Hur gör man te från en tepåse?

Hur gör man te från en tepåse? Oj, det där är ju nästan en filosofisk fråga, eller hur? Som att fråga hur man blir lycklig – det finns liksom inget ett rätt svar. Men min metod? Den är… personlig.

Först, vattnet då. Jag älskar när det verkligen kokar, sådär ordentligt bubblande och vitt. Kommer ihåg när jag var liten och mamma sa att det skulle ”sjuda” – vad nu det betydde? Jag tyckte det såg mycket roligare ut när det kokade. Sedan, tepåsen. En eller två? Det beror helt på humöret, och vilken typ av te det är. Ibland längtar jag efter en explosion av smak, som när jag var sjuk i vintras och drack pepparmintte – tre påsar då, minst! Annars, en enda räcker oftast.

Tre till fem minuter, sägs det. Pfft, regelbok? Jag brygger oftast lite längre, kanske sju, åtta minuter ibland. Jag gillar den där riktigt, riktigt starka smaken. Som den Earl Grey jag drack i London, den var så stark och aromatisk att jag nästan blev yr. Det var en magisk stund, mitt i all turiststress.

Sen, den där lilla ceremonin med att fiska upp den blöta, nästan genomskinliga tepåsen. Man känner sig nästan lite som en alkemist, som just skapat ett magiskt elixir. Och så är det ju. Det är så enkelt, men ändå… så mycket mer än bara en kopp varm vätska. Det är en liten paus, en stund för mig själv. En stund av lugn. Min egen lilla ritual, vet ni, som jag älskar. Det är såna små saker som gör livet lite finare. Lite varmare. Precis som teet.