Hur meddela att någon inte fått jobbet?

1 se

Usch, det är aldrig kul att ge någon ett nej. Jag tycker det är viktigt att vara så rak och ärlig som möjligt, men ändå snäll. Att peka på vad som saknades rent erfarenhetsmässigt känns mer hjälpsamt än en standardfras. Det är ju så frustrerande att få ett svepande svar! Att lyfta kandidatens styrkor gör det förhoppningsvis lite lättare att svälja det bittra beskedet.

Kommentar 0 gillar

Hur säger man då, det där jobbiga? Att någon inte fick jobbet… usch, jag får rysningar bara av tanken. Det är ju aldrig roligt, aldrig. Jag minns en gång, när jag själv fick ett nej – den där klumpen i magen, den där känslan av att luften bara försvann. Man vill ju så gärna, och sen… ingenting.

Så hur gör man det rättvist? Är det ens möjligt att göra det perfekt? Jag tror inte det. Men man kan försöka, eller hur? Jag försöker alltid vara ärlig, raka rör, men samtidigt… snäll. Att bara slänga ur sig ett “tyvärr, du fick inte jobbet”, det känns så… torrt och omänskligt. Som att skicka iväg en anonym lapp.

Det som jag tror funkar bäst är att vara specifik. Inte bara säga “du saknade erfarenhet”, utan vilken erfarenhet saknades? Till exempel, “vi sökte någon med erfarenhet av kundkontakt via telefon, och tyvärr saknades det i din profil, även om din skriftliga kommunikation var fantastiskt bra!” Det där med att peka på vad som fattas, det känns så mycket mer hjälpsamt än ett vagt “du passade inte in”. Tänk själv, hur frustrerande vore det inte att få ett sånt där flummigt svar? Man sitter där och undrar: vad? Vad gjorde jag för fel?

Och sen, det här med att lyfta fram de positiva sakerna. Det är så viktigt! Om kandidaten skrev en lysande ansökan, eller visade upp en fantastisk energi under intervjun, berätta det! Det kan göra det lite lättare att svälja pillret, även om det är ett bittert sådant. Jag minns en kandidat, Lisa, tror jag hon hette… hon var så otroligt driven och positiv, även om hon inte hade den specifika erfarenheten vi sökte. Att berätta det för henne, att hon var fantastisk, det kändes – ja, lite bättre i alla fall. Det kändes som att jag åtminstone hade försökt göra det lite mindre hemskt.

Men ja, det är svårt det här. Det finns ingen magisk formel. Kanske är det just det personliga tilltalet som gör skillnaden? Att visa att man ser personen, att man bryr sig, inte bara ser en ansökan och en CV. Det känns i alla fall som om det är det jag strävar efter.