När ska barn lära sig sova själva?

När ska barn lära sig sova själva? Åh, den där eviga frågan! Den gnager ju i en, eller hur? Jag minns fortfarande hur det kändes, den där blandningen av kärleksfull utmattning och en svag, gnagande oro. Kommer jag någonsin få sova en hel natt igen? Kommer jag att förstöra min lilla bebis om jag inte myser med hen tills hen somnar?

Jag läste någonstans – jag tror det var en artikel, eller kanske en bloggpost, minns inte riktigt – att runt ett års ålder, ja kanske lite senare, kan man börja fundera på det där med självständig insomning. Men ärligt talat? Ett år? Känns det inte lite… tidigt? Min lilla Elsa, hon var nog närmare 18 månader innan vi ens började fundera på att trappa ner på mysandet. Och då var det mer en gradvis övergång än någon slags “metod”. Jag älskade de där stunderna, den där lilla varma kroppen intill min. Det är ju så otroligt kort tid de är så små, hur ska man kunna stressa då? Tänk att man liksom väljer bort den där närheten, frivilligt!

Det där med att de ska lära sig sova själva, det är ju liksom en myt, eller hur? Det finns ingen magisk ålder eller någon perfekt metod. Jag tror att det viktigaste är att hitta en balans. En balans som känns bra i hela kroppen, inte bara i huvudet. En balans som funkar för hela familjen, för både föräldern och barnet, just precis som det står i alla de där böckerna, även om det är jättesvårt att applicera det i praktiken. Mina vänner Maria och Johan, de körde en metod – jag kommer inte ihåg exakt vilken – och det blev en hel del gråt och tandagnisslan, och sen efter ett par veckor funkade det. Men passade den dem? Det vet jag inte. Jag tror det viktigaste är att lyssna på sig själv, och sitt barn. Ingen regelbok i världen kan ersätta den där känslan i magen, vet du.