Hur vet man att man är full?

Hur vet man att man är full? Vanliga tecken och symptom på alkoholpåverkan?

Hmm, hur vet man då? Jag minns en gång, typ midsommar 2018, hos kusin Mia i Skåne. Alla sjöng väldigt högt, typ "Små grodorna" men på något helt sjukt sätt. Jag höll på att tappa en flaska rosévin, den där billiga rosa, typ 39 kronor på systemet. Jag tappade balansen flera gånger.

Minns att jag sa massor med saker jag ångrade dagen efter. Typ pratade om min ex-pojkvän, Jonas, såg lite suddigt ut. Allt liksom snurrade. Var helt säker på att jag kunde flyga. Kändes... galet.

Fick typ svårt att förstå vad folk sa. Var skitlöjlig, skrattade åt allt. Kommer ihåg att jag försökte dansa men snubblade över mina egna fötter. Kanske lite väl mycket rosévin. Pinsamt.

Ja, sånt där. Högljudd, osäker på vad man gör. Otroligt svårt att koncentrera sig. Man blir fumlig som en apa. Mitt minne om den kvällen är lite suddigt... men känslan av att vara alldeles för påverkad sitter kvar. Inte kul.

Hur vet man om man är bakfull?

Är jag bakfull? En existentiell fråga!

• Huvudvärk som en ångvält: Känns det som om en liten gnagare håller raveparty inuti din skalle? Grattis, du är antagligen bakfull. Ångest är din nya sidekick.

• Illamående som en dålig dejt: Har din mage bestämt sig för att revoltera? Vill den göra en "projectile vomit" hälsning? Japp, välkommen till bakfyllans land.

• Kroppen öm som efter ett maraton: Varför känns det som om du har blivit överkörd av en buss? Eller kanske du bara dansade lite för entusiastiskt igår?

• Hjärnan seg som sirap: Att tänka är som att försöka simma i tjära. "Var är mina nycklar?" blir en fråga värd en Nobelpris.

• Nedstämdhet värre än en deppig katt: Du känner dig som en överkörd sköldpadda. Och allt är bara...fel. Trösta dig med att det går över (så småningom).

Alkohol - Cellernas partykraschare!

Alkohol är som den där objudna gästen som dyker upp på festen och förstör allt. Den liksom flyter runt i hela kroppen och sabbar stämningen i varenda cell. Och hjärnan? Jo, den får också smaka på eländet, stackarn.

Bot mot eländet? Typ...

Systembolaget (ja, de som sålde dig eländet från början) har säkert några tips. Typ drick vatten (wow, revolutionerande!) eller ta en Ipren (fast inte för många, för då får du ännu fler problem, ironiskt va?). Men ärligt talat? Tiden läker alla sår, även bakfyllan, såvida man inte upprepar hela proceduren.

Min personliga reflektion:

Jag minns en gång... nej, förresten, det är nog bäst att inte gå in på detaljer. Låt oss bara säga att jag har lärt mig att måttfullhet är en dygd. Eller åtminstone en bra ursäkt för att slippa bakfyllan.

P.S. Drick ansvarsfullt. Eller inte. Ditt val. Men skyll inte på mig sen.

När är man full?

Jävlar vad svårt det är att bli riktigt, riktigt full! Som en kamel som försöker dricka en hel sjö. 1,5 promille? Nästan omöjligt för en normal människa, typ. De flesta ger upp vid 1, som en överviktig maratonlöpare som gett upp efter 50 meter.

Vad händer då? Jo, allt blir suddigt, som en dåligt fotad bild från 80-talet. Du pratar skit, sjunger falskt och tror du är kung/drottning av världen. Min kompis Lars trodde han kunde flyga när han hade 1,2. Slutade med ett gipsat ben och en rejäl bakfylla.

Sen finns det ju de som är riktiga proffs… Över 7,5 promille? Herregud. De har nog inte bara tappat bort sina nycklar, utan hela sitt liv. Kan lika gärna vara en zombie med alkoholhaltig vätska istället för hjärnsubstans.

Här är en lista, bara så ni fattar:

• 0,5 promille: Lite munter, men fortfarande funktionell. Som en hamster på sockerkick.
• 1,0 promille: Pratar skit och stapplar. Som en elefant på rullskridskor.
• 1,5 promille: Nästan omöjligt för de flesta att nå. Som att klättra Mount Everest i gummistövlar.
• 7,5+ promille: Jäkla mirakel du lever. En riktig legend. Eller en galen idiot. Beror på hur man ser det.

Ja, det var väl det. Tror jag. Kan ha glömt något. Minnesluckor, you know. Hehehe.

Hur känner man att man är full?

Aha, full som en albatros i en vingård, ja det känner du såhär:

• Volymen skruvas upp. Plötsligt är du Pavarotti, även om du egentligen låter som en skadad säl. Sorry, not sorry.

• Självförtroendet exploderar. Du är inte längre du, utan en superhjälte med lös tunga och ännu lösare moral. Tänk Stålmannen, fast med sämre omdöme.

• Fingrarna får fnatt. Att greppa ett glas vin blir en utmaning värdig OS. Bestick, nycklar, ja allt blir en fiende. En hal fiende.

• Hjärnan kopplar ner. Subtiliteter? Glöm det. Konversationer blir som att försöka lyssna på en sprucken LP-skiva baklänges.

• Folk hävdar plötsligt att du är "märkbart berusad." Vilket är deras högst personliga åsikt, såklart.

Folk hälsa myndigheten? Googla själv.