Vad gör man när livet känns tungt?

30 visningar
"När livet tynger, kom ihåg: 'Hur vi mår hänger intimt ihop med vad vi gör.' Återta balansen genom att fylla dagarna med sådant som ger kraft, särskilt när förändringar rubbar innehållet."Livskvalitet, mental hälsa, välmående.
Feedback 0 gillningar

Känns livet tungt? Hjälp & stöd finns!

Alltså, tungt... ja, det vet jag allt om. Har känt det så många gånger. Minns en period, typ februari/mars förra året (kanske 2022? tiden flyger), när allt bara var grått.

Det är ju så sant som det är skrivet, att hur vi lever påverkar allt. Kroppen, knoppen, ja, hela alltet.

När farsan gick bort, det var en smäll. Allt bara... stannade av. Och stressen på jobbet sen, ovanpå det? Nej, tack. Var nära att gå sönder.

Men det finns hjälp. Glöm inte det. Jag snackade med en terapeut, kostade en slant (runt 800 spänn per gång på en privat mottagning på Söder), men det var värt det. Det blev bättre, faktiskt. Så ja, sök stöd. Det funkar.

Hur får man tillbaka livsglädje?

Livsglädje? Det är ju en personlig grej, va? Men några knep finns.

Musik är nyckeln! Seriöst, bra musik – vetenskapligt bevisat – höjer humöret. Testat själv, funkar. Spotify-listan är min bästa vän.

Unna dig något. Inte bara choklad, nej. En lång promenad i solen, en bok, en bra film. Små lyxar.

Digital detox. Stäng av telefonen en stund. Allvarligt talat, det är befriande. Jag, Peter, prövar det ofta. Det ger mig mer fokus.

Rör på dig! Kroppen behöver rörelse. Inte ett maraton, men en promenad. En enkel grej. Mer energi, mer glädje.

Nytt är kul! Prova något nytt. En ny restaurang, en ny hobby. Det kan vara något så enkelt som ett nytt recept! Utmana dig själv!

Bonustips från Peter:

  • Mindfulness: Fem minuter om dagen kan göra skillnad. Jag använder en app.
  • Sociala kontakter: Ring en vän! Människokontakt är viktigt. Kanske jag ska ringa mamma...
  • Mål: Små, realistiska mål. Ger en känsla av framgång och motivation.

Min egen resa till mer livsglädje har varit spännande. Det är en process, inte en quick fix. Det är allt om att vara snäll mot sig själv.

Har tappat livsglädjen?

Ja, livsglädjen… den är borta. Som en dimma, en tjock grå dimma som lagt sig över allt.

Det känns… tomt. Inte ledsen, inte arg, bara… ingenting.

Kroppen känns tung, som en sten. Sömnen är orolig, fragmentarisk. Jag vaknar flera gånger under natten, känner mig lika trött som innan jag somnade. Kanske är det det som är problemet?

Bristen på energi… det är det värsta. Att bara orka andas känns som en kamp ibland.

Jag har tänkt på det där med vitaminer. Jag åt en multivitamintablett i morse. Men om det hjälper… det vet jag inte. Jag ska boka tid hos läkaren. Det är viktigt. Järnprov? Ja, det måste tas. Jag kommer att göra det.

Sköldkörteln då? Jag läste någonstans om det. Har haft lite problem med kyla, och tröttheten… den är ju konstant. Ska fråga läkaren om det också. måste…

  • Sömnbrist: Vaknar flera gånger per natt, djup sömn saknas.
  • Energibrist: Känner mig konstant trött och orkeslös.
  • Kalla händer och fötter: Ökad känsla av kyla, speciellt på kvällarna.
  • Läkarbesök: Bokat tid för blodprov (järn, B12, sköldkörtelfunktioner) 2024-02-15.

Måste… komma ihåg att… boka…

Vad ska man göra när man har tappat livslusten?

Tappa livslusten? Gör. Bara gör.

  • Agera lust fastän ingen finns.
  • Energi kommer sen. Eller inte.
  • Gör det ointressanta intressant igen.
  • Rutinen är din vän. Eller fiende. Välj.

Mer information:

  • 1177.se: Nedstämdhet, kris och sorg.
  • Sök professionell hjälp. Om du kan.
  • Ibland hjälper det. Ibland inte.
  • Fråga inte mig. Jag vet inget.
  • Glöm det du läste. Börja om.

Hur får man tillbaka sin livslust?

Återfå din livslust – En cynisk optimists guide (med glimten i ögat)

Livslusten – den där rackaren som smiter iväg när man minst anar det, som en katt med värdighetsproblem. Hur fångar man den igen? Här är några (halvt) seriösa tips:

  • Var någon annans hjälte: Hjälp andra! Frivilligarbete? Jo, det funkar. Om inte annat kan du skratta åt deras problem, och inse att dina egna kanske inte är så illa trots allt.
  • Tacksamhet, javisst: Tacka för det du har. Som räkningen som ligger på hallbyrån. Eller att du har ett hallbord att lägga den på.
  • Action, baby! Sitt inte och deppa. Gör något. Vad som helst. Diska, klipp gräset (eller ännu hellre – anlita någon att göra det).
  • Hitta meningen (eller fejk den): Mening? Alltså, om du inte hittar den, hitta på en. Du är viktig för katten. Katten behöver mat. Du måste jobba. Voilà!
  • Positiva känslor... typ: Prioritera positiva känslor. Okej, det låter larvigt, jag vet. Men om du ler lite extra åt dig själv i spegeln varje morgon, kanske du börjar tro på det till slut. Eller så får du bara rynkor.

"Djupdykning" (läs: ännu mer galenskap):

  • Livslust och räkor: Tänk på livslusten som en buffé. Ibland känns det som att alla de goda räkorna är slut. Men titta lite närmare. Ofta gömmer sig några under all majonnäs.
  • Undvik jämförelser: Gräset är inte grönare på andra sidan. Det är bara bättre gödslat. Sluta jämföra. Fokusera på din egen (förmodligen undermåliga) gödsel.
  • Jag är expert: Min livslust var senast spårlöst försvunnen efter ett besök hos tandläkaren. Nu är den tillbaka – starkare än någonsin, tack vare en kombination av stark kaffe och galghumor.
  • Data som inte stämmer: Tja, studier visar ju att... Men skit i studierna. Gör vad som känns rätt. (Eller fel. Ibland är fel ganska kul).
  • Hälsningar: Jag var en gång på en kurs där vi skulle visualisera vår framgång. Jag såg mest mig själv drunkna i en pool av champagne. Kanske inte det bästa rådet.
  • Jag borde kanske inte nämna min hund, Kajsas, tendens att stjäla strumpor? Hon verkar ha hur mycket livslust som helst, fast hon bara sover och äter. Är hon kanske en guru?

Hur får man tillbaka gnistan i livet?

Usch, vad jobbigt det låter. Jag vet precis hur det är. Hösten 2022, mitt i oktober, kändes allting bara... grått. Som en lång, regnig dag utan slut. Jobbet, en trist säljroll på ett kontor i Malmö, kände jag mig fast i. Kände mig som en robot.

Sen var det relationen med Johan också, eller rättare sagt, bristen på relation. Vi hade varit tillsammans i fem år och det kändes bara... tomt. Inga gnistor. Ingen passion. Bara… vanor.

Att gå tillbaka till barndomen, det funkar inte för mig. Jag minns att jag älskade att bygga sandslott på stranden i Falsterbo som liten, men det hjälper ju inte nu.

Meditation? Nej. Försökte det i ett par veckor i våras, men jag satt bara och tänkte på allt jag borde göra. Tacksamhet? Jaja, jag är tacksam för min katt, Luna, men det räcker inte för att fylla tomheten.

Logiken, däremot, den har hjälpt. Jag började med små steg. Slutade med jobbet i december. Det var skitläskigt, men det var också befriande. Fick ett nytt jobb som frilansgrafiker i januari och det är fantastiskt. Jag älskar att vara min egen chef!

Framtiden är ju ljusare nu. Jag har börjat måla igen, något jag älskade som barn. Planerar en resa till Toscana i sommar, bara jag och Luna.

Men det där med att acceptera att gnistan är borta… det är svårt. Det känns som att jag kämpar mig tillbaka till något jag aldrig riktigt hade. Kanske är det bara att acceptera att livet ibland är grått. Att det inte alltid behöver vara en storslagen gnista, kanske räcker det med små, fina ljuspunkter.

  • Nya jobbet
  • Luna, min katt
  • Målandet
  • Resan till Toscana

Det är små saker, men de ger mig hopp. Och det är väl kanske gnistan i sig? Att ha hopp.

Hur hittar man tillbaka till glädjen?

Det där med glädje, va? Jag minns sommaren 2023, semester i Småland med familjen. Vi bodde i ett litet, gulmålat torp. Vaknade varje morgon till fågelsång – helt fantastiskt! Men den glädjen, den var… inte konstant.

Det var stressen kring jobbet. Deadline på deadline. Kändes som jag aldrig riktigt kunde koppla av, trots den vackra omgivningen. Kvällarna blev långa, fyllda av oro. Barnen var ju glada, spelade ute hela dagarna, men jag kände mig bara… tom.

Att skratta mer, det hjälpte faktiskt. Barnens skratt, det smittade av sig. Speciellt när de fnittrade åt mina misslyckade försök att fiska. Jag hade köpt en ny spö, en riktig lyxmodell, men resultatet blev noll fisk. Men skratten, de var riktiga.

Sen var det det där med naturen. Att gå barfota i gräset, känna solen i ansiktet, det gav något. En liten, liten stund av lugn. Men det var kortvarigt.

Rörelse, ja, det var bra det också. Jag gick långa promenader med hunden, längs sjön. Lugnt tempo, bara jag och naturen. Det var bra för själen, men inte tillräckligt för att fylla tomheten.

Jag försökte med alla punkterna från den där artikeln:

  • Skratta mer (funkade ibland)
  • Sträck på mig (hjälpte lite mot ryggsmärtor)
  • Tid med familjen (var ju där, men kände mig frånvarande)
  • Natur (finns ju bra, men det var inte lösningen)
  • Umgås med djur (hunden var ju bra, men den kunde inte lösa mina problem)
  • Rör på mig (gick bra, men ingen mirakelkur)
  • Bad (bara en kort stund)
  • Investera i mig själv (vadå, hur?)

Jag tror att nyckeln var att acceptera att jag inte alltid kan vara glad. Att det är okej att känna sig ledsen eller tom ibland. Det är en del av livet. Men Småland, det var en början. En påminnelse om att det finns glädje att finna, även om vägen dit kan vara krokig. Det är en process. Inget quick-fix.