Vilka är diagnoskriterierna för substansberoende?

Bortom Längtan: Att Förstå Diagnoskriterierna för Substansberoende

Substansberoende är en komplex sjukdom som påverkar både kropp och själ. Att förstå diagnoskriterierna är avgörande för att kunna identifiera problemet och söka rätt hjälp. Medan en stark längtan efter drogen ofta är ett tydligt tecken, räcker det inte ensamt för en diagnos. Världshälsoorganisationens klassifikationssystem ICD-10 målar upp en mer nyanserad bild av beroendets verklighet, bortom den förenklade bilden av ett okontrollerbart begär.

ICD-10 definierar substansberoende genom en kombination av faktorer som tillsammans skapar en bild av förlorad kontroll och negativa konsekvenser. Tre eller fler av följande kriterier ska ha uppfyllts samtidigt under den senaste månaden eller upprepade gånger under det senaste året:

• Starkt behov eller tvång att inta substansen: Detta går utöver en vanlig önskan och kan manifesteras som en intensiv, nästan oemotståndlig drift att bruka drogen.

• Svårigheter att kontrollera intaget: Personen har problem med att begränsa mängden eller tiden för sitt bruk. Försök att minska eller sluta misslyckas ofta. Detta innefattar både att börja och att sluta använda substansen, samt mängden som intas.

• Fysiologiska abstinenssymtom: Kroppen reagerar fysiskt när substansen inte längre finns i systemet. Symtomen varierar beroende på substans men kan inkludera svettningar, skakningar, illamående, kräkningar, sömnsvårigheter och ångest. Ibland använder personen substansen för att lindra eller undvika dessa symtom.

• Toleransutveckling: Behovet av ökad dos för att uppnå samma effekt. Kroppen anpassar sig till substansen, vilket kräver högre doser för att uppnå önskad effekt.

• Försummelse av andra intressen och plikter: Tidigare viktiga aktiviteter och relationer får stå tillbaka för droganvändningen. Arbetet, skolan, familjen och hobbies försummas.

• Fortsatt bruk trots skadliga konsekvenser: Personen fortsätter att använda substansen trots vetskapen om de negativa fysiska, psykiska och sociala effekterna. Detta kan inkludera hälsoproblem, relationsproblem, ekonomiska svårigheter och juridiska problem.

Det är viktigt att komma ihåg att beroende är en sjukdom, inte ett karaktärsfel. Att uppfylla dessa kriterier innebär inte svaghet eller bristande moral, utan signalerar ett behov av professionell hjälp. Genom att förstå de komplexa mekanismerna bakom substansberoende kan vi bryta stigmat och skapa en mer stödjande miljö för de som kämpar med denna utmaning. Att söka hjälp är första steget mot återhämtning.