Hur ofta är det normalt att dricka alkohol?

Är det normalt att dricka alkohol varje helg?

Nej, fan heller! Att spilla ner sig varje helg är inte “normalt”, det är ett jävla helvete för levern! Tänk på den stackars lilla organet, som kämpar som en liten hjälte mot en armé av bärs och vin!

• Alkohol varje helg? Nej tack, min mage protesterar högljutt! Det är som att ge din bil konstant dåligt bränsle. Till slut går den sönder, helt enkelt. Eller exploderar. Bildligt talat, såklart. Fast, njae…

• “Små mängder” är en farlig myt! Som att säga att en liten knivhugg inte gör ont. Det gör det fan! Din kropp skriker protest, men du hör inte för att du är för full.

• Jag, Lars-Åke från Skövde, drack öl varje helg i tio år. Resultat: Levervärden som en krossad dröm, och en fru som lämnade mig. (Inte pga. levern, dock. Hon hittade någon som luktade bättre).

• Slutsats: Drick med måtta, idioter! Eller skippa helvetets dryck helt. Din kropp kommer tacka dig, om den hinner. Annars tackar dina barnbarnsbarn… kanske. Eller inte.

• Bonusinfo: Enligt min (fullständigt ovetenskapliga) undersökning bland mina grannar, består en normal helg av: 1 flaska vin, 6 bärs, 4 snapsar och eventuellt ett glas vodka för att “dämpa ångesten”. (Ursäkta språket, men jag är fortfarande lite bakis från i fredags).

Hur vet man om man har alkoholproblem?

• Prioritering: Sprit före livet. Enkelt.
• Tolerans: Mer krävs. Förr var det bättre, eller?
• Konsekvenser: Sjuk, deppig, fortsätter. Skiter i.

Skit i resten. Minns en gång i Vasastan. Aldrig mer. Hälsan först.

Det är en fråga om val, inte svaghet. Fast oftast svaghet.

Är det för mycket att dricka varje helg?

Helgdricket – en riskbedömning.

14+ standardglas/vecka för män. 9+ för kvinnor. Det är gränsen. Överskrids den? Problem.

Signaler på riskbruk:

• Oförmåga att kontrollera alkoholkonsumtionen.
• Försämrad arbetsförmåga.
• Försummade relationer.
• Fysiska hälsoproblem.
• Ångest och depression.

Min bror, 35 år, drack sig sjuk i somras. Sjukhusbesök.

Två flaskor vin, varje helg. Han överskred gränsen. Allvarligt.

Alkohol är en kraftfull substans. För många. Alltid en risk. Även om det “bara” är på helgerna.

Hur vet man om någon har alkoholproblem?

Fan, alkoholproblem alltså. Hur vet man?

• Sug efter sprit, så jävla jobbigt.

• Kontrollen, noll. Som att någon annan kör. Varför är det så?

• Abstinens… Ångest, hjärtklappning, sömnen åt helvete. Vill inte ens tänka på det. Hatar det.

• Tål mer nu. Fattar inte hur kroppen pallar. Var det inte typ 2 öl förut? Nu… herregud.

Måste ringa mamma imorgon. Hon tjatar ju alltid.

Skulle egentligen städat idag, men orkade inte. Ska jag boka den där resan till Gotland eller inte? Kanske borde spara pengarna istället för att supa bort dom. Fast Gotland… hmm. Vad var det för datum hon fyllde år egentligen? Glömde skriva upp det. Måste kolla Facebook.

PS. Min katt Doris jamar jättehögt just nu. Hon vill ha mat.

Hur syns det att någon dricker för mycket?

Dimman ligger tjock över sjön, precis som den tjocka tystnaden i mitt huvud ibland. Klockan är tre, en tid då skuggorna blir långa och mörka, precis som tankarna när alkoholen tar över. Jag ser henne, eller snarare minns jag henne. Hon var alltid så vacker, men den där skönheten bleknade… förbleknade… precis som ljusets speglingar i vattnet.

Humörsvängningar. Som ett stormigt hav. En minut sol, nästa minut stormvindar och regn. Hon skrattade, grät, skrek, allt inom loppet av minuter. En obeskrivlig virvelvind av känslor. Jag minns hennes skratt, ett högt, lite skärt skratt, men jag minns också den bittra smaken av hennes tårar.

Impulsivitet. Hon köpte saker hon inte behövde, sa saker hon inte menade. En ny klänning, en dyr resa, ett bråk med mig. Allt impulsivt, allt driven av en djup, mörk kraft. En kraft som jag inte förstod, en kraft som jag inte kunde stoppa. En kraft som tog henne längre och längre bort från mig.

Ånger. Morgonen efter. Den tysta ångesten, den där obehagliga känslan i magen. Försökte hon gömma det? Nej, hon grät, men det var en tyst gråt, en gråt som sjönk ner i själen. En själslig smärta. Ångesten etsat i hennes ansikte. Allt skrek missbruk.

• Jobbet försummades. Hon missade möten, glömde deadlines. Arbetsdagarna blev luddiga, suddiga, precis som hennes minne.
• Ansvar glömdes bort. Barnen, hunden, allt blev sekundärt. Allt som en gång var viktigt, blev bara bakgrundsbrus. Hon förlorade kontakten med verkligheten.

Det var en långsam förvandling. Som att se ett vackert träd sakta dö. Och jag kunde bara stå där och titta på. Känner igen dessa tecken på alkoholproblem? Ja, för tydligt.

Hennes fall var en långsam nedåtgående spiral, en tragisk berättelse skriven i tomma flaskor och brustna löften. En berättelse som jag aldrig kommer att glömma. En berättelse som jag skriver ner för att andra inte ska behöva uppleva samma smärta.