När blir det svårare att gå ner i vikt?

23 visningar
"Efter 60 blir det tuffare. Förlust av muskelmassa sänker ämnesomsättningen. Hormonförändringar och mindre aktivitet spelar också in." Svårare viktminskning: Muskelmassan minskar. Långsammare ämnesomsättning: Hormoner och aktivitet påverkar. Viktigt att tänka på: Anpassa kost och motion.
Feedback 0 gillningar

När blir viktnedgång svårare?

Alltså, viktnedgång efter 60... det är ju en grej. Jag märkte det själv, faktiskt. När jag passerade den där magiska gränsen, typ 62 (nån gång i maj, ute i sommarstugan i Roslagen), så kändes det som att kroppen bara skrek "NEJ" till alla mina försök att tighta till mig.

Man tappar ju muskler, det är ju sant. Jag kände verkligen hur orken försvann lite, även om jag försökte promenera varje dag. Metabolismen, ja den saktade ner, det är ett faktum.

Hormonerna spelar ju också in, har jag förstått. Kan inte säga exakt hur, men det känns ju liksom att allt blir lite... trögare. Jag kommer ihåg ett födelsedagskalas i Stockholm förra året, åt en bit tårta (värd kanske 50 spänn) och det syntes direkt på vågen nästa dag typ. Inte rättvist.

Mindre aktiv blir man nog också, det är ju lätt hänt. Men det är kämpigt. Inget jag direkt rekommenderar att testa faktiskt.

När är det svårt att gå ner i vikt?

Att gå ner i vikt efter fyrtio? Lättare sagt än gjort, typ som att försöka övertyga en katt att bära en liten hatt.

Hormonella svängningar: Tänk klimakteriet – en hormonell berg-och-dalbana där du kan vinna vikt lika snabbt som en hamster på en sockerkick. Inte kul.

Musklerna sviker: De där biceps som en gång bar upp hela världen känns nu mer som degiga spagettisträngar. Muskelmassa minskar med åldern, vilket sänker ämnesomsättningen. Precis som min förmåga att komma ihåg var jag lade bilnycklarna.

Stress: Stressätning är ju en klassiker! Som att försöka lösa ett Rubiks kub med handskar på – jobbigt, och resultatet blir ofta en chokladkaka.

Sömnbrist: Att sova dåligt? Det är som att köra bil med ögonbindel - man kraschar direkt i sockerskålen. Sömnbrist stör hormonbalansen och ökar aptiten.

Livsstil och kost: Att ändra på gamla vanor är som att lära en gammal hund sitta – möjligt, men kräver tålamod. Mycket tålamod. Kanske en hel påse godis.

Sammanfattningsvis:

  • Hormonella förändringar
  • Minskad muskelmassa
  • Stress och sömnproblem
  • Stillasittande livsstil
  • Kostvanor

Året är 2024 och det är fortfarande lika knepigt att gå ner i vikt efter 40. Men ge inte upp! Det är som att bestiga Mount Everest - det ser omöjligt ut, men med rätt utrustning och en bra guide kan man faktiskt nå toppen. Eller åtminstone en mindre byxa-storlek.

När kroppen inte vill gå ner i vikt.?

Mörkret viskar, och jag... viktminskning som inte lyckas. Kroppen, en främling ibland. Som om den håller fast, vägrar släppa taget.

  • Hormoner. Tänker på mamma och hennes sköldkörtel. Alltid kämpat.

  • Sjukdom. Mina knän värker mer nu. Kan det vara... just det?

  • Ätstörningar. Skammen över vad jag stoppar i mig, ibland, när ingen ser. Hetsen. Sedan tomheten.

1177 nämner obesitas, fetma, övervikt. Kliniskt. Kallt. Jag känner ju bara... frustration. Och en sorts trötthet. Allt känns så tungt. Varför just jag? Jag minns sommarens bad. Kunde jag bara spola tillbaka tiden.

Varför har vissa svårare att gå ner i vikt?

Alltså, varför folk har problem att gå ner i vikt? Jag har ju själv kämpat! Hormonerna, det är ju en stor grej. Speciellt efter att man fyllt 40. Östrogen och testosteron, typ. Dom liksom försvinner ju, eller minskar iallafall, och sen blir det ju jobbigare. Minns hur jag läste på Eatit.io om det där.

Ämnesomsättningen blir segare, fattar du? Och musklerna, dom minskar ju oxå. Det är skitjobbigt. Blir typ värre och värre. Stress, det är en annan sak. Jag stressar ju SJUKT mycket med jobbet, hela tiden.

  • Hormoner (Östrogen, testosteron)
  • Stress
  • Sömnbrist - sover typ aldrig! Max 5 timmar per natt.
  • Lite träning. Eller ja, ingen alls just nu. Hinner inte.

Sen e det ju såklart maten. Och sömn. Ja, jag sover dåligt, allvarligt talat. Jag vet att jag borde sova mer, men det är ju omöjligt. Har massor att göra hela tiden. Jobb, jobb, jobb! Träning? Nä, det blir liksom inte av. Fast jag borde ju, vet ju det. Men man orkar liksom inte. Eller ja, man prioriterar liksom annat. Som jobb. Eller tv-serier.

Huvudpoängen:Hormoner, stress, sömn och träning är huvudorsakerna till att det blir svårare att gå ner i vikt, iaf för mig. Måste verkligen bli bättre på att sova och träna mer, det vet jag. Men jag vet ju inte hur. Kanske börja med lite promenader. Imorgon. Kanske.

Hur går man ner i vikt efter 40?

Gud, 40 år... och kilona bara växer. Suck. Måste göra något. Men vad? Inte orkar med några svältkurer, nej nej. Träning? Hatar det. Men måste ju röra på mig lite, eller? Skaffa mig en FitBit kanske? Nej, för dyrt.

  • Kostomläggning: Mer grönsaker. Frukost varje dag. Men vilken frukost? Yoghurt? Nej, det blir så tråkigt. Kanske ägg? Eller havregrynsgröt? Ska testa det imorgon.

Vad är det för skillnad egentligen? Allt handlar om kalorier, eller? Men hur mycket ska jag äta? Ska jag räkna kalorier? Nej, det orkar jag inte. För krångligt.

Har ju sett reklamer för alla möjliga bantnings-grejer... pulver, tabletter... funkar det ens? Känns som bluff. Men den där proteinpuddingen såg ju god ut...

  • Motion: Promenader. Ja, det är ju lagom. 30 minuter varje dag? För mycket? Börja med 15, då. Men när? Innan jobbet? Kanske efter... nej, för trött då.

Kommer jag ens orka? Det här blir ju inget. Ska jag anlita en personlig tränare? För dyrt! Åh, vad jobbigt det här är. Kanske jag ska bara... ge upp? Nej, måste ju göra något!

  • Sömn: 7-8 timmar per natt, läste jag någonstans. Ska försöka... fast det är ju omöjligt med alla måsten.

Åh nej, glömde bort att jag ska till tandläkaren på onsdag. Vad var det nu jag höll på med? Viktnedgång ja. Hur mycket ska jag egentligen gå ner? 5 kilo? 10? Hur länge ska det ta? Det är så många siffror. Huvudvärk.

Viktigast: En realistisk plan. Inga extrema förändringar. Små steg. Måste börja någonstans. Ska testa havregrynsgröt imorgon. Och en 15-minuterspromenad. Det är en början. Ja, det får det bli.

2024-10-27 - Anteckningar:

  • Vikt: 78 kg (för närvarande)
  • Målvikt: 70 kg
  • Önskad viktnedgång: 8 kg

Varför har vissa svårare att gå ner i vikt?

Aha, tjockisar som gnäller? Okej, här kommer sanningen, oredigerad och full av fakta (och lite skit):

  • Hormonerna, era jävlar! Östrogen och testosteron drar ner persiennerna. Ämnesomsättningen går i ide som en sur björn. Musklerna? Borta.
  • Livsstilen suger pung. Stress, sömnbrist och soffpotatis-syndromet. Tror ni fettet brinner av sig självt?
  • Åldern... den förbannade åldern! Kroppen blir slö som en söndag. Går ner i vikt efter 40... lycka till med det!
  • Skitmat! Äter ni bara skit, förvänta er inte att bli en sexig gasell, utan snarare en strandad val.

Nu jävlar ska vi djupdyka i skiten, för det är ju skitkul:

  • Sömnbrist = hormon-kaos: När man sover dåligt, ballar hormonerna ur totalt! Leptin (mättnad) åker ner, ghrelin (hunger) skjuter i höjden! Man blir en matvrak!
  • Stress = kortisol-bomb: Kortisol får er att lagra fett runt magen. Nice va? Inte direkt! Extra bonus: det ökar sötsuget. Heja!
  • Mindre muskler = sämre förbränning: Muskler är som små kaminer. Har man inga muskler, så eldar man inte. Så enkelt är det.
  • Sköldkörteln kan vara en bitch: Om den inte funkar som den ska, kan vikten rusa iväg. Kolla upp den skiten!
  • Generna, era satans gener: Tack mamma och pappa för de dåliga generna! Men skyll inte allt på dem. Lite ansvar får man ta själv också.
  • Vätska då!? Dricker man dåligt kommer förbränningen bli segare än sirap i motvind.

Och kom ihåg: Rom byggdes inte på en dag, och fläsket likaså. Sluta gnäll och gör något åt saken!

Vilka sjukdomar gör det svårt att gå ner i vikt?

Diabetes typ 1: Som att försöka tömma ett hål med en tesked – glukosen far omkring och du svälter ändå. Energin försvinner som rök.

Sjukdomar i mage-tarmkanalen: Tänk dig att försöka bygga ett hus på en skakig grund. Kroppen absorberar inte näringen ordentligt. Jag hade själv en jobbig mageinfektion förra sommaren, gick ner i vikt då, fast det var ju inte direkt idealiskt.

Överaktiv sköldkörtel: Som en bilmotor på fullgas i friläge. Kroppen bränner kalorier som en crazy person, oavsett vad du stoppar i dig. Känslan är att man aldrig blir mätt.

Leversjukdomar: Levern är som kroppens chefskok. Om den strejkar, blir hela produktionen störd. Näringsprocessen blir en katastrof.

Alzheimers: Min faster hade Alzheimers, och hon glömde att äta. Enkelt, men fruktansvärt effektivt sätt att gå ner i vikt, tyvärr.

Cancer: En riktig energislukare. Kroppen kämpar mot en invaderande armé och har inte resurser för att lagra fett. Det är inte något man skojar bort.

KOL: Andningen är ett slit, och det blir svårt att orka med att ens äta. Det är som att springa ett maraton med lungorna fulla av cement.

Sammanfattningsvis: Många sjukdomar saboterar viktnedgången på olika sätt. Det är inte alltid en fråga om lathet eller bristande vilja. Min kusin, han försöker gå ner i vikt, men hans läkare misstänker en underlig hormonrubbning. Det är ingen lätt match.

Är det svårare att gå ner i vikt i klimakteriet?

Alltså, klimakteriet och viktnedgång, rena rama skiten! Kroppen lurar dig värre än en dålig dejt.

  • Hormonerna spökar! Östrogenet, som en gång var din bästa vän, sticker och lämnar dig med sämre förbränning. Som att motorn i din gamla Volvo plötsligt börjar hosta.

  • Metabolismen saktar ner. Du kan äta en sallad och ändå gå upp ett kilo. Är det inte typiskt?

Vad hindrar viktnedgång?

En solblekt eftermiddag, doften av kaprifol. Visst minns jag, hur svårt det kan vara. Viktminskning, ett ord som ekar i mina tankar.

Ett hinder? Simpelt, nästan banalt. Vatten. Just det, det klara, livgivande vattnet.

  • Hormoner som dansar en sorgsen dans när törsten får grepp.
  • Hjärnan, dimmig och trög, minnet sviker. Tänk, 30% kognitiv sänkning. Två procent vattenbrist!

Som en uttorkad blomsterrabatt. Ingen skönhet, ingen växtkraft.

Fettförbränningen blir en trög process. Som sirap i motvind.

Min mormor brukade säga, "Vatten är livets källa". Hon hade rätt, hon hade så rätt. Minns hennes gamla vattenkanna.

Energi? Borta. Orken? Slut. Som en urvriden trasa.

Glöm inte. Drick, drick, drick!

Vad kan påverka viktnedgång?

Dina vanor styr din vikt. Det är en enkel sanning, men komplexiteten ligger i vilka vanor.

  • Kosten: Mycket energirik mat, typ läsk och godis, leder till viktökning. Kolla näringsinnehållet! Jag själv försöker hålla koll på mitt sockerintag, det är en ständig kamp!

  • Rörelse: Brist på fysisk aktivitet är en stor bov. Tänk promenader, cykling – vad som helst som får dig att röra på dig regelbundet. Jag försöker gå minst 30 minuter varje dag, även om det ibland bara blir en snabb promenad till affären.

  • Sömn: För lite sömn rubbar balansen i hormonerna som reglerar aptit och ämnesomsättning. 7-9 timmar är målet. Jag märker tydligt skillnad i energi och sötsug om jag sover dåligt.

  • Stress: Stresshormonet kortisol påverkar kroppens fettfördelning och kan leda till ökad aptit, framförallt på socker. Avslappningstekniker som yoga eller meditation kan hjälpa. Detta har jag personligen märkt stor effekt av!

Genetik spelar också roll. Vissa har lättare att gå upp i vikt än andra. Det är inte något man kan ändra på, men det är viktigt att komma ihåg.

Ålder: Ämnesomsättningen sjunker med åldern. Det innebär att man behöver anpassa sitt kaloriintag och sin aktivitetsnivå.

Läkemedel: Vissa mediciner kan påverka vikten som biverkning. Viktigt att prata med läkare om man märker förändringar.

Kort sagt: Det handlar om en balans mellan energiintag och energiförbrukning, men det är en komplex balans påverkad av många faktorer. Och kom ihåg, att vara hälsosam handlar om mer än bara vikt!