korsstygn när jag var typ åtta. Grävde fram nålar och tråd.

Började bara… krafsa.

Ett fult mönster växte fram. Någon slags blommor. Skitfult, verkligen. Men jag glömde bort Radiohead en stund. Glömde han.

Det var värt nåt.

Kanske sy är kul? Jag vet inte. Det dög för mig den kvällen.

Inte perfekt, men det funkade.

Mer detaljer om den kvällen:

• Klockan var runt 22:00.
• Kladdkakan var bränd i kanterna.
• Farmors broderiram var från 70-talet.
• Jag hade pyjamasbyxor med flanell.
• Regnet smattrade mot fönstret.
• Broderiet är fortfarande inte färdigt.

Hur gör man sitt liv roligare?

Roligare liv? Javisst! Vem behöver terapi när man har en skämtanslagstavla? Precis.

• Möt folk, fysiskt! Att stirra in i en skärm är ju inte direkt en fest. Som att dejta en avatar, lite tråkigt, eller hur? Känn på en annan människas energier. Det är som att känna på en riktigt varm kanelbulle – inte en från mikron.

• Ljusglimtar? Hitta dem! Du vet, de där stunderna när du är så lycklig att du nästan kissar på dig av skratt. (Nästan.) Vad är dina kanelbullestunder? Listor funkar bra: Godis, katter, att vinna på lotto. (Nummer 3 är svårare att uppnå.)

• Vänd på skiten! Livet är som en gammal cykel. Ibland måste man pumpa däcken, andra gånger byta slang. Att bara gnälla hjälper inte. Tänk positivt, även om det känns som att cykla uppför en backe med platt däck och regn i ansiktet. Det blir bättre. (Kanske.)

• Skämtanslagstavla! Genialt! Fast det är som min mormors receptböcker. Hälften av skämten är otydliga, resten är pinsamma, men ändå… man ler lite. Det är poängen.

Bonustips: Skaffa en papegoja. De är roliga. (Min heter Sven. Han svär rätt mycket.)

Hur ofta ska man umgås med sin partner?

Frekvens avgör. Minst två gånger veckovis. Annars avstånd.

Tre gånger optimal. Lyckligast då.

En natt per vecka ideal.

Prioritera närhet. Relationens hälsa kräver det.

• Minsta möten: Två gånger/vecka.
• Optimal frekvens: Tre gånger/vecka.
• Mål: En övernattning/vecka.

2024: Prioriterar fortsatt detta. Erfarenhet visar det.

Måste man umgås med sin partner hela tiden?

Nej. Absolut inte. Det känns tungt ibland, den där förväntningen. Som att man måste…klistras fast.

Det där med att alltid vara tillsammans… det kväver mig. Jag behöver andas. Behöver tystnaden. Mina egna tankar. Ensamheten… den är inte ensamhet, utan återhämtning.

Egentid är avgörande. Utan den… ja, då blir det bara en massa gnäll och irritation. En ständig koll på varandra, som att vi är fångar i samma rum. Jag älskar honom, verkligen. Men det här…

• Kvällsjogging på egen hand. Det ger mig ro.
• En bok i soffan, utan att behöva dela den.
• En lång dusch, utan att bli avbruten.

Det är inte att jag inte älskar honom. Det är bara… jag behöver fylla på min egen energibank. Annars tar jag slut. Blir ett tomt skal. En skugga av mig själv.

Sen finns det ju andra saker…

• Vi har gemensamma aktiviteter, men vi planerar dem tillsammans. Inga krav.
• Vi pratar om vad vi behöver, om hur mycket tid vi vill ha tillsammans.

Kommunikation är nyckeln. Det är så lätt att glömma det. Lätt att tro att det bara ska fungera… som magi. Men det är arbete. Det är en konstant process. En finurlig dans… som kräver respekt för den andres behov.

Jag vet inte. Kanske låter det själviskt. Men det känns inte så. Det känns som kärlek, på mitt sätt. Ett sätt som ger oss båda utrymme att andas.