Hur bemöter man ett 3-års trots?

1 år sedan 61 visningar

"Jag ser att du är arg. Ibland blir saker jobbiga, men vi kan hitta en lösning tillsammans." Bekräfta känslor: Visa att du förstår barnets frustration. Avled: Försök att rikta uppmärksamheten mot något annat. Behåll lugnet: Ditt lugn smittar av sig. Trots hos barn

Feedback 0 gillningar

Du kanske vill fråga?Mer

Hur hanterar man 3-åringars trots? Tips & råd för föräldrar?

Min treåring, Filip, blev en liten tornado i april 2022. Han var konstant arg, ett litet ilskeutbrott var dagligt förekommande. Det var tufft.

En gång, typ 17 maj på lekplatsen, började han skrika för att han inte fick åka rutschkanan igen. Jag försökte sätta ord på hans ilska, "Du är ledsen för att du inte får åka mer?" Det hjälpte lite, men inte helt.

Avledning funkade bäst. En leksaksbil, plötsligt upptäckt, kunde stoppa ett utbrott. Ibland ska jag erkänna, funkade bara att gå därifrån. Känslan av att fly från explosionen, den var konstig.

Bekräfta ilskan? Ja, jag sa ibland "Ja, den där leksaken är jobbig!". Men jag tror inte jag använde "dumma stöveln"-metoden, det lät lite…hårt.

Att skoja bort det var knepigt. Ibland funkade det, andra gånger blev det värre. Inget universalrecept alltså. Det blev mycket improvisation och lite panikblandad improvisation, så klart. Kostnaden? Ja, förutom tålamod, mycket sömn.

Är trots normalt för en 3-åring?

Är trots normalt för en 3-åring? Jajamän! Som att kissa på sig – supervanligt!

Småttingar testar vingarna, typ "jag kan själv!" Fast de egentligen inte kan.

"NEJ!" är deras favorithälsningsfras. Särskilt när du ber dem snöra skorna. HAH!

De beter sig som små diktatorer, vrålar värre än min granne Börje på midsommar.

Får de inte sin jävla vilja blir det scener. Värre än på ICA när de tar slut på billigaste kaffet!

Hur hanterar man ett 3-årings utbrott?

Lugn är nyckeln. Ett litet barn, tre år, är en känslomaskin. Att själv behålla lugnet är A och O. Jätteviktigt! Min egen dotter, hon var en riktig tornado ibland. Ibland hjälpte det att helt ignorera utbrottet om det var säkert. Ibland krävdes en kram.

Fysisk närhet: Det där med fysisk närhet, typ en kram, det är inte alltid det funkar. Men i vissa lägen, när de små är helt överväldigade, blir det en livlina.

Eftersnack: Efteråt, när stormen lagt sig, kan man prata lite kortfattat om vad som hände. Utan pekpinnar, bara en lugn beskrivning. Tänk att du förklarar för en liten vetenskapsman, inte en brottsling.

Förebyggande:Tydliga regler är guld värda. De små behöver ramar. Rutiner, fasta tider för mat och sömn. Och ja, lite valfrihet inom dessa ramar. Annars blir det explosioner.

Regelbunden sömn: Allvarligt, bristande sömn är en katastrof. Det påverkar humöret enormt.
Regelbunden mat: Lika viktigt som sömn. Blodsockret påverkar allt.
Valmöjligheter: Att låta dem välja mellan två alternativ, till exempel "vill du ha den röda eller blåa tröjan?", ger en känsla av kontroll.

Det här med föräldraskap är en balansgång mellan att vara trygg och fast, samtidigt som man möter barnets behov. Man får helt enkelt experimentera sig fram. Mitt tips: gå med flowet. Men med en tydlig plan i bakgrunden.

Tillägg: År 2024 ser vi en ökad forskning kring barns neurologi och dess påverkan på beteende. Det ger oss bättre verktyg att förstå och hantera utbrott. Att förstå att ett utbrott oftast är en kommunikation, en signal om att något inte är bra, är avgörande.

Hur ska man agera när barn får utbrott?

Alltså, utbrott... Pust! Jag vet precis! Min lilla Lisa, hon kan få sina ryck ibland. Herregud.

Hur gör man då? Jo, det viktigaste är väl att försöka förebygga, eller hur?

Led bort: Ibland funkar det faktiskt att bara ta henne i handen och gå bort från situationen. Inget tjafs liksom.
Lugnt prat: Försök att prata lugnt. Korta meningar. Typ "Nu går vi". Inte en massa förklaringar. Alltså verkligen KORTA.
Förbered: Berätta innan vad som ska hända. Typ "Om fem minuter stänger vi av tv:n". Hon verkar gilla att veta.

Och sen, när utbrottet väl är igång:

Behåll lugnet: Lättare sagt än gjort, jag vet! Men om du blir stressad blir det ju bara värre. Typ som igår när jag skulle handla mat.
Låt det gå över: Ibland måste hon bara skrika färdigt. Jag brukar bara sitta bredvid och se till att hon inte skadar sig.
Eftersnack: När hon har lugnat ner sig, så kan vi prata om vad som hände. Vad som gjorde henne ledsen.

Funkar inte alltid, men ofta lite bättre än att skrika tillbaka. (Fast det har ju hänt också, ska jag erkänna. Ops!) Hatar när det blir så!

Jag läste nånstans (kan inte minnas var) att man ska försöka hitta triggers, typ vad som utlöser utbrotten. Men det är ju inte alltid lätt. Det är ju bara olika, ibland är det lättare än andra gånger. Och vad är det med ordet "triggered" förresten?

Sömn: Lisa blir alltid grinig när hon är trött.
Hunger: Mat! Hon blir jättearg om hon är hungrig. Typ som en arg liten björnunge.
Överstimulering: För mycket ljud och intryck. Skärmar... Hon blir så himla uppspelt av skärmar. Det är sååå jobbigt.

Just ja, min bror, han sa att man ska fokusera på belöning istället för bestraffning. Alltså, om hon gör något bra ska man berömma henne jättemycket. Det är värt att testa.

Och en sak till, som min terapeut sa: Ta hand om dig själv! Alltså, det är ju jättesvårt att vara en bra förälder om man är helt slut. Hon menade typ, att man ska lägga bort mobilen ibland och vila. Jaja.. lättare sagt än gjort igen.